Ljust är det redan, på mornar och kvällar, men nu behöver jag att det blir varmt, grönt och blommigt som det var förra året vid den här tiden.

 

Snart, snart.

Mars blev inte riktigt som jag hade tänkt, men det blev ändå en startsträcka - en början på något.

 

Jag har påskpyntat, shoppat underbara materiella saker, umgåtts med mysigt folk och ätit våfflor. Jag har planerat resor, fått fina skattebesked, promenerat och haft besök av troll. Jag har haft scones-brunch och druckit rödvin, varit på bio och ätit jordgubbar. Druckit öl på bättre sidan av Söder och upptäckt nya trygga punkter. Jag har haft mina converse och solglasögon, gjort finmiddag och köpt biljetter till magiska konserter och Vårruset. Såna där vanliga trevliga saker.

 

Det blev korvgrillning, skoteråkning, släktträff, varm choklad sittandes i snödrivor, skidåkning på fjället (jag kämpade, och det var det värt för jäklar vad fint det är där uppe!), våffelätande sittandes på renfällar uppe vid Hemfjällsstugan på fjället, bastande, sällskapsspelande, påsklunch, god mat generellt, mys framför öppna spisen i stugan och en massa mer. Helt perfekt tid spenderad med den sidan av familjen och väl värt att ta ut min första semester någonsin för. Framförallt var det lugnt och rofyllt och man kunde verkligen känna att man var lite avskärmad från omvärlden (speciellt eftersom det inte fanns någon mobiltäckning) vilket gjorde att jag faktiskt kunde koppla av lite mer, läsa en bok eller bara vila. Vädret var helt magisk, som på beställning. Vi hade strålande sol, varmt och klarblå himmel varje dag - och jag har samlat många fräknar när jag legat bland snödrivorna.

 

I övrigt jobbar jag på, allt flyter på lite mer, jag känner mig väldigt produktiv. Jag ser fram emot att våren ska komma på riktigt - jag har mycket jag planerar och ser fram emot. På lördag får jag komma ut till familjen och havsluften lite också, för att fira lite efter-påsk.

 

April tror jag kommer att bli en toppenmånad - den börjar med stark viljestyrka i alla fall. Jag har en stabil plan. Runkeeper är för närvarande min bästa vän (Förutom Alve då förstås).

Jag hinner med lite mer, men kämpar fortfarande med att hitta balansen i min tillvaro, att sluta tänka så mycket och att sluta stressa. Jag försöker komma på ett sätt att få in träning, socialt umgänge, sysslor i hemmet, vila och en massa annat på de få lediga dagar som finns och jag vet inte hur folk lyckas. Hur lyckas folk?

 

Snodda biler av antingen Elin eller Cia :)