Ibland funderar jag på om jag är manodepressiv, så som mitt humör och min sinnesstämning skiftar hela tiden..


Just nu; allt känns skit.
Jävla fot, jävla valborgsplaner, jävla kurslitteratur, jävla lägenhet som ser ut som skit, jävla ekonomi

Jag vill inte gå till vårdcentralen, men jag måste kanske. Jag kan ju inte göre ett skit med den här foten.
Jag är trött som tusan.
Det enda som skulle kunna göra mig glad just nu är min älskade bok, min älskade film eller choklad, helst alla dessa tre i en blandning. Men nej, det lär ju inte hända. Hur skulle jag få tag i det liksom.

Allting håller på att slå ut i blom. Det tåls att njuta av.

Men jag må då säga; vilken dag...
Jag tycker så himla synd om min fot, eller ja, mina fötter.
Vaknade upp av solen, det var kvavt ute idag, inte lika soligt som igår kanske, men varmt.
Hade en massa ärenden att göra och en massa folk att träffa, kanske fick häften av allt gjort.
Hade redan ont under foten sedan igår, men tog pumps ändå och fick på vägen ned mot stan rejäla skavsår som nu bränner på hälarna. Mötte upp Cissie, akutköpte ett par flipflops eftersom jag inte kunde ha skor med häl på mig och diskuterade sedan näringslivet kring styrelsen och diverse annat. Sålde en bok och gick sedan hem till Fija, käkade lunch och insåg att min undersida av foten hade börjat göra jäkligt ont. Men vi bestämde oss ändå för att promenera till Slagsta och käka Slagstaglass =) Så jäkla lyx!
När jag kom dit hade foten tyvärr bara blivit värre och värre och jag haltade som tusan. Åkte bussen tillbaka men jag kunde knappt gå ifrån busshållplatsen till Fija.
Hela foten var stel, ömmade, pulserade, smärtade. Jag kunde inte gå på den överhuvudtaget utan hoppade fram. Även om jag inte satte ned foten så skrek den av smärta ändå. Förmodligen har den blivit inflammerad genom att den hud som skavts upp under foten inte fått luft och foten blivit överansträngd, jag vet inte. Jag kan inte ens vicka på stortån, den är helt stel och alltihopa är rött. Fan. Helvete vad ont det gör. Inte har jag någon mat hemma heller och inte kan jag gå och handla. Fick i alla fall skjuts hem.

Jag är trött och ska nu ta lite paus i livet för att komma igång igen.
Jag vet inte vad jag vill. Just nu är det för mycket, och för lite.

Snart Valborg, därefter är det dags att hyperventilera igen - EN VECKA


//Jillsan - catch me if I fall

Jag tror att jag skulle behöva flera veckor för att ta igen all sömn som jag har tappat senaste tiden.
Menmen, det går ju inte för sig, nu laddar vi inför valborg! :)

Kvällen igår var toppen, Johannes somnade och låg och snarkade i min säng tills Sara och Thomas kom. Därefter fick jag skjuts ned på stan, mötte Upp Malin, Mickan och resterande folk och begav mig sedan till Dekår. Riktigt dåligt med folk, men fy satan vad kul vi hade ändå. Fördelen med lite folk är att man kan bestämma nästan helt över Dj:en...
Kvällen rundades av med en sväng till runda kiosken.

Nu är det banne mig sommar på intåg och jag är för tillfället ledig!
På onsdag börjar sista kursen, så nu är vi inne på slutspurten.

Idag har jag och Malin haft en superhärlig slappardag, eller rättare sagt, en sol-och ledighetsnjutningsdag.
Det ni.
Vi sov till omkring 10, låg och drog oss ett tag, pratade. Sedan blev det frukost, på med klänningar och korta kjolar, ned med en handduk i en påse och iväg för att köpa lite picnic-fika. Sedan satt/låg vi och stekte på bryggan vid Strömsholmen ett par timmar, lyssnade på musik, sjöng, njöt i solen och kände på vattnet med tårna.
Subway, TV-tittande och annat som klassas under kategorin "slappa" avslutade dagen.
Bränt mig lite smått har jag gjort också. Attans.

Nu är jag så trött så jag tror nästan att John Blund har hittat tillbaka till mina ögonlock.
Det blir till att krypa ned i sängen.

Musikkultur, aggression och känsla;

Tentan är färdig, ihophäftad, skickad, lämnad, bortträngd.
Känslan är obeskrivlig.
Eller ja, den känslan som gör sig mest påmind just nu är extrem trötthet.
Ögonlocken håller på att gå ihop.
Menmen, jag hoppas på att jag vaknar lite om ett tag.
Johannes har precis badat klart och vi har även hunnit med en sväng i lekparken.

Kom igen tjejor, ikväll kör vi igen!

//Jillsan - John Blund

Nu har vi officiellt firat in sommaren.
Igår blev det shopping i mängder, glass i solen, nya solbrillor och klänning för att sedan göra grillspett och bege sig iväg till Rothoffs och grilla. Jäklar vad med mysigt folk som dök upp, många nya bekantskaper stiftades och musikn dunkade ur de stora högtalarna.

Jag fick gitarrspel och sång också, så kvällen var ju på så sätt fullkomligt underbar.

Kom i säng runt 3 skulle jag gissa på och idag är det bara att sätta igång och skriva färdigt det sista på tentan som jag av olika anledningar inte hann igår. Sedan ikväll kommer Johannes hit och ska käka pizza och bada badkar. Det har jag minsann lovat honom. Lekparken lockar också tror jag.

Idag ska det bli ännu varmare än igår, upp emot 20 grader någonting. Det är så varmt i solen så man knappt kan ha annat än klänning eller kjol och linne. Idag gick jag också för första gången i år barbent. Trevligt värre.

//Jillsan - it's just the best under your bed, in your closet, in your head.

Allt känns nu lite omtumlande måste jag nog påstå.
Det som jag drömt om, undermedvetet haft en plan om och längtat efter i relativt många månader nu har liksom fallit överbord. I förrgårkväll och igår på morgonen var jag på så jäkla bra humör. Jag var nöjd med det jag hade presterat vad gäller hemtentan och jag hade mycket att se fram emot. När jag åkte ifrån Stockholm igår så tittade jag ut över vattnet som glittrade och satt lutad mot fönstret där solen brände. Musik; glad och positiv "jagvillfesta" musik, dunkade i öronen och jag tänkte att nu, nu är sommaren snart här på riktigt, jag känner det i luften.
Men ända sedan eftermiddagen igår och framåt har jag haft en väldigt olustig känsla, en känsla av förvirring och kanske nederlag. Vad vet jag.

Styrelsemötet gick inte som jag ville. På något sätt kom det lite som en chock, för jag var verkligen beredd på att nästan helt säkert skulle få den position som jag brann för. Jag hade visat intresset, jag hade varit engagerad utåt ända sedan vi började, jag hade utbildningen som grund att stå på, jag hade erfarenhet. Jag kände att jag borde ha haft det som i en liten ask. Men tydligen tyckte inte många andra det.
Hur som helst har det börjat sjunka in lite nu, och jag börjar mer och mer se fördelar med att det blev som det blev. Jag är glad över min nya post, näringslivsutskott. För det första är det en enormt viktig del, för det andra tror jag att det kan vara en väldigt positiv del att arbeta med då man har chansen att knyta viktiga kontakter inom näringslivet. Dessutom kan jag nu förmodligen få spendera mer tid med Fija under rookieveckorna än vad jag skulle ha fått gjort annars eftersom vi då förmodligen skulle ha fått dela upp oss. Jag tror att jag och Cissie kommer göra ett grymt jobb.
För den delens skull så kan det kanske vara bra för mig att jag inte fick den stora sociala delen med planering och diverse eftersom jag alltid verkar ha en tendens att ta på mig för mycket.
Näringslivet är ju dessutom också socialt arbete, plus att jag fortfarande kommer att kicka ass som fadder.
Det är bara det att jag så jäkla gärna hade velat vara general... Jag har velat det så länge.

Menmen, nu lägger jag all min energi på att visa upp den absolut bästa sidan av Jillsan 5 maj istället ;)

Idag måste jag få klart hemtentan för att jag ska kunna njuta av min lediga helg. Har bara jämförelsen på en sida kvar, men det kan ta tid att läsa om snubbarna och förstå vad de säger.
Hur som helst så har jag inte hur mycket tid som helst på mig för om några timmar ska jag, Malin och Mikaela promenera till Tuna Park i den strålande solen. Väl där ska vi shoppa skor och köpa grejer till grillningen ikväll. Det, mina vänner, kommer att bli mysigt.
Imorgon ska jag SOVA, umgås med Johannes och sedan kanske iväg och parta lite med samma tjejor som idag, glida runt i ovvarna är planen tror jag. Om vi inte blir övertalade av pojkarna att smita in på krogen.

Nu - sista rycket, hemtenta!

//Jillsan - 10 dagar

Herrejäklar, jag tror minsann jag är klar med analysen. Det var som tusan... Kanske att hela min tidsplan håller någorlunda ändå då..
Jag är nöjd, den är väldigt flummig och kanske lite väl kort i kanten... men jag är ändå nöjd. Jag har analyserat och jag har refererat, så jag borde i alla fall bli godkänd. Ska bli så jäkla skönt att lägga den här kursen bakom mig. Det blir nog inte så mycket mer pedagogik, och det gör mig inte så mycket om jag ska vara ärlig.
Läser sociologi/socialpsykologi nästa termin och det kommer bli asbra, det tror jag nog.
Det som nu återstår på hemtentan är att skriva en jämförelse på en sida. Det borde jag hinna imorgon, eller åtminstone imorgon och lite av fredagen som backup. Då betyder det att jag har heeela helgen ledig, dessutom börjar inte nästa kurs förrän på onsdagen. Så det blir en långhelg med bara slappande på schemat; sova, kolla på film, läsa, sova lite till. På lördagkväll ska jag vara med Johannes också, han ska få pizza, godis och ska bada badkar. Det blir nog en bra kväll :)

Igår var vi inne i stan en sväng. Jag köpte en urgullig klänning till bröllopet, så nu är i alla fall det avklarat. Vi träffade också Camilla och käkade mycket goda sallader på ett mysigt litet ställe.
Imorgon efter årsmötet med styrelsen (som förövrigt känns jättespännande) så blir det tacos på kåren med tjejorna. Någonstans där ska jag också bli helt klar med tentan.. Det får gå som det går, hur lång tid kan en sida full av flummande ta att göra liksom?

Fick just höra att Jacob ska börja läsa i Etown till hösten. Grymt.

//Jillsan - I'm the pretender

Det går framåt - myyyyyycket långsamt..
Har skrivit omkring 1,5 sida nu och ska ha skrivit mellan 4-5 sidor idag. Jag tror att jag kommer att få sitta ett tag in på natten också, speciellt eftersom motivationen går i vågor och jag ungeför var femte minut gör något annat.
Det är läskigt svårt att få det att gå ihop. Man vill ha någon sorts röd tråd, och jag vet inte ens hur jag ska tolka teorierna eller om jag tolkar dem rätt. Texten som jag skrivit känns bara som en massa svammel utan någon sorts förnuftig kärna. Inte okej.

Jag längtar bara tills den här kursen är över. Jag hade verkligen hoppats på att få en ledig helg, men vi får väl se hur det går. Känns smått tungt just nu.
De dumma teorierna vill inte samarbeta heller, jag har vissa fenomen som jag vill få in flera teorier på, men det går liksom inte för det känns som om man måste skriva klart om en teori i taget.
Skit.

Aja, om jag skriver en halv sida till nu innan klockan tre så har jag skrivit ca 2 sidor. Sedan är planen att ha skrivit en sida till tills klockan halv fem när systeryster kommer hem från jobbet. De sista två sidorna beräknas skrivas mellan ca halv 6 och ja... framåt.....

//Jillsan -habitus och kapital

Just nu ser det mörkt ut.
Sedan helt plötsligt ibland tycker jag att det ser ljust ut.
Sedan ser det mörkt ut igen..

Jag vet faktiskt inte varför inställningen skiftar så hela tiden, jag står ju ändå kvar på samma ställe och stampar..

Tröttheten börjar komma smygande igen, precis som den verkar göra hela tiden nuförtiden. Det är lustigt det där, man har så jäkla mycket att göra, men man är inte kapabel att göra det. Ögonlocken bara faller nedåt, hela dagarna. Sedan har man sovit ett tag, men då är man lika trött igen eller i alla fall snurrig i huvudet.

De här dagarna hade jag verkligen bestämt mig för att jag skulle göra ett ryck, jag vill så himla gärna bli klar med hemtentan innan helgen så att jag för en gångs skull skulle kunna bara ta ledigt hela helgen och bara koppla av, veta att jag har allting klart. Men vi får se hur det går, för att bli klar... ja då är det ju en fördel att börja.. Läste i alla fall ut romanen idag och har börjat spåna på lite tankar. Håller också på att skriva ned alla anteckningar jag gjorde i kanten på boken, i ett dokument. Så jag kan ha det att utgå ifrån. Hoppas på så lite dubbelarbete som möjligt. Förhoppningen finns fortfarande kvar att jag ska hinna bli klar, men man vet aldrig. Visserligen brukar det gå med en jäkla fart bara man kommer igång. Det är att komma igång som är det svåra.. Jag har ju lite underliggande ångest när det gäller just hemtentor, jag antar att det sitter i från förra gången. Men den här känns i alla fall lite bättre, eller kanske mer intressant helt enkelt. Jag tror inte att själva upplägget och analysen behöver vara så svår, men jag måste först och främst bestämma mig för vilka teorier jag ska använda mig av och på vilket sätt, alltså, vad snubbarna egentligen snackar om. En fördel kan ju vara att läsa dem.. Just de jag har fått för mig att använda är nämligen de som jag inte har läst över huvud taget, så det får jag väl sätta mig med imorgonbitti antar jag.. Sedan ska det väljas ut en annan som ska finnas med i en jämförelse plus att man ska visa på bredd också, genom att ta upp teorier från lite andra gubbar..
Det är mycket nu.

Imorgon lär det väl inte bli lika mycket gjort som jag hade velat heller, för vi ska tydligen in en sväng till stan.
Och de här dagarna hittills har som sagt inte heller lett till några större framsteg.. Promenader, vilostunder, omkring 6-7 filmer och mat, det är väl det som har karaktäriserat det hela istället. Trevligt, i och för sig.
Men så är det väl alltid antar jag, sista sekunden.

Ikväll smällde det på TV4, Fija förgyllde TV-rutan.. Jag var på spänn hela dagen och satt tårögd genom programmet. Gåshuden släppte inte förrän... nu ungefär.

//Jillsan - ge mig, ge mig, ge mig!

Det magiska
Det mystiska
Det eviga
Det sköra
Det vackra
Det innerliga
Det fulländade
Det sagolika
Det uppoffrande
Det som skiker jag ger mitt liv för dig i all oändlighet
(Det som gör att hon vet att han menar det)

Det spelar ingen roll längre, vad jag gör, vad jag tänker på, vilken musik jag hör.
Det är bara de två som existerar i mina drömmar och mina tankar och jag lyckas undermedvetet förknippa allt med det.
Det låter kanske konstigt, men det kanske bara är ett resultat av en inneboende dröm, längtan.

Det tragiska är att det aldrig kommer att finnas. Finnas för mig, för någon, på riktigt. Någonsin.



Losing you; nog för att jag tyckte den var otroligt bra redan innan,
men nu när den har en ny innebörd i varje strof så kan jag se det framför mig också.
Gåshud, rysningar.

Galet. Magiskt.

'Cause I am your lady
And you are my man
Whenever you reach for me
I'll do all that I can.



Nej, hur mycket någon än försöker att nå upp till det, så går det inte. Det är drömmen, idealet, som om all skönhet i hela världen samlats på en enda plats, i en enda kropp. Och det ger mig rysningar. Framförallt ger det mig rysningar att inse att ingen på riktigt någonsin kommer att uppnå samma sak.
(Malin, du vet)

Det går inte bra för mig. Jag saknar disciplin

Stockholm, eftermiddagssol och fredag. Vad mer kan man begära egentligen? Om det nu inte vore så att den främsta anledningen till besöket i stan låg och gnagde i bakhuvudet. Jag ska se till att komma igång med det där, imorgon.

Ikväll tog jag ledigt. Det blev promenader i kvällsolen och ätande av morotskaka. Förutom detta ledde även djupa framtidssamtal fram till insikten om vad man vill ha, vad man inte vill ha, vad man drömmer om och vad man tänker kräva. Någon gång. Även Jordbro är vackert vid den här tiden på året.
VG på psykologitentan fick jag också. Det kändes bra.


Jag ska lägga mig tidigt. Imorgon ska nämligen bli en produktiv dag.

Jag är lite frustrerad över en sak, över ett fenomen, nämligen att allting alltid kretsar kring skolan när man är student. Eller rättare sagt att man tillåter sig att låta allting kretsa kring skolan. Jag tror stark på att det inte ska behöva vara så, men ändå låter man de här åren bestå av ångest kring kurser, tentor, uppstaser, stress etc etc. Jag menar, man ska väl egentligen inte kasta bort tre, fyra, fem år på att ha ständig ångest, konstant där någonstans i bakhuvudet. Vad man än gör så finns det alltid där, man är aldrig riktigt ledig,om man så är med familjen, är ute med vänner, reser någonstans etc, så gnager det alltid på en på något sätt. Det irriterar mig, för jag känner att man ska kunna fokusera och prioritera annat också; familj, vänner, förhållande, intressen, resor och mycket annat. Och även om kurser, utbilning och skola är en viktig del inför framtiden, så är det faktiskt bara en liten del av livet. Varför kan man inte nöja sig mer med "sitt bästa", varför ska så många gå runt och må fysiskt dåligt, med magkatarrer och diverse, över sådana saker som om något år ändå kommer att vara över?
Jag önskar att man kunde vara lite mer avslappnad, att man kunde gå runt mer med inställningen att
"äh, so what om jag gör det senare, det ska bara bli gjort.. någon gång. Och någon gång kommer jag att klara det" Eller, "äh, jag tar och åker på den här resan, det verkar kul. Tentan kan jag göra någon annan gång senare" Jag önskar att begreppet "tentaångest" inte ens skulle behöva existera, det är ju fånigt egentligen. Men hur mycket jag än försöker intala mig att det inte spelar så stor roll och att man ska slappna av mer, så sitter man ändå där med ångest, stress och prestationsbekymmer som om hela världen och ens egen lycka berodde på det..

Jag tror helt enkelt att det är socialt betingat, man vill inte misslyckas, inte egentligen för "misslyckandets" skull (för en tenta kan man ju bara göra om) utan för att man inte vill ha känslan av att ha misslyckats, det är inte "meningen" att man ska misslyckas, skjuta upp saker eller liknande.

Just nu sitter jag här med min roman. Jag har läst ca 55 sidor av 295 och den ska vara utläst imorgon. Men, det är lugnt. Jag sitter hela natten om det är så, jag ska banne mig bli klar. Med lite kaffe så ska det nog gå bra. Upptäckte dock just att jag borde sätta på mer, det som finns längst ned i koppen har hunnit blivit kallt.. Något som i alla fall är positivt är att jag har upptäckt att boken faktiskt är bra. Hade jag läst den bara för läsandets skull så hade jag nog läst ut den på nolltid. Problemet just nu är att jag försöker undvika så mycket dubbeljobb som möjligt och därför ger mig i kast med att stryka under och fippla med den medans jag läser. Det tar tid. Tid som egentligen inte existerar.
Och även om det känns trist just nu så tror jag nog att hemtentan kommer att lösa sig också, det kommer att gå bra. Jag vet ju att jag kan skriva bra, om jag bara kommer till skott och om jag bara får tillräckligt med pushning.
Det finns värre saker i livet att oroa sig för.

Snart är det sommar, sommar, sommar och det håller helt klart modet uppe. Förra gången jag skrev en hemtenta så blev det bara mörkare och mörkare. Nu blir nätterna och kvällarna bara ljusare och ljusare och varmare och varmare. Visserligen blir det nog en del jobbande under sommaren, men eftersom det då inte existerar något skolrelaterat så kan man vara impulsiv och låta hjärnan vila.
Jag vill åka på festival också. Det vill jag verkligen.

//Jillsan - men det är lugnt, det löser sig. Det gör det alltid.

Så trött, så trött, så trött och så trött på att vara sjuk.
Ingenting får jag gjort och ingenstans kommer jag. Borde sitta och plugga järnet just nu, men jag har ingen ork i kroppen. Febern går upp och ned och jag bara sover. Typiskt.

Inga pengar har jag kvar heller. Handlade lite mat idag och nu har jag ca 10 kronor att leva på tills pengarna kommer om sisådär 10 dagar. En krona om dagen? Aja, men jag har i alla fall mat hemma och resorna till Stockholm och tillbaka är redan betalda så. På fredag åker jag igen, sedan är planen att jag ska sitta och skriva den där satans hemtentan hemma hos Ann i några dagar. Förhoppningsvis blir jag tillräckligt pushad, förhoppingsvis kan jag både börja och avsluta den, förhoppningsvis håller inte sjukdomstillståndet i sig mycket till och förhoppningsvis så kan jag snart lägga den här jäkla kursen bakom mig.. (Sedan är det bara en kurs kvar..)
Inte nog med att jag ska ha läst all litteratur snart, jag ska helst ha läst ut romanen som används som underlag, tills på fredag också. Vilket alltså betyder att jag skulle kanske behöva ta och börja med den.. snart..
Ett steg på vägen har jag i alla fall kommit, jag har varit och köpt mig en ny roman. Så jag struntade i den första jag hade valt och valde en annan. Så nu har jag ändå bestämt mig för vilken jag ska läsa.

Jag hatar att vara sjuk, och inte bara att vara sjuk, utan hela mattheten som kommer med det och som sitter i ett bra tag även efter att man börjat blivit bättre. Det gör verkligen att man inte orkar någonting, och så kommer man efter igen. Samma visa var det förra gången det gällde en hemtenta. Men den här gången ska det förhoppningsvis inte behöva bli lika illa. Jag avskyr mitt immunförsvar.

Något annat som irriterar mig med att vara såhär lite småynklig och småsjuk är att jag inte orkar gå. Inte nog med att jag inte kan gå några promenader i solskenet, jag orkar inte ens gå fram och tillbaka till centrum utan får lägga en massa pengar som jag inte har på att åka buss. Suck.

Kurserna till hösten är i alla fall sökta, så det är klappat och klart.
Nu ska jag återgå till att ta hand om min nacke, vilket jag kan påpeka är ganska knepigt att göra själv när man inte ser det som man ska ta hand om och smörja in.
Borde storstäda lägenheten också, den ser ut som en stor hög med damm och jag gillart inte. Men det känns som om jag varken kommer att ha tid eller ork till att göra det nu innan fredag.
Så jag tror att jag återvänder till mitt täcke och min säng, inom de närmaste minuterna.

//Jillsan - har gnällt klart nu

Jäklar!
Tiden bara rullar på. Det har hänt mycket på väldigt kort tid nu, och mer är att vänta.
Det känns som om jag har fullt upp hela tiden, men alldeles för lite tid. Det är framförallt positiva saker som händer och sker, men även kurser och dylikt som jag inte riktigt har energi att ta tag i. På ett sätt så orkar jag inte, men samtidigt är det något psykiskt fenomen det där också; när solen börjar titta fram, våren är på intåg och sommaren närmar sig, så känns allt så mycket lättare och allt skolrelaterat känns plötsligt inte lika viktigt eller prioriterat. Men, det ska nog ordna sig det också.

I tisdags släpade jag och Fija oss iväg till biosalongen och kikade på "Män som hatar kvinnor". Och tametusan, den var bra, riktigt bra, trots att den var svensk. Det är nämligen så att jag i vanliga fall inte riktigt tycker om svenska filmer, i synnerhet inte svenska kriminalare. Men som sagt, den här var riktigt bra och riktigt otäck from time to time. Vi konstaterade snabbt att det var bra att jag sov hos Fija då det inte hade varit att föredra för oss två fegisar att sova själv den natten. Till råga på allt så var vi t.o.m så pass duktiga att vi tog oss i kragen och läste artiklar när vi kom hem sent på kvällen; ögonen gick i kors och överstrykningspennan likaså, men banne mig, vi tog oss igenom dem.

Onsdagen var sista dagen med föreläsning/seminarium innan påsk. Känslan av frihet låg i luften hela dagen så jag orkade inte ens tycka att föreläsningen var dålig. Tvärtom, den var snarare betydligt bättre än hennes förra. Hoppade på tåget vid 13-tiden och möttes upp utav Ann och Johannes i Flempan. Solen låg på hela vägen ut till mor och far hemma i skärgårn och musiken pumpade.

Jäkligt skönt att komma hem var det. Jag börjar uppskatta det mer och mer, speciellt den här tiden på året. Jag trivs väldigt bra i Eskilstuna och jag brukar tycka att det är skönt att komma hem till lägenheten där också, men där är det mest umgänget som lockar. Hemma på Håtö är det mer hela atmosfären, och chansen att ladda om, att falla tillbaka några år.  Det är en speciell känsla. Jag tog en sväng ned till vattnet, bara satte mig på bryggan och sedan vidare mot stranden där jag la mig på en bänk och tittade upp mot himlen. Ingenting annat. Jag bara låg där. Satte mig upp, tittade ut över vågorna, kobbarna och vattnet och bara drog in allt. Mindes.
Jag såg dessutom årets första blåsippor och plockade årets första tussilago.

I torsdags var det dags att gå tillbaka till jobbet, vilket också är riktigt skönt. Där kan man snacka om en chans att komma bort från allt annat och bara fokusera på det man gör för stunden. Innan jag åkte så var jag ute med Johannes och plockade påskris. Vi är väldigt duktiga på det måste jag påstå. Jobbet gick jättebra, ända tills kvällen kom och bristen på resurser inom vården visade sig på ett väldigt olyckligt sätt. Medans jag och min kollega var inne hos en annan så lyckades en olycka inträffa. Jag har nog väldigt få gånger varit så skärrad och det dyker titt som tätt fortfarande upp hemska bilder i huvudet. Känslan av ansvar är överväldigande.. Jacob mötte upp mig efter jobbet, vilket var en väldig tur eftersom jag kunde lugna ned mig lite då. Men trots det hade jag svårt att somna på kvällen och skulle upp innan klockan 6 för att jobba igen på fredagen.

Den dagen var en vääldigt lång dag. Arbetet gick bra och allt löste sig på bästa sätt, men rapporter och liknande skulle ändå skrivas. När jag slutade vid 3 så var det direkt iväg till lägenheten, möta upp Sara, duscha en snabbis och sedan till Model House i Stockholm för att bli sminkad och fotad. Sjukt kul var det, trots att ingen av oss egentligen tycker om kameror. Tvärtom, vi hatar dem. Korten blev helt okej och Jillsan blev fattigare.

Direkt från Stockholm och tillbaka till Norrtan igen. Fredagskvällen visade sig bli långt över förväntad. Taggad som tusan mötte jag upp Krizzy och vi tog bilen upp till Erik. När vi väl kom dit var det som att komma in i någon sorts trans; alla var där och då menar jag verkligen alla. Allting kändes lite som en sorts skolåterträff och det var en otrolig känsla att vara alla tillsammans igen, alla som hade kommit hem ifrån utlandet, hela gänget. Fy fan va kul vi hade! På något sätt var det som om man kände sig komplett igen, det är konstigt det där... Heeela vägen från Solbacka till Mobergs gick vi, och jag förstår inte hur vi kunde komma dit så fort? Det är ju långt? Aja, jag märkte hur som helst inte av tiden. Jag tror ett par telefonsamtal var inblandade och dessutom ett väldigt seriöst djupt samtal med Kire :P

Kvällen på Mobergs var.. intressant ;)

Mötte även Strömberg, lika härligt som alltid, och många många andra som jag inte sett på evigheter. Plus vissa nya ansikten.. Tiden bara sprang iväg, min tidsuppfattning var helt borta, så när klockan var omkring kvart över två sprang jag ut för att leta upp min skjuts.

På morgonen när jag vaknade (påskafton) så hade en hel massa folk kommit hem till oss, så det blev familjen för hela slanten under påsk :)
Tyvärr började jag självklart må dåligt också, som vanligt under alla högtider. Jag låg ju under hela nyår och tänkte att det kanske räckte, men nej då. Lördagen var någorlunda, då kunde jag i alla fall sitta med de andra, sitta ute och sola, elda, grilla marshmallows, träffa Carro och Matte och gå runt med dem, gå till vattnet och diverse. Men på söndagen däremot, då slog det till ordentligt. Kunde knappt resa mig ur sängen, hade kramper i magen, feber och blev bara mer och mer illamående av all matlukt som osade överallt. Så när Alve som fyllde hela 2 år, skulle firas på söndagen så var jag halvdöd. Inte mycket mat och tårta för mig under helgen inte.. Grillade gjorde de också, och jag som hade sett fram emot allt det under så lång tid.. Men, vad ska man göra.
Har känt mig som ett kolli under nästan hela helgen, idag börjar det släppa lite men kroppen är fortfarande smått i uppror och nu har halsont kickat in också.. Så här sitter jag, i Norrtälje, inlindad i ett täcke och dricker te. Pluggandet? Nej, det har det självklart inte blivit något av.. Det är verkligen skit, eftersom jag hade behövt komma någonvart de här dagarna. Inte bara när det gäller att börja med romanen och själva tentan, utan också gällande grupparbetet som ska "redovisas" på torsdag. Tyvärr kan jag inte göra så mycket åt det i nuläget, jag känner mest för att sitta kvar här i mitt täcke..

Imorgon måste jag i alla fall vara frisk(are) då planerna för dagen är stora. Återkommer med bilddetaljer efter morgondagen. Ska också förhoppningsvis träffa mitt bollplank imorgon :) om allt går enligt planerna. På onsdag är det ansiktmasker med tjejorna och nu har jag även bokat in min ansiktbehandling. Så jag har mycket, mycket att fortfarande se fram emot, trots att påsken nu är slut.

//Jillsan - 21 dagar kvar

Snacka om underbar start på dagen.

Jag vaknade relativt tidigt av att solen strålade in genom fönstret. Jag klev upp, full av hopp om en ny härlig dag och slängde upp fönstrena så att jag kunde sitta där och äta frukost. Sen var det dags att ge sig av ut på powerwalk - gillart!
Idag var nog en av de längsta någonsin, jag gick hemifrån vid 9 och kom tillbaka vid ca halv 12, så omkring 2,5 timme utan uppehåll i högt tempo gick jag. Solen strålade, fåglarna kvittrade, vinden var varm. Jag kan inte ens tänka mig hur långt jag egentligen gick, jag hittade nya vägar och platser som jag inte gått på förut. När jag gick i skogen fick jag en känsla av att vinden svepte rakt igenom mig och tänkte att det här - det här är frihet. Man kunde höra fåglarna eka i trädtopparna, och det var också det enda jag hade med mig på vägen, fåglarnas kvittrande. Överallt där jag gick så kunde jag se vårblommor, jag kände lukten av folk som eldade ute i trädgårdarna och solen stekte i ansiktet. Utan mål gick jag framåt, utan att stanna. Det är en befrielse av något slag, man får en chans att andas och en chans att rensa tankarna.

Jag tänkte att jag skulle försöka mig på att förklara ungefär var jag gick.
Ut genom Råbergstorp och vidare ungefär till Myrtorp för att svänga av på elljusspåret. Sedan följde jag nästan hela det och kom ut vid Tuna Park, vidare genom Tuna Park över vägen och följde en väg som tog mig uppåt mot Flacksta. Därifrån ned mot Brottsta, igenom där och hela vägen tillbaka mot centrum så att jag kom ut ungefär vid Tunavallen. Följde järnvägsspåret en bit och gick sedan ned genom stan så att jag kom fram till ån, över Nybron mot Klosters kyrka, genom Stadsparken och sedan Gamla staden, över kyrkbron så att jag sedan kom upp mot stationen. Därifrån tillbaka mot Tunavallen för att sedan gå uppåt förbi Rekarne och vidare hem till Råbergstorp.

Nu väntar bad och tvättande idag. Och hör och häpna, även pluggande.
Sedan hoppas jag på bio med Fija ikväll.
Alltså, en mycket kreativ och skön dag.


Imorgon åker jag hem och ska sätta mig på bryggan. Hoppas mina kära föräldrar eldar.

//Jillsan - vilken härlig dag, lalalalalalalalalalala

Okej, det här var ju oväntat.
Vad gör man nu då? Vad känner man nu då?
Jag vet inte. Jag har inte bestämt mig än.

Men två saker är i alla fall säkert; jag kommer inte att göra om samma misstag igen
och ja, det förgyllde ändå min kväll.

Snart kommer Petra hem, snart ska Fija vara på TV, snart ska jag åka hem, snart är det sommar.
Solen skiner och fåglarna kvittrar och här sitter jag uppkurad och läser min underbara bok och har bestämt mig för att strunta fullkomligt i att plugga och strunta fullkomligt i att oroa mig för kursen också för den delen.

Imorgon blir det bio med Fija, snart närmar sig Metallica och idag har jag köpt en ansiktsmask.
Idag var även första gången under den här kursens gång som jag faktiskt kände att jag fick ut något utav föreläsningen, en bra föreläsning som jag faktiskt förstod. Jag diggar Habermas.

Kan det bli mycket bättre?

Klipporna och vattnet - snart så.

Det känns som om mitt huvud är sprängfyllt, mestadels utav andra människors tankar.
Jag känner mig som en dagbok.
Jag känner mig stark i mig själv vilket gör att jag gärna delar med mig av det.
Men samtidigt är jag lite utmattad, ibland ligger hjärnan på overload.
Det är vid dessa tillfällen jag lyfts upp till skyarna och rehabiliterar mitt hjärta genom långa samtal med min enda tvillingsjäl.
Det är komplicerat det där.
Och jag är trött. Smått förvirrad. Och ganska förväntansfull.

Just nu;

vill jag bara ha sommar sommar sommar sommar
vill jag bara åka hem hem hem hem.

Jag har så mycket jag vill hinna göra, så många jag vill hinna träffa och så fruktansvärt lite tid..
Jag förstår inte hur allting ska gå ihop.

Och motivationen för pluggandet sjunker mer och mer hela tiden.. Jag pluggar helt enkelt inte, inte under kursernas gång, inte förrän sista dagarna när ångesten börjar komma och jag mår dåligt. Det finns absolut noll motivation till det. Framförallt tror jag att det är den här kursen som spökar extra mycket just nu, just för att det är så flummig och trist och jobbig. Jag vill inte sitta och knåpa ihop en lång jäkla text om filosofer som jag inte förstår något av, speciellt inte nu över påsk när jag främst vill umgås med familjen. Dessutom ger hemtentor mig dåliga vibbar eftersom jag bara tänker på den förra hemtentan, magkatarren, ångesten och allt den förde med sig.

Jag vill göra roligare saker än att plugga, jag vill bara att det ska vara sommar, jag vill bara vara kreativ och njuta av livet, lyssna på musik, hinna umgås och träffa folk jag vill träffa, fika, festa, skriva, läsa skönlitteratur, se på film, ha picnicar, promenera, träna, dansa, sova när jag vill, umgås med familjen, äta goda middagar, träffa nytt folk, resa, måla.. ja allt utom att plugga...

I och för sig får jag väl skylla mig själv att skoltröttheten gör sig så påtaglig, som jag har pressat mig själv genom skoltiden utan uppehåll för att sträva efter bästa resultat hela tiden så borde den väl ha kommit redan i lågstadiet skulle jag tro.. Men jag vet att jag fortsätter och tar mig igenom det, mest på ren envishet och viljestyrka. Och det har ju gått bra hittills.. Om bara den här jäkla kursen kunde sopas under mattan.

Jag skjuter upp pluggandet hela tiden just nu, och jag skäms inte för att erkänna det för mig själv. Kanske är det för att jag innerst inne vet att jag kommer att klara det tillslut ändå, jag vet inte. Men jag gör bara annat, roligare saker; jag gör upp planer med folk (som jag som sagt inte förstår hur jag ska hinna med), jag promenerar, läser den underbara boken jag håller på med, shoppar, träffar vänner, planerar sommaren etc. Så jag vet inte hur jag ska lägga upp den här kursen nu, med påsk och allt som kommer. Jag ligger redan efter massor i läshänvisningarna, vilket jag alltid brukar göra men när det gäller en hemtenta så bör man ju ha tagit sig igenom litteraturen man ska referera till för att slippa slå på måfå sedan,  och föreläsningarna ger som sagt ingenting. Skulle ha läst en massa till föreläsningen imorgon också, men jag orkar helt enkelt inte. Jag tvivlar på att jag ens kommer att anteckna där och då.

För övrigt mår jag bra just nu, riktigt bra (om man bortser från lite snurrighet.) Det är bara kursen som stökar.

Jag har funderat lite på det här begreppet "hem" också, och insett att jag säger hem både när jag ska till Håtö och när jag ska till Eskilstuna, beroende på tillfället. Det är rätt skönt ändå, att kunna ha två hem, att kunna ha lite livsvariation. Man kan alltid fly från det ena eller andra.

//Jillsan - om och om och om och om igen

Alltså, den här solen, det här vädret, den här varma vinden - det är helt galet! :)
Man kan vara ute och strosa och solen bara bränner, människor grillar, det luktar i hela området, man kan sitta och sola, man kan nästan gå utan jacka för att det är så varmt, fåglarna kvittrar som om de firar något. Nästan lite läskigt, nästan lite lurigt när man tror att det är sommar. Snart, snart är det sommar.
Och jag längtar till havet.
Men om bara några dagar åker jag hem till familjen och skärgårn igen och för tillfället kunde jag inte längta mer.

När jag mötte Malin efter att jag varit hemma nu sist så sa hon t.o.m. att det syntes på mig att jag mådde mycket bättre, hon sa att det strålade om mig - och det är precis så jag känner mig. Självklart smärtar det till ibland, från och till vid vissa detaljer, men samtidigt så ser jag bara mig själv sittandes på stranden och då flyter allt det andra bort relativt snabbt.
Även Persa märkte av det sist vi var på Kåren - "Du är verkligen totalt inne på sommaren!" Ja, det är jag. Jag lever för sommaren och resten av året går jag mycket på sparlåga med restenergi från sommaren. Men våren tycker vi också om, våren meddelar bara att sommaren, solen och värmen vaknar.

Nu börjar folk droppa in från utlandet där hemma också, ska bli intressant att träffa en del av dem, även om jag fortfarande inte är så jättehaj på att gå ut på krogen i lilla Norrtälje, samma folk, samma kör, gång efter gång. Men, som sagt, vissa ska det bli jäkligt härligt att träffa. Tex Petra som kommer hem nu i dagarna :)

I torsdags var vi på HerBrightSkies på Raw, de var jäkligt duktiga måste jag säga. Och eftersom jag nu fått kontakt med managern för bandet (tack vare Fija) så kommer vi förmodligen att hamna på VIP-listan och komma in gratis på Stockholms-spelningen. Man kanske skulle ta och köpa skivan nu också..
Den i bandet jag hann prata med var också galet trevlig.

Har umgåtts med Fija och Neo, lika underbara båda två. Det är rätt skönt med sällskap, det kan behövas ibland..
Jag känner att en spa-kväll/helg behövs och ska genomföras inom den närmaste tiden, bara med oss tjejer. Ansiktsmasker, gurka, bad, filmer och kanske lite vin och god mat.. hela köret.
Men sen drar vi nog kanske iväg på en spa-weekend också jag och Fija. Det kan också behövas
Plus att vi ska sminkas i en makeup-studio och fotas och jag ska nog lyckas dra med henne till Paris i år också ;)

Bio är också inplanerat, och så ska jag och Malin shoppa skor :)

Just nu känner jag mig oootroligt trött och sliten, helt slut, framförallt pga att jag sovit rätt dåligt senaste tiden. Men samtidigt är jag så sugen på att läsa min bok. Är helt fast i den, men har inte hunnit läsa något senaste dagarna. Jag hör dessutom Edwards lullaby i huvudet hela tiden, jag vaknar med den och jag somnar med den. På något sätt är det väldigt väldigt harmoniskt.

Ikväll och imorgon ska jag nog bara vila, läsa, städa lite och plugga. Kanske tvätta. Sådana saker.
Sova, förmodligen. Det känns som om jag inte hinner med någonting, jag har så mycket jag vill göra, så mycket jag måste göra och så många som jag vill hinna träffa. Och jag behöver plugga. Men jag hatar verkligen den här kursen, den är så jäkla trist och jobbig, och så verkligen inte min grej. Jag har ingen lust att sitta och peta ihop en hemtenta som ska refereras till texter och flummiga filosofer som man ändå inte förstår någonting av.
Föreläsningen sist var nog en av de värsta hittills, totalt värdelöst! Människan stod, småsur och bitchig kan jag påpeka, och läste rakt av från ett papper i ca 120 km i timmen och räknade med att man skulle hinna med att lyssna, att förstå någonting och att hinna anteckna, samtidigt som texten på powerpointen zappades bort med ungefär 2 sekunders mellanrum. As if. Totalt snurrigt och gav absolut ingenting.

Menmen, det är bara att ta sig igenom kursen och sen är det snart sommar :)




//Jillsan - grattis Heath.

Nedräkning. Igen.
En månad..... ♥

Igår: Band Campus
Status: trevligt

Idag: Urkass föreläsning/seminarium + huvudvärk
Status: värdelöst

Nu: helg!! (redan? jäklar vad fort den här veckan gick, det var ju precis helg)
Status: underbart

Ikväll: Herbrightskies på Raw med Fija
Status: kan behövas :)

Jag finns här.