Så passerade den här sommaren också, och snart även hela september.

Första delen av september var jättefin, men nu börjar det bli kyligare och lite gråare ute. Det märks också i vår lägenhet - det är kallt där.

Mest av allt har jag jobbat. Jobbat, jobbat, jobbat. Som en galning. Det har varit mycket stress, trötthet och ansvar i sommar. Vissa dagar har varit ett rent helvete, vissa dagar har varit toppen, och jag har lutat mig väldigt mycket på framåtsikt och musiken. Senaste månaderna har det varit mycket ryggvärk och mycket huvudvärk. Men allt har lugnat ned sig lite på jobbplanet nu, allt kanske håller på att lösa sig för mig, vem vet. Sedan har jag varit sjuk däremellan, kontinuerligt, underliggande ungefär sedan slutet av juni. Jag är väldigt less på det nu (igen). Jag vill bara kunna komma tillbaka till mina rutiner (igen). Jag har fortfarande ont i huvudet hela tiden.

 

Mellan allt detta så har jag på något konstigt sätt hunnit med allt mellan himmel och jord. Jag har hunnit träffa vänner och familjen, jag har hunnit vara på bröllop, jag har hunnit vara i skärgården och på stranden, jag har hunnit sola och bada och mysa, jag har hunnit vara i stan, jag har hunnit åka på en minisemester till underbara Småland, promenerat runt Djurgårn, jag har hunnit hälsat på i Eskilstuna vilket var en helt galen känsla (så konstig men ändå inte på samma gång), jag har där hunnit träffa nya och gamla vänner och haft jätteroligt, jag har hunnit umgås med småtrollen, jag har hunnit äta kräftor, jag har hunnit vara på 60-årskalas, jag har hunnit gå på någon form av klassåterträff vilket var skitroligt, jag har hunnit gå på Grönan, jag har hunnit se både Magnus Uggla och Winnerbäck, jag har hunnit hälsa på i Täby, jag har hunnit vara på chokladprovning, jag har hunnit gå på loppisar, jag har hunnit gå en massa på bio. Jag är så fascinerad över allt jag har hunnit med, trots att tiden gått så fort och trots att jag har jobbat nästan hela tiden. Jag har lärt mig att uppskatta alla årstider och månader, för sina egna egenskaper. Många klagar på den här sommaren, att den har regnat bort, men jag tycker (bortsett från stress och trötthet) att den varit underbar. Jag har försökt ta vara på alla små tillfällen.

 

Om det är något jag verkligen har gjort under den här sommaren så är det att grubbla och reflektera, förmodligen mer än vad som är hälsosamt för mig, kring livet, kring vem jag är och vart jag är på väg, vad som har hänt och vad jag vill. Slutsatsen jag tror att jag kom fram till är att livet inte alltid (väldigt sällan faktiskt) blir som man har tänkt, men att livet samtidigt blir vad man gör det till. Väldigt intelligent det där.

Jag försöker hitta någon form av struktur i min konstiga tillvaro. Det är egentligen jag själv som är udda, inte tillvaron. Jag har det så jävla bra, men så ofta så ser jag allt för djupt. Jag lever väldigt mycket inne i mig själv, i mina idéer, tankar, minnen och känslor. Saker ligger väldigt nära i tiden för mig. Jag hinner inte alltid i kapp. Jag är stressad över framtiden, samtidigt som jag känner ånger och kval över sådant som varit. Och jag ältar, och jag tjatar. Och egentligen vet jag bättre, men det är svårt. Jag har så höga krav och så högtflygande idéer och mål, vissa kanske t.o.m. bara illusioner. Men jag har svårt att befästa dem någonstans, i någon form av kontext. Jag vill bara vara, glida fram, utan perfektion. Det är skönt att inte behöva vara perfekt hela tiden, det är fint. Men det är svårt att släppa taget. Samtidigt vågar jag inte drömma stort, jag är för fast i det här mellanläget jag lever i.

Den här struktureringstiden i livet är svår, men jag tror att jag behöver den. Det kanske är de här åren. Men om det är något jag vet så är det att jag hela tiden växer så galet mycket som människa. En sak i taget. Först och främst måste jag kapa måsten och försöka lära mig att sluta vara ett sånt kontrollfreak hela tiden. Det är helt otroligt vad läskigt det är att leva och växa upp, bli äldre, lämna saker bakom sig. Men oj vad spännande det också kan bli. Jag har så mycket att se fram emot. Jag är lite nervös och orolig för ett av de sista stegen, men på något sätt vet jag att allt kommer att lösa sig.

Det är helt otroligt i alla fall, det här med hur fort tiden går. Veckorna blir till månader som blir till år. Vi har redan bott i lägenheten i ett år, och innan man vet ordet av är det jul igen. Jag som precis tyckte att den var över och jag började sakna den. Jag längtar i alla fall väldigt mycket efter den, efter stämningen och myset. Den här vintern kommer att bli så annorlunda. Visst har det här året varit bättre än förra, det har varit året då saker och ting trasslats ut, men nästa kommer förmodligen bli ännu bättre. Jag har mycket innan julen som jag också längtar efter. Framförallt har jag verkligen längtat efter hösten. Jag avgudar hösten, mer och mer för varje år som går tror jag. Luften blir friskare, saker löser sig och slutförs, det finns möjligheter till nystart, man tänder ljus och tittar på film, det är inte lika mycket stress eller underliggande krav, naturen blir vacker och jag älskar regnet. Tidigare i augusti hade jag en kväll när jag promenerade fritt i spöregnet i över två timmar - det var en av de bästa kvällarna på länge. Jag är fri, och jag kan gå precis vart jag vill och jag kan göra precis vad jag vill i livet.

 

.. Och, nu ska jag erkänna en sak. Säga vad ni vill, men Glee har förändrat mitt liv. Jag är besatt så in i Norden och jag är inspirerad in i benmärgen. Jag är Gleeifierad. Konstigt det där, hur något så enkelt som en tv-serie kan påverka så mycket.

Jag får vara ledig på julafton. Så mycket som jag har oroat mig för det senaste veckorna, men nu är det i alla fall klart. Vilket alltså betyder att jag kommer att få ha ett riktigt riktigt jullov fr.o.m. 24e december t.om 1 januari på kvällen. Magi. Detta eftersom jag har ett sånt fint glapp inlagt i mitt rullande schema precis där.

 

Dessutom eftersom jag kommer jobba kanske 75-80% eller något sånt så kommer jag ändå kunna ha dagar då och då att göra allt sånt där juligt som jag behöver och har saknat sedan förra året; som bakning, strosande på stan, glöggmys, julfilmer, julfika, julklappsshopping och en massa annat. Jösses, tiden går fort hela tiden. Jag tyckte nyss det var jul och vi pyntade den här lägenheten för första gången och innan vi vet ordet av så är den snart här igen. Men om det är något som är sant så är det i alla fall att alla årstider har sin charm och är mysiga och fina på olika sätt. Snart har vi i alla fall bott här ett helt år redan, och upplevt alla årstider här. Det är rätt magiskt det också.

 

Det kanske vänder för mig.

 

Nu har vi äntligen bokat vår resa till solen.

Vi åker till Hurghada i november. Resort, 4+ i stjärnor. Massa hav, massa strand, massa sol, massa pool.

Frukost och middag inkluderat. Ren lyx, rent paradis.

 

 

Och där ska jag ligga.

 

Icke att förglömma så ska jag ju på spa snart också, i oktober. Gick på ett nytt avtal på jobbet i måndags.

Sen är det halloweenfiranden, färdigställanden, födelsedagsfiranden, massage, shopping, marknader, biopremiärer, spökpromenader, allt kring jul och så mycket annat framåt att längta efter. Hösten är underbar. Just nu är Elin och Micke här och hälsar på och i helgen sticker vi till underbara Falun. Life is good when you are awesome. Det är nog som människor säger - det som inte dödar, härdar.

 

Det här är mys-tiden. Filmer, serier, böcker, tända ljus. Och träning - förhoppningsvis kan jag komma tillbaka i min bana igen. Jag är fortfarande så trött på att vara halvsjuk eller helsjuk hela tiden. Nu har det hängt i sen slutet av juni i princip.

 

 

 

Det är nu man tydligen ska vara gammal. Eller nej, men ha växt upp det. När gjorde man egentligen det? Jag hängde aldrig med. Jag är fast i hur jag brukade tänka och känna förut, innan jag växte upp. Om jag nu gjort det. Jag tror jag kommer att stanna någonstans emellan. Och de bästa åren är ju tydligen inte ens här än. Men det här året, det här året som 23 kommer att bli bra. Jag tror det kommer bli bäst.

 

Hade i alla fall en riktigt bra födelsedag - det började med frukost på sängen och rosor, efter det slappade jag hela dagen vilket innebar mysfilm, badande i badkar och överraskningsfika med jämna mellanrum. På kvällen åt vi mat hos min syster, drack skumpa och lyssnade på gitarrspel innan vi (efter att ha mött upp syster2) drog vidare till Vampire Lounge för att dricka drinkar. Underbart. Jag känner mig lyckligt lottad.

 

Idag vaknade jag i grubblat sinne. Det är konstigt det där, hur vissa mornar kan vara så bra och man kan må så bra, när man andra mornar kan vakna och må jättedåligt. Ibland grubblar jag, ibland tänker jag positivt. Ibland drömmer jag harmoniskt, ibland vaknar jag kallsvettig. Men - ikväll ska vi i alla fall gå på medlemskväll på bion och därefter tar jag en sak i taget.

 

Det är det där med ett steg i taget, sakta. Jag strukturerar så gott det går. Min tid kommer snart, det är på väg. Jag har så mycket mer än jag reflekterar över. Idag saknar jag regnet. Åh underbara, vackra höst.

När det gäller min födelsedag (och jul) är jag som ett litet barn. Jag är ivrig flera veckor innan och har ett pirr i magen under hela dagen. Kanske har jag en smula för höga förväntningar jämt också. Som om jag vore med i en film. Ska iväg och jobba ett kort pass nu för att sedan åka ut till skärgårn för att fira min och pappas dagar. Vad som händer på måndag när jag faktiskt fyller år är fortfarande ett litet frågetecken. Julafton försöker jag lösa hela tiden, skulle vara söndergråten om jag måste spendera den på främst buss och tåg. I övrigt håller saker och ting på att klarna och utvecklas. Har varit hemma och kurerat mig några dagar nu och har snart några dagar ledigt igen. Det är skönt. Känner suget efter att resa också - snart snart snart.

 

Man kan göra en omstart varje dag. Man kan vakna varje dag och ändra sig själv eller sitt liv.

På måndag när jag fyller 23, då känner jag att det är dags att kliva in i ett nytt skede igen. Ett renare och lugnare skede. Och tillbaka till härliga rutiner.

 

 

Jag är på väg