Idag orkar jag inte göra någonting. Jag ligger bara i soffan och sover i min nya rosa daffedress.
Uppdatering om mitt liv och mina tankar får vänta till en annan dag i en snar framtid.

Jag kan inte slappna av och jag blir inte frisk.
Och jag har ingen aning om hur jag ska kunna skriva en hel hemtenta på bara två dagar (om jag ens mår bättre imorgon). Men jag får försöka.. Jag kan inte ha mer släpande.

Idag har ingenting gått. Jag har inte ens orkat göra något att äta.
Jocke kommer i alla fall snart hem. Jag har saknat honom ännu mer än vanligt idag.

Jag längtar efter sommaren. Och efter att få strosa runt i Göteborg. Och efter Falun. Ooo vad jag längtar efter lugnet och harmonin i Falun. Jag mår så bra där.

Jag kan inte förstå hur fort tiden går.. Jag höll precis på att oroa mig inför förra sommaren, hur allt skulle bli, och nu oroar jag mig för den som är på väg. Jag tyckte nyss det var maj.. Och snart är det maj igen.
Det springer förbi lite för fort för min smak.

Jag vill vara frisk och åka till Göteborg.
Jag vill inte vara apsjuk och oambitiös, oeffektiv, lam och matt.

Kan någon komma förbi med mat? Jag orkar inte ta mig upp ur soffan och det finns ingenting tillräckligt lättlagat.

Jag vill flytta. Men ändå inte.

Den här dagen är ingenting.
Den här dagen är utsuddad.
Utsuddad i feber och halsont, yrsel och huvudvärk.

Soffa. Film. Te.
It's as simple as that.
Jag får överleva helt enkelt, och skriva skolarbete en annan dag. Som alltid.

Att skriva, skrika, vara paranoid och ältande, vara rå och överkänslig. Att älska livet och hata det samtidigt. Att vara mänsklig och verklig, att inte vara perfekt utan snarare visa perfektion i det osymmetriska. Det finns fler som jag.



Jag går klädd i prickig sommarklänning och solglasögon. Gastar och gormar medans jag håller för öronen. Viskar samtidigt som jag viftar. Alla har vi våra egna knep.

Jag är sugen på London. Eller lite sommar. Vilket som, helst båda.

Jag vet att jag är bäst, så jag behöver egentligen inte göra någonting just nu.


Det är bara mänskliga människor som måste anstränga sig.

Jag lever bara en gång, och min energi är värd mycket mer än att slösas bort på krav, måsten och konstruerade inbillningar. Dem skiter jag i. Sängen lockar, mascaran är kladdig och håret står åt helt fel håll. Och mitt i detta har jag lärt mig att sluta planera. Att sluta må dåligt. Jag behöver umgås med mig själv, uppskatta mig själv. Och dansa iväg alla bekymmer, måla iväg alla bekymmer, skriva iväg alla bekymmer. Eller möjligtvis vara jävligt förbannad på en scen. En scen som lyser upp rött läppstift men missar de gropiga skavankerna. En scen med rätt ljus, ni vet.

Jag smygläser krönikor, inslagna i ett fint omslagspapper. Jag smygläser, istället för att göra det jag borde göra. Jag gör aldrig det jag borde göra, vem som nu bestämmer det.
Jag snodde någons dröm. Det är så man gör i vårt samhälle har jag upptäckt. När ska jag annars hinna hitta kreativiteten att finna egna?







"Tänk inte så förbannat mycket. Gör något nu. Typ det du vill. Sen behöver man inte bli lika sjukligt impulsiv som jag. Jag är för mycket. Men ett uns skadar inte. Man vet ju aldrig hur lång tid man har på sig."

Mia Skäringer. Vilken kvinna.

Jag vaknade med en bra känsla igår, men med en dålig idag. Det är väl så det är antar jag, att det tar ut sig.
Jag har förhoppningar, men ingen ork eller gnista. Inga pengar på något konto och inget jobb till sommaren, ingenstans att bo verkar det som och ingen lust eller kapacitet/ork att göra klart det sista på den här jäkla utbildningen som orsakat mig så många orosnätter och magkatarrsattacker. Jag har heller inegn ork till att skriva något nytt cv, att söka jobben eller leta lägenheterna.

Jag har en härlig sambo och mitt personliga mantra, som jag dagligen upprepar, om att allt en dag kommer att vara över och att det kommer att lösa sig. Så det är ju en bra börjar eller hur?
Imorgon ska jag börja plugga, är det tänkt. Ha! tänker ni, och det gör ni rätt i. Det har ju inte pluggats något från min sida sedan nyår ungefär. Men jag måste nog imorgon, om det ska gå. Det blir träning också. Men ikväll, ikväll ska jag mobba melodifestivalbidrag här hemma i soffan.

Jag har ju trots allt passat barn, letat lägenheter och gjort upp planeringsplaner - och det måste ju räknas som något vettigt?

Det vore bra om jag kunde bestämma mig för något ämne att pinas med i den kommande C-uppsatsen. Några uppslag? Jag har inte ens ork till att tänka på det. Eller, så har jag för mycket spärrar som hindrar mig från att orka göra saker.

En dag kommer allt bli bra, en dag kommer jag kunna betala tillbaka alla lån, en dag kommer vi ha massor på ett sparkonto, en dag kommer vi ha en snygg bil och ett snyggt inrett hus, alternativt snygg lägenhet någonstans i stan, en dag kommer vi ha en sommarstuga i skärgårn, en dag kommer vi kunna resa överallt och upptäcka världen eller bara slappna av, en dag kommer vi att kunna se allt ifrån Skottland och Irland till New York och Grekland, en dag kommer jag ha massor med tid till underbara vänner, en dag kommer jag känna att jag passar in, en dag kommer vi ha söta små barn och söta små hundar, en dag kommer jag kunna köpa mer och dyrare kläder, en dag kommer jag vara färdigutbildad och ha ett högavlönat jobb som jag älskar där jag förändrar världen, en dag kommer vi ha tid och råd att åka som volontärarbetare, en dag kommer vi ha en jättestor snygg båt, en dag kommer vi ha ett hus i Thailand, en dag kommer vi att kunna ge oss iväg på äventyr med vandring eller kring historia och kultur, en dag kommer vi ha tid och råd att träffa släkten och familjerna oftare, en dag kommer vi kunna ta ledigt och sitta en dag i solen, på stranden eller på ett café och inte behöva tänka på tid eller pengar, en dag kommer jag slippa att flyttstäda med jämna mellanrum, en dag kommer jag vara nöjd med vad jag gör, vad jag har, vem jag är och vad jag åstadkommer. En dag kommer jag inte vara rädd för att framtiden inte blir som jag vill. En dag behöver jag inte plugga mer, en dag behöver jag inte jobba så hårt, en dag är jag vältränad och smidig, en dag är jag musiker på heltid, en dag är jag författare. En dag är jag lugn och harmonisk. En dag har jag det materiella blandat med det existentiella.

En dag, någon gång. Ni vet, det löser sig alltid... Eller hur var det?
Har det fungerat för andra kan det göra det för mig. Det tror jag på.

Jag har gjort det själv, men jag hade ingen aning om att det faktiskt skulle kännas så mycket när läget var det omvända. Kanske för att jag känner mig lite passé. Jag vet inte.

Jag ska ockupera tankarna med lite läsning nu istället, eftersom det inte blivit något av det tidigare.

Jag saknar det, jag saknar dig.
Vissa dagar mer än andra.

Idag är en orosdag. Jag känner mig konstig, varm och allmänt bekymrad över saker.
Men, solen skiner och jag ska ner och träna en sväng och rensa tankarna. Sedan får vi se vart det hela leder. Jag har ju i alla fall varit lite produktiv och planerat, tvättat och diskat idag. När jag kommer hem ska jag skumläsa lite och sedan skriva lite. Jag ska dock försöka ta det lite lugnt, för nästa vecka kommer bli tillräckligt jobbig - min plan är nämligen att skriva hemtentan på halva tiden och ta resterande tid till att skriva så mycket som möjligt utav pedagogiken.

Synd bara att jag inte läst tillräckligt i den här kursen utan nu måste sitta och slå i böckerna. Synd bara att jag har tappat massor av det lilla jag var inne i pedagogiken. Synd bara att jag borde söka jobb. Synd bara att det inte finns några lägenheter. Synd bara att jag inte vet vad jag ska göra. Synd bara att jag är trött och omotiverad.

Ja, det är en sådan dag.

Men, det blir alltid bättre när Jocke kommit hem. Och allt löser sig i slutändan. Det gäller bara att ta en sak i taget, en uppgift i taget. Om man räknar stort så har jag ju ändå bara fyra saker kvar totalt att göra! Visserligen fyra stora saker.. Men ändå.

De där tankarna hinner ikapp, då och då, med jämna mellanrum, vid vissa tillfällen, i vissa situationer och när jag känner mig på ett visst sätt. De dyker upp när jag är på någon särskild plats eller när jag hör en viss låt. Jag skäms. Men samtidigt vet jag, att det är sådan jag är helt enkelt, jag har insett det. Det behöver inte betyda mer än så. Och jag vet att det förmodligen är att vänta, när man är som jag är, men även om det hade gällt andra.

Jag är lycklig, men alldeles för nostalgisk.

Idag har i alla fall varit ännu en ostuderande dag. Ví har bakat bullar och städat och jag har tränat. Mycket mer än så är det inte. Men i slutändan vet jag att det kommer bli bra ändå.
Lika bra att leva och njuta istället.

Jag tror att det var väldigt bra att jag inte tog i för hårt och började med för höga krav, utan istället tog det lugnt och började på basnivå. Någonstans måste alla börja. Men nu tror jag snart jag kan övergå till medel :)
Det är oerhört skönt att inte vara jättesjuk hela tiden. Trots att jag är trött hela tiden så har jag ändå en annan energi.

Och jag tror att jag tog slut på mig förut helt enkelt. Så enkelt är det. Min kropp och mitt psyke blev överladdat och kraschade. Så det kanske är just den här "vilan" och det här tunnelseendet som jag behövt och behöver.

Jag har väldigt många saker att se fram emot och längta till - en av dem är definitivt sommaren.
Ge mig fräknar, solbränna och festivalmusik. Nu tack.

Sista tiden har kantats av guldkorn. Det var en fin fredag med solsken och träning samt myskväll med film tillsammans med Eva och Basse. Hur trevligt som helst! Sedan kom lördagen med snöbus med Ingolf. Solen glittrade i all snö och vi promenerade, grillade, umgicks, solade och lekte. Vädret var helt enkelt optimalt och det kändes som att alla gudar i universum stod på min sida. Jag gick hem lite tidigare och tog lite ensam/kvalitetstid. Jag tog ett varmt bad (vilket verkligen gör susen när man är lite stel och frusen), tände ljus, vilade upp mig och drack lite te. På kvällen begav jag mig hem till Rebecka i mina nya sköna snygga gummistövlar för lite melodifestivalmys (dvs mobbning av de flesta utav bidragen) och lite singstar med härliga människor.

Söndagen var fullspäckad. Småtrollen kom hit och vi begav oss till Vilsta igen för att åka pulka och grilla, detta trots att vi senare insåg att vi inte skulle få till någon eld.. Men kalla korvar och marshmallows har aldrig skadat någon :) Efter att ha skyndat hem och bytt lite blöta kläder tog vi oss sedan ned på stan och tittade på Yogi Björn på bio. Den var uppskattad av barnen och Jocke, och även av mig trots att jag somnade till ett tag. Efter detta var vi i lekparken ett tag och hoppade sedan på tåget mot kära Stockholm och lämnade av barnen. När jag och Jocke kom fram till stan gick vi och åt tillsammans (det var snorkallt hela kvällen och jag hade korkat nog inte tänkt på att ta på mig varmare byxor än ett par tunna leggings) och gick sedan till China teatern och kollade på Raw Comedy Club. Redan där började vår alla-hjärtans-dag och den slutade nog inte förrän idag någon gång. Fast alla dagar är i och för sig hjärtliga dagar.

Showen var i alla fall så galet rolig! Jag skrattade så att jag grät och fick ont i magen och har nog inte garvat så mycket på oerhört länge. Precis vad jag behövde.
Det är något jag verkligen rekommenderar och jag upptänkte även en ny toppenkomiker. Längtar jättemycket tills Johan Glans kommer till Eskilstuna i mars och har insett att det här med stand-up, det är verkligen my cup of tea.

Det var oerhört kallt och jag var oerhört trött på vägen till Flemingsberg där vi sedan skulle sova. Att vakna upp där på alla-hjärtans-dag var väl inte heller så superskoj. Men, vi åt lite snabbfrukost från pressbyrån sittandes under täcket, och jag fick en ask med gelehjärtan ♥ innan jag drog mig iväg till tåget. Jag lovar att jag höll på att både förfrysa flera gånger om och somna innan tåget äntligen kom. Temperaturen stod på ungefär -25 grader. Precis innan jag skulle hoppa på så dök Jocke upp och sa hejdå. Snacka om överraskning.
Förmiddagen spenderade på föreläsning där jag också höll på att somna och därefter gjorde jag en massa ärenden på stan för att sedan skynda hem och förbereda lite mys och städa iordning lite. Det blev tända ljus, fika, hemmagjorda rosenblad, present, kort och vår egen mapp på spotify lagom tills Jocke kom hem. Men det var ändå inte det bästa på dagen. För sedan gick vi ned på stan i kylan, tog kort i en fotoautomat, köpte hem mat, fika och snacks och satte oss hela kvällen i soffan under täcket och tittade på film. En av de bästa kvällarna :)
Imorse fick jag ha en riktig sovmorgon och väcktes av frukost på sängen med bl.a. vindruvor och ciabatta. Vissa har det bra. Jag har slappat resten av dagen också med bad, powernaps och TV, och det som tagit mest energi har väl egentligen varit att bråka på 3 och sitta i telefonkö- usch vad det gjorde mig förbannad. Och ja, jag vet att jag borde plugga. Men sådant ignorerar jag mest och litar på min egen förmåga någon gång i slutändan. Jag behöver bara leva lite nu.

Nu kommer bästaste Jacob strax hit för filmkväll och te!

Jag har tittat på en jäkla massa bra filmer på sista tiden, bl.a. Cast away och Brothers.
Jag är heller inte lika sjuk längre! Hör och häpna. Kanske är det för att jag lyckades hitta en lucka och kunde börja träna. Om det nu kan märkas så fort.. Dessutom är det väl ljuset och all extra c-vitamin jag proppar i mig som spelar in. Vi SKA också sticka iväg på spa snart.. Det har jag bestämt, trots att vi inte har några pengar. Dessutom är jag/vi jäkligt sugna på att bara sticka iväg till London och bo där i typ ett år. Jag saknar verkligen London, jag trivdes som handen i handsken där. Men, det får nog ske i ett senare skede.

Imorgon blir det kanske jobb, men chansen är ytterst liten som vanligt.. Hur som helst blir det i alla fall träning igen och kanske lite pluggande. Haha, den som lever får se.







Each coming night

Det här är han som tar hand om mitt hjärta.
Inte bara idag på alla-♥-dag, utan alla dagar.




7/9-09
Falling away with you.

Solsken, blå himmel, vindstilla, fåglarna kvittrar och en massa snö - perfekt för snöbus hela helgen! Idag med studentvänner och imorgon med småtrollen. Ikväll ska jag/vi också iväg till Rebecka för melodifestivalmys (eventuellt för att skratta åt det hela) och imorgon blir det, förutom snöbus med barnen, också Yogi Björn på bio, grillning av korv och marshmallows samt Raw Comedy Club och mat i kära Stockholm på kvällen. Efter det är det alla-hjärtans-dag. Mysigt som tusan alltihop. Om vi räknar bort allt jag borde göra däremellan.



Kommunikation och framtidstänk.
Positiva vibbar och visioner om att vara nöjd med sig själv, blandat med negativa tendenser och skrämselhicka.



Jag har insett att jag saknar en viss person. Mer än jag kanske trott.

Idag är inte en lika bra dag som de tidigare. Idag kantas huvudet av dilemman, stora dilemman, som gör att jag vaknade ledsen istället för glad som jag gjort den senaste tiden. Bekymmer. Ja, jag känner mig handfallen och bekymmersam och vet inte vad jag ska göra.

Det gäller det här med flytt, till största delen. Det enda som är bra just nu är att jag vet att jag får med mig Joakim vart vi än tar vägen. Det är världens bästa trygghet. Men det gäller inte bara honom eller oss, det gäller så mycket mer. Det gäller min identitet och det gäller etablerad trygghet och vänner.

Jag orkar inte en flytt mitt i allting och jag vet inte om jag vill. Men vi måste, vi kan inte fortsätta betala dessa pendlingskostnader. Under mina tre år här i Eskilstuna har jag byggt upp mitt eget liv, mitt första riktiga vuxna. Jag har alla mina vänner här (och i Dalarna) och har i princip ingenting kvar i Stockholmsområdet. Jag har ingenting som binder mig dit. Jag har precis börjat trivas här igen, med vänner, träning, i lägenheten som vi fått ordning på och med alla jag umgås med och allt vi hittar på. Om vi flyttar ut till en förort till Stockholm - vilka ska jag umgås med? Vad ska jag göra? Börjar jag ett jobb så kommer jag att träffa folk, men hur lätt är det att få vänner att umgås med? Vem säger att de arbetskamrater jag får kanske inte är 50+? Jag kan inte pendla till Eskilstuna och alla vänner varje helg direkt. I början när jag flyttade hit ville jag inte annat än att skolan skulle bli klar så jag kunde få flytta närmare stan igen och bort ifrån det här stället. Men nu är situationen annorlunda.

Vi fick möjlighet att ta en lägenhet i Vällingby nu (och det är inte lätt att få möjlighet till lägenhet i stan bara sådär) men det var inflyttning redan i början av april, så det kändes inte som att vi kunde ta den. Så jag tackade nej, vilket känns dumt men ändå rätt. Att sätta igång med en flytt mitt i sista terminen och C-uppsatsen hade jag aldrig klarat av, jag som redan är trött och stressad. Jag hade för det första inte orkat flytten i sig och allt runt omkring den, men heller inte pendling det sista jag gör. Jag behöver verkligen den sista tiden här med folk.
Jag är nog inte redo för arbetslivet riktigt än, och jag är inte redo för att flytta från Eskilstuna. Jag menar absolut inte att jag vill bo här hela livet, det vill jag inte utan jag vill tillbaka mot Stockholm (ffa under somrarna). Men inte just nu, det känns som att det är för tidigt. Jag har mitt liv och min identitet här. Allt jag har byggt upp kring mig och i mig. Jag har mina vänner här - vad skulle jag göra om dagarna? Jag vet inte, jag känner bara att Stockholm tillhör en tidigare del av mig (mitt tidigare liv, mitt omogna liv och dem jag kände då) och en senare del av mig (om ett tag), men inte just nu. Jag saknar verkligen Stockholm, jag älskar verkligen stockholm - men det gäller Stockholm som stad, och inte nödvändigtvis människorna som hör till staden eller som inte gör det.

Jag vet inte alls hur jag ska göra med någonting just nu, och det maler i mitt huvud hela tiden.. Vi måste försöka börja leta lägenhet (ffa för att vi måste kunna säga upp den här i tid) och jag måste börja försöka leta jobb. Men jag orkar inte just nu, och jag kommer att (trots att jag är så skoltrött) ha svårt att hoppa in i ett arbetsliv. Det känner jag.

Om man bortser från allt detta (vilket är värt att göra för tillfället) så har jag haft det underbart sista tiden och varit på ett underbart humör. Nya möjligheter har gjort att väldigt mycket av det jag mått så dåligt över har släppt från axlarna, jag har till och med fått motivation och lite gnista.

Jag har gjort massa mysiga saker, alltifrån tårtkalas, skratt med vänner, kommit igång med träningen, bastu, gratis mat, myst med Alice, haft mycket filmkvällar, avslutat sista rookieveckorna (skönt med melankoliskt) med sittning, laddat inför den sittningen, filmmys med folk, temys med Rebecka, det har varit mycket spikmatta och peppmusik, mysmusik, många soliga promenader hand i hand, fika med Jocke på café och hemma, friskt luft och fågelkvitter, tulpaner, vårkänslor och bakning. Jag har titta på när Jocke varit het modell, det vill säga ännu hetare än vanligt, och vi har storstädat hela lägenheten. Jag har haft folk här som ätit mat och jag har varit iväg och ätit mat hos andra. Jag har kommit på insikter och idéer kring uppsatsen, fått möjligheter inför vidare utbildning i journalistik och det jag drömmer om och brinner för, jag och allt omkring mig känns plötsligt meningsfullt. Jag har vaknat och mått bra, dansat runt och haft många mysiga soliga frukostar. Vi har haft en underbar helg i Falun och träffat världens bästa vänner och världens härligaste svärföräldrar. Där har jag vilat upp mig och njutit, druckit te, varit ute på härliga promenader i gnistrande sol och skimrande snö eller stjärnklara nätter. Vi har skjutsat varandra på spark, vi har lekt på isen, sett sol som skiner gemom skogsdungar, vi har kastat snö och vi har sett barn leka med sina föräldrar. Jag har fått sova ut i vackraste soliga Falun och drömt om framtiden. Sovmornar - ja ni hörde rätt - jag har tagit mig många sådana på sista tiden. Trots en jättehärlig helg som jag kommer att komma ihåg som den bästa, mysigaste och mest minnesvärda på länge, så är det alltid skönt att komma hem. Livskvalitet och vardagslyx karakteriserar den här helgen. Sådana dagar kan ingen eller inget någonsin ta ifrån en.
Jag tror att den känsla jag haft sista tiden är väldigt svår att beskriva i ord. Känslan av att allt bara är lyckligt och att ingenting kan komma åt en, att allting löser sig och att alla positiva saker bara strömmar på, att man är omringad av härliga människor och att en svart sten som legat väldigt länge lyfts bort från kroppen.

Att rookieveckorna är slut känns för mig väldigt väldigt konstigt. Men eftersom jag va väldigt opepp nu under den sista så hjälpte det mig nog att kunna släppa taget lite. Men jag kommer att ha väldigt svårt att släppa taget om studentlivet överlag tror jag, i alla fall i vissa avseenden. Några av kvällarna var jag trött och mådde dåligt och då stannade vi helt enkelt hemma och myste. Jag kommer i alla fall sakna min ovve sen, dte är en sak som är säker.

Jag har massor att se fram emot; härliga kvällar med vänner, snöbus hela helgen med både barn och vänner, bio med barnen, raw comedy på söndag, alla♥dag, ewg, temafest, födelsedagsfester, valborg, träning (som gör att jag mår bättre), sommaren med festival och Gotland, utbildning och härlig framtid och mycket annat. Jag längtar till att strosa runt i Göteborg och fika i Haga, när nu det blir.
Framtiden skrämmer mig i stort sett inte lika mycket längre.

Jag har väldigt mycket som snurrar i huvudet.
Mycket av det mår jag bra av. En del saker tränger och klämmer. Generellt är jag väldigt lycklig.

Jag pluggar ingenting, det känns liksom inte som att det hinns med. Men jag tror att det löser sig så småningom. Jag förstår inte särskilt mycket av min nya telefon, men det löser sig säkert det också.
Jag tänker för mycket bakåt, eller alldeles för mycket på det läskiga framåt - när jag borde tänka på nuet.

Det här med träningen - det är så hälsosamt för mig på alla sätt. Jag behöver inte börja så tungt utan kan trappa upp i lagom takt, men bara det att ta sig iväg att göra något som får mig att tänka på annat och känna mig duktig känns toppen. Sedan att det avslutas med avslappning är inte helt fel det heller.. De gånger när man är som allra tröttast och segast och funderar på att strunta i att gå dit - de gångerna känns det allra bäst att man just släpat sig dit. Det känns så skönt att ha kommit igång och dessutom ger det lite ensamtid vilket är nyttigt. Okej att jag fortfarande har lite ont i halsen och så, men jag hoppas och tror att det kanske börjar bli bättre. Det gör i alla fall inte lika ont varje morgon längre.
Däremot har mardrömmar börjat hemsöka mig rätt ofta - det är obehagligt att vakna rädd och gråtandes om nätterna.

Jag ser fram emot sommaren och att vara brun och fräknig! Tänk - det är redan februari!
Det finns mer i livet än pengar och skola.
Och det har varit väldigt mycket sol på sista tiden. Våren är på väg. Det har varit otroligt fina dagar.
Idag snöar det lite igen, vilket är bra eftersom vi ska åka pulka i helgen :)

Jag har väldigt många saker som gör mig glad i livet, och jag tar med det bästa och rensar ut resten. Jag är inte lika orolig för saker längre, som ekonomi exempelvis. Jag vet att jag måste börja ta hand om mig själv mer. Jag märker att människor generellt är så jäkla överambitiösa och seriösa hela tiden. Jag fattar inte den grejen. Det går till en viss överdrift.

Nu ska jag fixa lunch, diska och sedan försöka plugga! Sedan ska jag se fram emot att Jocke kommer hem :)
Imorgon är det seminarium och träning som gäller. Efter det: filmkväll med vänner!

Avslutar med lite insikter från det vi läser i kursen just nu: (positiva eller negativa, det är upp till var och en att bedöma) VI KOMMER ÄNDÅ ALLA ATT DÖ TILLSLUT, så varför oroa sig så mycket? Allt är ändå meningslöst, så det är lika bra att vara lycklig och njuta! ;)

Hela världen är ljus och uppochned. Allt är underbart och toppen.
Framtiden är underbar. Nuet är underbart.

Ny telefon, nytränad, nya insikter och möjligheter och trevlig kväll med tårta och skratt.
Härlig sambo. Ny motivation.
Pluggande, läsande. Intressanta ämnen.

Vi tar detaljerna en annan gång.
Men allt mörkt jag släpat på så länge, så mycket av det har lyfts bort från mina axlar.

Hemkommen efter en otroligt underbar helg i Falun (och lite Borlänge). Klumpig som han är blev Jocke kvar i Falun över natten så inatt blir det till att sova ensam här hemma. Men jag överlever nog :)

Nu ska jag dricka en kopp te här i soffan och slappa ett tag innan John Blund dyker upp. Livet är inte värt att slösas bort på oro och dumheter. Saker löser sig, och jag har världens bästa människa att dela allting med, såväl bekymmer som härligheter.

Uppdatering om helgen och veckan som varit kommer att dyka upp, när jag känner att jag orkar.
Jag kan sammanfatta det hela med att återigen påpeka hur jag fullkomligt älskar Falun och mina underbara svärföräldrar. Och Bamse såklart. Ännu mer när Falun glittrar i vit snö och solsken. Jag mår bra och helas däruppe på något sätt. Att jag dessutom fick träffa favoriter så som Beris och Jossan får mig att må ännu mer utomordentligt bra.
Det börjar bli ljusare om dagarna nu.

Imorgon blir det föreläsning, träning och sedan tårta hos födelsedagsbarnen Emelie och David.
Life is good. För bra för att slösa bort tiden på att plugga.

Natti.

Alla människor är så uppöveröronen fruktansvärt driftiga hela tiden.
Alla GÖR så mycket vettigt och nyttigt hela tiden.
Hur orkar folk vara så överambitiöst duktiga hela tiden? (vilket jag ofta iofs tycker är rätt korkat)
Hur hinner folk med allt?

Sådant orkar inte jag. Jag orkar bara göra roliga saker. Och sova, och träna. Och kanske städa och organisera.
Och bjuda på middag ibland.

Plugga och söka jobb och jobba och planera framtiden och baka och fixa och dona och sådant - det får alla andra roa sig med.

Min pojkvän är världens hetaste modell och denna kväll ska spenderas i filmmysets tecken med denna underbara, helt galet snygga varelse. Detta efter att ha tränat för första gången på länge, tillsammans med Elin (underbart) och käkat med härliga människor hemma hos Anton. Igår åt vi hos Christoffer och Imorgon blir det hos Annika. På torsdag är det min tur :) Dessutom har vi nu precis kommit hem från Jockes visning.

Imorgon är det storstädning av lägenheten som står på schemat och på fredag drar vi till Falun/Borlänge och hälsar på härliga svärföräldrar och världens mysigaste goaste vänner. Party!

All fun and no work.
Jag bryr mig inte så mycket om det faktiskt. Plugga kan man göra en annan gång.
Okej, det kanske inte är jättebra att skjuta upp saker hela tiden. Men just nu - gillarjagre- Jag är på jakt efter den enklaste genvägen.

Dessutom har jag precis beställt min htc desire hd idag :)

Imorgon är det också tänkt att jag ska uppdatera er lite mer om vad som tänkts, känts och gjorts hela tiden.
Vi håller tummarna för att det hinns med.