igår var vi brända min vän
Livskvalité
Det får sammanfatta min dag.
Jag njuter av att vara jag.
fallen leaves, fallen leaves, fallen leaves on the ground
Löven börjar bli röda.
Och de ligger på marken.
Precis som det ska vara.
De röda löven hänger också i träden
Precis som det ska vara.
Man kan titta på dem, man kan hoppa i dem.
Luften börjar bli riktigt kylig och jag tycker mycket om känslan att kliva ut på morgonen med min stora, tjocka gosiga lila halsduk, mina nya converse och strunta i kylan som inte når mig.
Jag har tänkt många positiva tankar idag och jag längtar efter framtiden.
Jag ser väldigt mycket fram emot allt som den här tryggheten ger mig.
Det är underbart, det är en underbar känsla.
Tryggheten som gör att man inte behöver oroa sig utan bara kan längta. Längta efter allt. Och man kan se fram emot allt eftersom man vet att det faktiskt kommer att hända. Alla makalösa saker som väntar. Tiden emellan är bara väntan.
I natt kommer pengarna, lite extra, så att vi klarar oss.
Och imorgonbitti ska vi dra på oss våra söta mössor och traska iväg till affären och storhandla.
Vi ska köpa mumsig frukost.
Kanske ska jag också ta en tur på stan, kanske köpa något till mig själv och kanske ta en promenad med en kär vän. Kanske ta en cykeltur. Kanske fota lite, eller måla.
Eller så blir det jobb, det vet man aldrig.
Läsa ska jag göra också. Simma? Neeej, tyvärr inte. Min hals strejkar fortfarande.
Jag vill vara sådär kulturell, så som jag älskar. Jag fick ett sug efter att få gå på konstmuseum hemma i Stockholm. Det ska jag ta och göra.
Idag har jag ätit myslunch med David. Världens bästa - världens bästa lunch och världens bästa David.
Skönt att få tid att umgås och prata. Det har varit sol i några dagar, det är också mysigt. Att få cykla till bussen på morgonen och mötas av morgonsol, förmiddagsol eller eftermiddagssol.
Jag ska nå mina mål.
Och jag saknar Falun och mina goa svärföräldrar. Och Bamse, såklart.
Jag behöver det där lugnet.
Jag vill kyssas hela natten i månskenet.
Beneath the sheets of paper lies my truth.
bubblor i huvudet
Det känns som att jag kvävs idag.
Jag har en känsla av att kvävas här i lägenheten. Jag mår inte särskilt bra, är vek i kroppen, är snurrig, varm och har ont i huvudet, känner ett sting av ensamhet, ett sting av stress och ett sting av frustration. Men det kanske bara är en sådan dag.
Den tunga huvudvärken som sitter i måste vara bihålorna. Känns som att jag haft den och ätit värktabletter i flera veckor nu.
Jag har sovit och sovit och är seg som en gummibjörn. Jag är hungrig fast ändå inte. Jag har inte klivit utanför dörren på hela dagen och kommer inte att göra det heller. Det verkar som att det regnar och blåser ute, inte för att jag påverkas av det. Men det är rätt fint att titta på.
Men, jag har i alla fall varit rätt duktig och pluggat en del. Och mer måste det bli under eftermiddagen. Kände att jag var tvungen att försöka ta mig ur min koma, så jag la mig i ett varmt skumbad, tände vaniljljusen och kletade på jordgubbsscrub. Det gjorde det hela lite bättre. Och ikväll kommer förmodligen Alice hit och dricker te (om jag nu mår tillräckligt bra).
Jag har druckit massor av vatten och min plan är att dricka ännu mer. Och hinna laga mat..
Vetekudden kommer nog också väl till pass även idag.
Positive thoughts
om du lämnade mig nu
och gå upp och ta en långpromenad
Jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny
Jag har rätt mycket med mig själv precis som du
Jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu
Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
Jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
Jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa
om en främling lika tillitsfull som du
Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu
Jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
Jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
Jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat
som jag varit med förut nånstans
Jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns
Jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du
Jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu
Jag har hört den live. Och ja, jag grät. Jag grät mängder.
Magiskt.
Jag är konstant förundrad över den enorma makt som Herr Winnerbäck har över mina känslor.
it's nothing to cry about
Jag älskar den människan så mycket. Ofattbart att det ens är möjligt.
/>
Det blev varken jobb eller simning idag, så jag får väl köra på en pluggdag hemma istället.. Men först ska jag slappa ett tag. Jag tror att jag minsann ska gå runt i pyjamas hela dagen och inte kliva utanför dörren. Bara lyssna på bra musik, plugga, glo på TV och bada skumbad.
För Jocke kommer inte hem idag och är inte hemma inatt. Och det är jobbigt, redan nu.
Nostalgi.
Ge mig höstmys.
lika lätt som en vind
människorna, huset, sinnestämningen, atmosfären och lugnet.
Lugnet i luften.
Dessutom börjar jag bli sjuk (igen).
Känner hur kraften försvinner bort och jag gör inte någonting av det jag borde. Energin finns inte att tillgå och mattheten gör att jag i princip inte orkar göra något annat än att ligga i soffan. Huvudet värker.
Men, jag har i alla fall strukturerat lite.
Nu regnar det ute.
Jag älskar det och jag älskar min Joakim.
at the age of 21
Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig.
Men det kan bli ganska bra ändå.
Ambivalens.
Jag har fyllt år igen (yey!)
Firat med familjen, firat med vänner..
Idag satsar jag på soffläge och mys med Jocke.
Sova, städa, film, sova, TV, tvätta, sova.
Beris och Andersson åkte hela vägen för att fira mig - det är fint.
Jocke bakade kladdkaka åt mig idag, och jag fick till och med slicka skålen.
Det är också fint.
produktiva dagar
Och sovit.
Sovit, sovit, sovit, sovit.
Nej, det är trappan som vinglar!
Så var det över.
Jag har många blandade känslor som snurrar just nu; glädje, upprymdhet, lättnad, trötthet, nostalgi och ångest. Jag är medveten om att jag har en vecka kvar i vår också, så det är inte sista sista gången, men likväl sista på hösten, vilket är en helt annan sak. Det känns jättekonstigt och jag vet inte alls vad jag ska göra nästa år. Men, jag har bestämt mig för att inte tänka på det nu utan ta det senare.
Jag tänker i alla fall inte lämna mitt älskade studentliv bakom mig på något sätt.
Jag känner generellt att det känns väldigt konstigt helt plötsligt befatta sig i en vardag där man inte ser några strutar, några band eller några ovvar och inte ska räkna in rookieaktiviteter där man träffar alla andra. När den rollen försvinner - vem är man då? Det är min identitet, det är det liv där jag verkligen kan vara mig själv och älska; älska mig själv ordentligt, älska alla andra och älska livet. Vad är egentligen en roll? Och vad är att vara normal? Jag vet inte, jag kan inte svara på det. Är det verkligen något man eftersträvar? Och när inträffar det i sådana fall? Visst känner vi alla varandra, men vad händer när villkoren förändras?
Kanske är det bara en period.
Jag har toppenvänner; många med guldkant och några som jag precis kommit nära. Framförallt tackar jag Rebecka, Elin, Alice, Filip, Niclas, Tjoocke, Hasselhoff, alla mina medfaddrar och många andra för de här två veckornas glitter.
Det är tråkigt att det är slut, men samtidigt känns det skönt med lite kommande rutiner. Jag är nöjd med mitt liv just nu och det är dags att ta sig tillbaka till en vardag med sömn, varma vetekuddar, te, spikmattor, mer tända ljus, simning och civiliserat umgänge men också med jobb på Arena och en massa pluggande. Jisses. Jag har försökt strukturera en del, så gott jag har kunnat, under tiden men har väldigt mycket att göra nu.
De här två veckorna har inte varit en lika sammanhängande galen period som förra året. det har varit mer uppbrott och mindre uppslutning. Jag har kunnat vara hemma litegrann varje dag och haft en del avbrott med föreläsningar och liknande. Men nog har det varit roligt ändå. Visserligen kan ingenting jämföras med förra året. Det finns nog många anledningar till att det här året inte varit lika intensivt; sämre väder, mindre intag, fler äldre, sämre planering vad gäller aktiviteter och liknande ochinget Dekår.
Hur som helst har jag nog allt lite träningsvärk av all dans och jag har varit helt död och slut. Sömnbrist delux med bifogad huvudvärk i flera dygn (som faktiskt kom främst från sömnbristen, inte massor av alkohol).
Kort sammanfattning av andra veckan:
Måndag - bowling (som jag var kass på som vanligt) och mysfika med Alice.
Tisdag - jag och Jocke åkte in till stan och firade vår ettårs-dag! ♥ Världens mysigste och godaste middag på Movitz Källare i Gamla stan och dessutom mjukglass i solen i vackra älskade Stockholm.
Onsdag - PUBRUNDAN, så jäkla pepp! Jag hade galet roligt och kvällen karakteriserades av branta trappor, många olika mössor, söta människor, svettiga dansgolv, pussar, kittling, tutor och bortsprungna röster. Slutade på topp gjorde jag också.
Torsdag - Efter en lång dag i skolan blev det lite mysgrillning i Vilsta. Dock ingen femkamp som planerat eftersom det var för dålig uppslutning. Men vädret var great och likaså sällskapet.
Fredag - Västeråsresan som blev totalfail. Jag hade lite roligt där ett tag när jag blev inlindad som en pingvin och när vi eldade och hade ett rullande party på vägen till Kåren. Men generellt var dagen kass. Jag var trött, opepp och fick bara sitta och vänta på att få åka hem och krypa ned under täcket klockan 3 på natten. Det var tyvärr dålig planering vad gäller tider, priser och aktiviteter, det var dåligt väder och dålig uppslutning. Till och med när vi skulle köpa pizza blev jag irriterad. På fredagen gjorde jag bara av med onödiga pengar som jag skulle ha behövt nu. Där skulle jag verkligen varit hemma och laddat istället. Men men.
Lördag - Stora Rookiesittningen, finsittning! Det var askallt inne och det tog tid att komma igång, men efter det blev kvällen toppen :) Jag är glad att jag fick leda fackeltåget, det kändes bra, trots att inte facklorna fungerade. Många söta människor och många spöken. Vi fick också vår älskade Hojten tillbaka. Hade egentligen planerat att gå på efterfest men var helt enkelt för trött. Så det blev att krypa ned under täcket istället och jag är fullkomligt nöjd med det beslutet.
Jag kommer även ihåg lördagskvällen från förra året väldigt väl..
Söndag - Väldigt produktiv dag med handling, städning, tvätt, diskning och lite pluggande. På kvällen vankades det mysmiddag med gänget; lammstek, rotfrukter, vin och toppensällskap.
Jag älskar Eskilstuna just nu. Det är mysigt på något sätt och staden växer liksom på mig för varje termin. Eller så är det den här delen av mitt liv jag älskar. Hur som helst vet jag inte hur jag skulle kunna flytta om exempelvis ett år. Men, mycket kan visserligen ändras på den tiden.. En av sakerna jag uppskattar är exempelvis mys med sötaste Elin; att få skratta och gråta, att få sitta och prata i evigheter om allt och ingenting, att få titta på film och göra ansiktmasker och att allmänt få snacka skit. Underbart.
Jag hade sett fram emot soliga höstpromenader som förra året, men just nu är det lite för kallt och mulet i klimatet.
Just nu har jag en klängande Alve på ryggen. Han har sovit här inatt (som en stock) och ska sova här en natt till. Idag blir det lekparken och förmodligen en massa annat bus, samtidigt som jag ska försöka plugga.
Igår var vi på IKEA och handlade fina saker för att äntligen fullborda lägenheten och många dyra slantar försvann. Inatt vaknade vi av en enorm jätteduns när den enorma nyuppsatta tavlan ramlade ned på golvet. Men Alve sov så sött så.. Själv drömde jag mardrömmar resten av natten.
Förövrigt har jag köpt Jockes alla födelsedagspresenter och snart, snart, fyller jag år. Det ni!
Jag har nya idéer och planer
Nya tankar och konstruktioner
Nya minnen och nya hållhårtimänniskor
Gamla hållhårtimänniskor med extra guldkant
Jag har gamla minnen i kompott.
You're a good soldier, choosing your battles
Pick yourself up and dust yourself off
And back in the saddle
i never want to let you go
Viss ensamtid är skönt, men för mycket hade varit outhärdligt.
Så vi pungar ut med pengarna.
ett år
och jag har fortfarande svårt att förstå att du faktiskt ville dela ditt liv med just mig.
Ett år, typ idag.
♥
stilettos and broken bottles
Rookieveckorna är i full gång och hälften av dagarna har nu passerat i dimman. Det har varit i full gång dygnet runt (som vanligt) med bl.a. välkomstfest, bewaredag, picknickar, fotboll, maskerabrännboll, temafest, sittning och eftersläpp i flertal. Så roligt som jag har haft under de här dagarna var väldigt väldigt väldigt länge sedan jag hade. Ungefär ett år sedan, på en gissning sådär. Fötterna glöder på dansgolvet i princip varje kväll och träningsvärken känns i ben och magmuskler. Är det inte dans på dansgolvet en kväll så dansar vi runt någon annanstans eller så dansar jag runt hemma i vardagsrummet och peppar själv. Men, det brukar inte behövas, för det är alltid PEPP, överallt, hela tiden. Speciellt jag. Jag tror verkligen att jag har behövt det här; att komma tillbaka till mitt liv, mina söta människor, att komma igång igen. Måndagen och onsdagen är svårslagbara där det var dans konstant och pepp som in i tusan. Men veckan som kommer bjuder på de allra roligaste sakerna; exempelvis bowling, PUBRUNDAN, grillning, fest i Västerås och STORA SITTNINGEN.
Dessutom ska jag och Jocke åka in till stan och fira vår ett-årsdag genom att ta ett break och äta ute. Supermysigt. Tänk att det har gått ett år.. Det tänker jag varje dag, vid varje grej vi gör de här veckorna. Det är mycket nostalgi inblandat. Något som också är mysigt är att jag och Jocke gick och köpte mysfrukost imorse och satte oss i soffan och njöt. Och att jag ska få mysa med Elin och ansiktsmasker ikväll <3 Detta i ett försök att varva ned och ta vara på den här "lediga" dagen mitt i allt. För att ladda om (om det nu skulle behövas). Jag tror att det kan behövas, i alla fall litegrann, med tanke på att jag bara sovit och sovit och sovit och DÄCKAT totalt när jag kommit hem senaste dagen/dagarna. Man sover inte så mycket under de här veckorna.. om man säger så. Resten av den här dagen ska i alla fall gå till att tvätta, "plugga" lite och gå på faddermöte. Det blir lagom, när man är lite sådär lagom småbakis.
Ja alltså, det här med att plugga.. Jag undrar, när man i princip inte hinner sova, hur är det meningen att man ska hinna plugga?? Jag borde ta tag i skolan, men när? Har hittills haft två föreläsningar, varav ena kursen verkade mycket bra och startade positivt och den andra hade en hemsk start. Jag var så irriterad och förvirrad och trött efter den dagen att hela den kvällen fick bli en seg vilokväll där jag struntade i det mesta av fotbollen med beware och bokstavligen däckade i soffan. Jag mådde dåligt, hade huvudvärk och var så trött så trött så trött. Jag var (och är) extremt orolig för den kursen, eftersom allt började så jäkla snurrigt. Hata grupparbete. Dagen därpå bakade Rebecka bullar till mig, så då mådde jag bättre igen ;)
Generellt har jag varit ÖVERPEPP, men häromkvällen dog det lite och jag, Filip, Niclas och Rebecka gick hem till Filip istället och hade efterhäng/mys till in på småtimmarna. Underbart.
Jag tackar hittills bl.a. Elin, Rebecka, Filip, Alice, Tjoocke, Niclas, Mallan och självklart Jocke och många fler för att de här dagarna blivit top noch.
PEPPEN FLÖDAR I ETT KONSTANT LOPP, om man säger så.
Och jag är mycket stolt över mina små rookiesar, som vanligt.
Vi har roligt som tusan, men det är också som sagt mycket nostalgi inblandat. Det är inte som förra hösten, det är en kallare höst och jag bor inte i Cityhuset. Det är mycket känslor som är annorlunda, inte dåliga, men annorlunda. och inte har vi fått skrika tillräckligt mycket på Ingolf, and that's a shame. Dekår är stängt, mycket beror på det. Det är lite dåligt med efterfester också, men det ska nog gå att ordna. Dessutom vet jag att det finns vissa av mina bästa vänner som har det jävligt jobbigt just nu. Det ska vi också ordna upp ♥
Det som känns värst är att veta att det här är sista gången för mig. Det är min sista rookieperiod på hösten och ångesten kommer krypande igen. Vad ska jag göra nästa år? Vad ska jag göra utan det här som i princip är mitt liv? Jag kan inte lämna mina vänner här, jag kan inte lämna studentlivet. Jag är skadad, på så sätt. Men vi tar det senare. Det är mycket med ekonomi just nu också- även det sliter lite.
Men i stort sett är majoriteten av alla människor så jäkla söta hela tiden, så man kan liksom inte låta bli att le, trots att det bland dem finns vissa irriterande fläckar. Men så är väl livet.
Snart kör vi igen!
Och sedan, efter det, ja då fyller jag år.
Det ni.
