Men, jag är trött, så jag orkar inte att ta itu med den just precis nu.

Jag ser fram emot en massa saker, mest av allt att de här två kurserna ska vara över.
Men, mina vänner, jag kommer nog att klara det hyfsat, för jag har ju en plan.

Jag tycker inte om alla bokstäver, har jag insett.
Jag känner mig lite obehaglig till mods, smått frustrerad och egentligen ganska arg.
På vad kan jag däremot inte sätta fingret på.

Sjuk är jag också, hela tiden.
Helahelahelahelahela tiden.
Och ny styrelsemedlem i ELSA, det är jag också.
Och trött, men det är jag jämt.

Alve har precis varit på besök och Jocke är just nu och lämnar honom i Strängnäs. Han kommer nog att bli rockstjärna (Alve alltså) och inatt sov han över 13 timmar. Det ni.

Värken i mina knän kom tillbaka lite smått igår. Hur statusen är just nu vet jag däremot inte. Jag vågar inte riktigt hoppa, om man säger så.
Jag kan också påpeka att jag satt en hel dag i skolan och pluggade i tisdags, herrejäklar, vilken prestation. Inte ens en pytteliten powernap under dagen. Men, inte kommer jag någonvart iallafall.




Hur som helst, så har Jillsan en plan.

Jag har:

..huvudvärk
..pengavärk
..prestationsvärk
..alldeles-för-lite-tidsvärk

Jag har inte:

..lika ont i knäna längre
..tillräckligt mycket struktur


Och jag är förövrigt fasansfullt trött på att vara så fasansfullt trött hela tiden.

Sedan kan jag ju också inflika att vi tog en tur till småfolket och storfolket i Backhyttan och gick på månskor.
Dessutom hade jag, Jocke och Alice en mysfredag; åt köttfärspaj, kikade på idol och tittade på filmer.
Men det är lugnt, jag sov igenom alla de läskiga bitarna av skräckfilmen, så det gick bra.

Jocke bakade kladdkake-sås också.
Den var jättegod.


Just nu spelas:

- All these things that I've done
- En svår och jobbig grej
- Jag får liksom ingen ordning
- Stockholms kyss
- I will follow you into the dark
- Falling away with you
- Söndagmåndagsång
- Fanfanfan
- Karenina

..och då mår mina öron och mitt sinne iallafall bra.

Att tänka.
Det är ett intressant begrepp.
Att tala också, för den delen.

Man borde kanske tala här om sådant som händer, man borde väl tala om sådant som man tänker. Kanske
Men det är mycket ibland, och det snurrar ibland.

Just nu är jag nog inne i en sådan där period när saker känns lite hopplöst igen. Egentligen kretsar väl det mesta där kring skolan, men det tär rätt hårt.
Jag är så skoltrött, och jag är så sugen på att bara ge upp. Även om jag aldrig skulle göra det så kan jag hitta mig själv farligt nära den branten från tillfälle till tillfälle. Mitt liv skulle vara så fruktansvärt bra, om jag inte hade hela "jag-har-ångest-inför-skolan-och-att-jag-måste-prestera-när-jag-inte-orkar"- tankegången. Om jag bara fick leva, jobba, få in pengar, träffa barnen, träffa familjen, vara med Jocke och njuta av livet, då skulle mitt liv vara så bekymmerfritt. Nu störs min tavla av en stor fläck. Fläcken kallas salstentor, artiklar och hemtentor.

Och jag får ont i magen, jag kallsvettas och jag mår illa.
Och jag drar täcket över huvudet istället, eller stoppar kanske snarare huvudet i sanden. Som den struts jag blivit.


För att förflytta mig från det ena till det andra så är jag nyss hemkommen ifrån härliga Frankrike, vackra Paris. Kulturboostar är något jag lever länge på, det är något jag behöver. Det är en av få saker som jag är väldigt säker på här i livet. Resan innebar en massa gående, runt runt runt kring stadens alla vinklar och vrår, insupande av atmosfären samt alla "självklara" saker;

Notre Dame
Versailles
Mona Lisa på Louvren
Eiffeltornet (det blåste, det var läskigt, det var galet högt)
Karuseller
Triumfbågen
Champs Elysée
Moulin Rouge och kringliggande sexområden (haha)
Croissanter
Parkerna
Bastiljen (okej, vi letade iaf efter den)

och förutom detta;

- Det omväxlande vädret
- Gubben med häst och vagn
- Alla caféer och restauranger
- Alla bunneltanor
- Nutella och bröd till frukost
- Att vi klarade oss runt överallt på engelskan och vissa väl valda franska ord
- Att staden är som vackrast på kvällen, med lysena från tornet som glittrar i floden
- Och faktumet att vi faktiskt HITTADE runt överallt.

Och självklart: DISNEYLAND.
Jag må kanske inte vara så liten längre, men det är en äkta genuin dröm som går i uppfyllelse, med mycket magi i kanten.

Många av de kända och historiska sakerna gav mig faktiskt väldigt mycket gåshud och ganska svaga knän..


Vi är extremt duktiga turister
men, "Var är det där jävla tornet!?" :)

Innan Paris rörde vi oss ut över vattnet. Mot Sjöslaget, närmare bvestämt.
Jag vet egentligen inte vad man ska säga, förutom att det var galet. Mer galet för andra än för mig, skulle jag gissa. Det involverade den självklara massiva mängden alkohol, det självklara griseriet, den självklara allsången, de självklara spritpennorna (i ordets rätta bemärkelse) och en massa silvertejp..
Mer säger jag inte, förutom det faktum att folk svimmade, att INGOLF och deras bussar är galna och att jag blev såpass sjuk att jag knappt kunde åka till Frankrike. Dagen när jag skulle flyga trodde jag att jag skulle tuppa av, och halsen kändes som taggtråd under hela resan.

Vidare kan jag meddela att jag från och med nu älskar och avgudar busschaufförer, iallafall vissa.
De är ena härliga prickar de där; talar om livet, tar genvägar och låter en åka gratis när man är trött och fast i Läggesta på kvällen.
Awesome.

Parisresan, om det nu är den som är boven, medförde dock vissa bekymmer. Något är konstigt med mina knän, något är riktigt fel. Jag kan inte gå och det smärtar, knäna viker sig. Jag kan helt enkelt inte röra mig. Har salva och numera ett par kryckor, men jag förstår inte vad det ska hjälpa. Idag tog jag mig inte ens till föreläsningen för att jag bokstavligen inte kunde ta mig till skolan (illa).
Förmodligen är det väl en överansträning som övergått i inflammation i ledband, muskelfästen eller liknande. Jag skulle gissa på det iaf. Men det är läskigt.
Jag vet, jag borde väl ta mig till läkaren, men jag tycker liksom att sådant som har med läkare att göra är så himla jobbigt. Det är dyrt, jag har inga pengar, jag kan inte ta mig någonstans, jag vet inte ens vart jag ska vända mig eller ringa och jag vet inte när jag skulle hinna.

Men jag vet, jag borde.

Jag är trött hela tiden också, som vanligt. Egentligen vet jag inte vad som är felet på mig.

Men jag vet hur som helst att människan som just nu sitter i soffan och ser allmänt söt ut, som ibland sitter och plinkar på sin gitarr, som lagar mat åt mig, som säger snälla ord, som handlar åt mig när jag inte kan gå, som stöttar mig när jag inte kan gå, som stöttar mig i allt, som hämtar kryckor åt mig, som håller om mig när jag inte kan sova, som håller om mig även när jag kan sova och som finns där i alla lägen; han, han är världens bästa.
Och han är dessutom så fin att titta på. Han kan tom bära upp blåa nylonstrumpbyxor, det ni ;)
Och jag saknade honom extremt mycket när jag var borta. Det var värre än jag trodde att det skulle vara.

Snart kommer min idol Alve hit. Det är mys.
Vi ska äta godis och pizza, det har vi kommit överens om.

Han ville dessutom äta Jocke, det får jag lov att fundera över.
Man kanske har en aptit för människor när man är 2,5?

Förutom detta så är det en massa annat som jag ser fram emot; det är snart halloween, det är snart Sofias födelsedag, det är snart Jockes födelsedag, det är snart dags att åka hem en sväng, det är snart dags för att ha ett nytt Sagan om Ringen-maraton med min bror, det är snart dags för Falun igen, det är snart dags för premiären (29 dagar ♥), det är snart dags för Anns inflyttningsfest, det är snart dags för julshowen, det är snart dags för Winnerbäck, det är snart dags för advent, lucia, jul och nyår, det är snart dags för fester hit och dit och sedan är vi snart framme vid Peace&Love-10.
Skolan, ja, den löser sig säkert.

Musiken talar hela tiden till mig, varje dag.
Och Mr Winnerbäck och Mr Thåström, ni förgyller min poetiska vardag.



Det är för sent.


//Jillsan - Jag Får Liksom Ingen Ordning

Är nyss hemkommen ifrån Parken Zoo. Vi fick en guidad rundtur, vilket var väldigt trevligt, men fy attan vad jag frös. Sitter just nu och dricker en kopp kamomillte, lyssnar på Thåström och halvsover hemma hos Jocke. Eller ja, känns konstigt att säga "hemma hos Jocke" när jag i princip bor här lika mycket som att han bor i min lilla, observera nytapetserade, lägenhet.

Idag har jag också inhandlat en ny plastblomma. Av någon (underlig) anledning dör mina blommor en efter en, så jag byter således ut en efter en med en plastblomma istället. Mycket kreativt av mig. Jaja, de kan i alla fall inte bli ölförgiftade.

Snart väntar Sjöslaget, och direkt efter det Paris och lite av en kulturboost.
Underbart, om jag nu bara skulle kunna slippa de ångestladdade känslorna kring att hela oktober kommer att försvinna utan att jag hinner plugga varken på den nya eller den förra kursen. Kommer att sitta sista veckan och försöka tentaplugga till en salstenta samtidigt som jag försöker skriva en hemtenta. Haha. Jaja, det blir säkert bra i slutändan, och det är väl smällar man får ta antar jag, när man nu är en sådan upptagen människa.

Nej banne mig, ikväll ska här pluggas! Lite i alla fall.
Problem ligger egentligen i att jag inte vet vart jag ska börja. Jag vet inte vilken kurs jag ska fokusera på, den gamla eller den nya. Jag vill inte komma efter, menh jag vill inte tappa den förra. Och försöker jag göra lite av varje så blir jag bara förvirrad. Så oftast slutar det med att jag inte börjar med något alls.

Annars då?
Mjo, en ganska skön lättnad har spridit sig i vardagen.
Gällande vissa delar i alla fall.

//Jillsan - Falling away with you

För närvarande är det två, eller egentligen tre, saker som gör mig bekymrad och smått orolig. Jag har inte för avsikt att gå närmare in på vad det rör sig om, men jag kan avslöja att skolan är en av dem. För tillfället går ingenting inom den sektorn som jag vill. Jag är totalt omotiverad, totalt ostrukturerad och gör ingenting, orkar ingenting och hinner inte med någonting. Så skoltrött som jag är nu har jag nog aldrig varit. Det känns som att min hjärna hela tiden letar efter anledningar till att inte läsa eller letar efter kryphål. "Jag kan ju lämna in den senare", "Jag kan göra en salstenta", "Man kanske skulle ta ett studieuppehåll.."

Förövrigt så håller de nu på att spackla och tapetsera i min lägenhet (det var på tiden) och idag säljer jag min TV till Elin. Känns ganska onödigt att ha den ståendes hemma när jag aldrig tittar på den, och de få gånger som jag tittar på TV så gör jag det hos Jocke.

Det är dags att välja nya kurser nu, till nästa termin.
Jag har noll koll
Jag vet inte vad jag vill välja, jag vet inte vad jag får välja och jag vet inte hur man väljer.
Och jag orkar inte bry mig.

Jag är fruktansvärt glad över att ha Jocke hos mig dygnet runt för att göra allt så mycket lättare. Om det så är att han bara bryr sig, att han lugnar mig eller att han lagar mat. Vad han än gör (hur han nu gör det) så blir det alltid bra. Det är bra att han är lite strukturerad också, jag verkar ju ha tappat lite av min struktur..

Helgen spenderades i Falun och det är den bästa tiden jag har haft på länge. Jag avgudade stället och jag älskar Jockes föräldrar (och Bamse, förstås). Vi tog det lugnt, tog höstpromenader, pratade, lagade mat, tittade på film och träffade hans Falunfolk :)
Dessutom lekte vi med två små kattungar i Hedemora, tokiga som bara den.

Efter hemkomsten till Eskilstuna begav vi oss till Elin för myskväll med skräckfilm.
Järngänget is the shit.

Bara några dagar kvar till Sjöslaget, bara några dagar kvar till Paris.
Hej Kultur.

//Jillsan - diagnostisera

Befinner i mig i Backhyttan för att ta hand om småtrollen. Sofia har redan skickats iväg med skolbussen och de andra två trollen sover fortfarande. Jag är trött, men känner inte att det är någon mening att gå och lägga sig innan de ändå måste upp för att äta frukost och göra sig klara för förskolan.

Igår tog jag beslutet att inte lämna in någon hemtenta i den här kursen. Jag kände att det var det mest intelligenta beslutet att ta, eftersom den här kursen krockat med en massa saker och jag inte vill lämna in något halvtaskigt som jag inte är nöjd med. Dessutom vill jag kunna njuta av den här helgen i Falun.
Nej, som sagt, salstenta är mer Jillsans grej. Hoppas bara att hans salstenta inte är oöverkomlig.

Idag känns det bättre, men igår var det jobbigt. Detta tror jag egentligen beror på att själva beslutstagandet är det som är tungt, när man inte vet hur man ska göra. Nu när jag gjort valet så kan jag släppa det på ett annat sätt. Dagen idag ska bestå av att tvätta, städa, packa, diska och kanske (om det finns tid över) sätta igång med renskrivandet av föreläsningsanteckningarna.

Det känns som att jag under oktober kommer att få plugga varje litet tillfälle som ges, efter som jag kommer att ha den nya kursen att tänka på (seminarieuppgifter, föreläsningar, redovisningar, artiklar + hemtenta) och samtidigt måste plugga till den gamla kursens salstenta, som ligger samma datum som den nya hemtantan ska in. Dessutom kommer hela oktober försvinna i ett kick; Falun, sjöslaget, Paris och diverse annat kommer att göra att jag knappt är hemma. Illa

Nu: dags att väcka fler barn.

//Jillsan - ambivalens och illamående