Ibland kan det vara skönt att kort sammanfatta, mestdels för ens egen skull och framförallt om man råkar vara som jag; en sån där person som virrar in sig i tankar om tiden och känslorna runt omkring.

 

Mellandagarna och den fina julen är snart över, imorgon är det nyårsafton och efter det åker jag hem igen. Jag har hunnit med mycket, framförallt att ta det lugnt. Det är lika sorgligt varje gång och jag saknar alltid julen när den är slut - men samtidigt längtar jag efter 2013. Det är nu allt händer, det är nu allt börjar på nytt. Det är bara en massa spännande positivt bakom hörnet, så det gäller att komma ihåg det. Det blir fräscht, rent och intensivt. Det är något speciellt den här gången. Det är en ny fas som börjar. Och jag ska dessutom banne mig vara frisk igenom den.

 

Så 2012, vad hände?

 

Januari och februari var rent utsagt skitmånader, om jag minns det rätt. Jag hade så stora förhoppningar efter nyårsafton men kom hem och blev liggande sjuk istället, i många veckor som vanligt. Jag gjorde absolut ingenting och dagarna bara rullade på i en grå dimma. Jag var deppig, Väldigt deppig. Och jag plöjde igenom mååånga serier. Jag tror alla gjorde rejäla intryck på mig.

 

Sen i mars blev det något bättre - våren var på väg! Vi hade temafest och åkte till London där vi fick se ännu mer av den tidiga våren.

 

Vid april kom breaket - Jag blev friskare, kunde komma igång med träningen och hittade mig själv mer. Det var solsken, promenader och mängder av musik (Fun + Florence dök upp och räddade mig), det var besök av fina vänner, biobesök och vårtecken. Hela Vårberg stod i blom och vi tog oss iväg på kulturfestival. Det var också uppstarten till processen jag sedan kämpade med.

 

I maj kom det riktiga genombrottet. Jag fortsatte att kämpa med mina mål och lyckades rejält med ett, och jag kom äntligen igång med det andra. Det kändes som att jag hade hela försommarStockholm och hela världen i mina händer, för en gångs skull. Samtidigt var det en rejäl kamp, en kamp på ett annat sätt den här gång. Jag hade kommit förbi tröskeln och det kändes inte lika omöjligt längre, men varje dag var en kamp mot tiden. Maj bjöd på högsommarvärme och träningen, promenaderna, musiken och biobesöken fortsatte. Jag bodde i princip på Lidingö, varje dag.

 

I början av juni var det tungt, riktigt tungt, då jag insåg att kampen mot tiden inte skulle fungera den här gången heller. Men jag gjorde ett intelligent val, och efter det blev allt bättre. Det var en helt ny känsla. Jag blev lycklig. Jag jobbade mycket i början men var sedan ledig massor i slutet av juni - det var midsommar, mys i skärgårn och festival. Där jag självklart blev sjuk igen, rejält sjuk. Så där kom även stoppet på min resa jag hade njutit av under våren och efter det hamnade mitt ena mål i ett bakslag. Jag kunde inte träna på samma sätt längre. Jag försökte från och till resten av året men förkylningen och alla symptom släppte aldrig riktigt och jag kom aldrig riktigt tillbaka.

 

Juli och augusti: sommaren bara rullade på, det var inte många lediga dagar (inte många soldagar heller) men jag utnyttjade de jag hade till det yttersta. Jag försökte bada massor, jag försökte träffa folk. Men helt ärligt jobbade jag i princip nonstop och höll på att köra slut på mig. Det var en intensiv period, speciellt också eftersom jag fortfarande var sjuk. Men jag fick också mycket cred och byggde på så sätt upp mig själv. Jag hann åka på klassåterträff, vara i skärgårn och spendera lite tid på Lidingö. Jag hann gå på bröllop också. I augusti åkte vi också till fina småland och jag hann med att gå på loppisar, träffa underbara Winnerbäck och gå på chokladprovning. Små bitar av vardagslyx. 

 

September kom och så gjorde även hösten. Min vackra underbara höst.Intensiteten avtog något. Jag började känna stressen igen däremot. Jag tog en sväng till Eskiltuna för nostalgitrippar, jag fyllde år, vi drack drinkar och vi åkte till Falun. Och: jag upptäckte Glee, min räddning. Jag kom äntligen på vad jag ville, tillslut.

 

I oktober var hösten här på riktigt. Det blev nya promenader, och hoppande i lövhögar. Jag drack te och försökte få mig själv att jobba hårt, fastän jag inte kände motivationen. Jag fann nya vänner och jag åkte på spa, vi firade halloween och drack drinkar. Allt började gå bra, allt började gå framåt. Jag började se det riktiga ljuset. Här i slutet hände det: det tog stopp, det försvann nästan helt - oron. Jag började äntligen känna att det var min tid tid, att det är dags för allt att gå bra. Och så hände något mer: jag började söka nya jobb som jag också fick.

 

November sprang förbi och det med många fina punkter, jag var visserligen sjuk men jag klarade av att åka till Västerås för opponering. Jag blev klar, jag fick VG. Jag fattade inte hur något hände. Jag undrade vad som skulle hända nu, vem jag var och vad jag skulle göra. Jag blev ompysslad av mamma och jag försökte slipa på det sista. Jag firade Jocke, var på sista premiären av tTs och sa hej då på jobbet. Jag skrev på papper på mitt nya jobb och kom sedan dit, till alla nya intryck och i försök att passa in. Det kändes underligt, men bra. Det känns äntligen som att jag ger något. Jag känner mig äntligen viktig. Sen stack vi till paradiset för att vila upp oss - det vi så gärna velat göra så länge.

 

December bara flög förbi, vi kom hem från utlandet och då hade jag redan missat första juldagarna i december. Vintern och snön hade kommit och resten av månaden bestod av julsaker, premiärer och jobb, lugn och ro blandat med intensivitet men på ett produktivt sätt. Jag var i Falun och jag var i skärgårn och framförallt gjorde jag klart det allra sista: precis som jag hade lovat mig själv, innan året var slut. Och nu vågar jag tro på mig själv mer och jag vågar utgå ifrån mig själv och det jag har.

 

Jag tycker att 2012 precis började - som tur är (med allt jag kommit fram till och kämpat med) så gjorde det ju inte det. Tycker att tiden går så fort, men samtidigt är det skönt att inte ha så mycket planerat. Jag har så mycket att se fram emot - vacker vår, nya erfarenheter, vänner, träning (träningen är allt), semester, äventyr, resor och världens bästa sommar. Live fast. Bry dig om dig själv, tro på dig själv - och om ditt självförtroende sviker så hjälper alltid musiken. Glöm aldrig det. Det är aldrig för sent och det finns så många möjligheter.

 

Det är en konstig känsla att till slut kunna prata med dem som är yngre och säga att allt verkligen "blir bättre". Konstigt det där, tyckte precis att jag gick i högstadiet. Det kommer närmare under vissa situationer; som igår, i vissa sällskap.

 

Idag jobbar jag sista passet innan jul och sen åker jag hem. Det är också en speciell känsla, varje år. Jag känner den där gamla julkänslan, att få åka hem till en vit jul. Jag känner av Charles Dickens, Scrooge, London, snöfall och fattigdom. Jag känner av Bing Crosby och mina minnen av att sitta vid julgranen och försvinna bort i julkulornas reflektioner. Jag känner av snögubbar som smälter och dansande kaniner.

 

Igår gick jag på stan med en kär speciell vän och sen delade jag ut lite mat till dem som behövde det (gör vad ni kan!) för att sedan åka hem och äta middag och titta på julfilm med folket på Lidingö. Sen var det faktiskt ganska skönt att komma hem till sin egen säng. Egentid är jätteviktigt. Efter idag är jag i princip ledig i ca 2 veckor. Underbart. Jag kommer ihåg när julen brukade kännas evig. Det gör den kanske inte längre på samma sätt, men det behöver inte betyda att det inte är världens bästa tid för det. Jag ska bara vara helt ledig nu, inte göra nåt särskilt allt förutom att njuta av julen och jag hoppas att jag för en gångs skull kan få vara frisk över jul och nyår. Jag ska baka med mamma, titta på film. åka pulka och sova. Jag har förövrigt allmänt svårt att förstå att det redan är jul. December har gått väldigt fort i år. Eller ja, det här året har gått väldigt väldigt fort.

 

Det händer mycket nu, eller snarare händer det mycket nästa år. Det kommer att bli ett lugnt år, ett år för utveckling, men ändå hända så mycket. Bra saker - ingen uppsats (in för registrering igår vilket i sig är helt ofattbart), ett nytt skitbra och fast jobb, andra spännande saker i flertal och jag ska banne mig vara frisk nästa år! Inte ett sjukt år till! Vilket betyder att jag äntligen kan få komma tillbaka till min träning också. Dessutom betyder 2013 en stor sak - United States of America. Det kommer att hända. Det kommer en ny era nu.

 

Jag tänkte reflektera lite över mina mål jag hade i år. Jag hade två stora och några andra som var nästan lika stora men som jag inte trodde att jag skulle kunna ha möjlighet att göra något åt under året. Jag kan i alla fall säga att allt går åt rätt håll. Det största målet är avklarat och det andra började bra men fick sen ett bakslag. Men inget är förgäves - det har fortfarande gått framåt i den aspekten också! Framförallt har jag under det här året också lyckats växa och bygga upp mig själv, min identitet och min självkänsla. Och jag har börjat bli lugnare och fått ordning på en del saker som jag inte hade trott. Så sammanfattningsvis är det en mycket positiv utgång. Det har varit ett bra år, i det stora hela. Och 2013 blir ännu bättre. Jag uppskattar allt positivt så mycket mer nu och det finns i stort sett inget negativt kvar. Jag ska verkligen satsa på min dröm nu. Jag har bestämt mig.

 

Nästa år ligger fokuset på utveckling, lugn, umgänge, äventyr och hälsa.

Och sedan kommer många spännande år efter det. Jag har så mycket jag ska uppleva.

 

 

 

 

Om vi inte hörs innan (eller eventuellt mer alls) -

 

Redan luciamorgon. Underbart, men chockerande hur fort tiden går. Min kropp och min hjärna hänger inte med. Nu är det ju snart JUL?

 

Jag saknar lucia från när man var liten, men jag får i alla fall åka hem till skärgårn ikväll efter jobbet och baka och fika med mamma.

 

 

 

 

Jag var 8 år när jag läste Bilbo för första gången. Jag har sedan växt upp med allt vad fantasy, Tolkien, drakar och demoner har att göra. Och i natt, när jag stod där 9 år efter att den sista delen kom ut, och skulle sätta mig för att titta på The Hobbit så vällde allt över mig. Jag inser att jag har saknat fantasyn.

 

Jag minns känslan förut, exempelvis när vi köade i snöstorm i dygn för att få premiärbiljetter till Konungens återkomst, och jag minns känslan från högstadiet. Allt var så annorlunda då - jag tror jag var så annorlunda. Jag är hur som helst glad att jag har vissa viktiga bitar kvar.

 

Och filmen? Filmen var makalös. Jackson är ett geni.

 

Det här med att helt plötsligt ha så mycket tid? Jag kommer nog inte att greppa det på ett tag. Jag menar, jobbet har jag ju på jobbet så det gör jag ju där - men sen - all den tid man har hemma! Tid som jag bara kommer att kunna vara ledig på, göra precis vad jag vill och vila. Det är det som känns konstigast och bäst - att jag nu aldrig mer behöver ha ångest, jag behöver bara göra precis det jag själv väljer och vill, och jag har bara en massa positiva saker att se fram emot. Det är bara positiva tankar, ingen ångest förknippad med människor eller platser och jag kan vakna och somna lycklig. Nu innan jul njuter jag bara och försöker fokusera på att bli frisk, men sen när det nya året kommer så kan jag börja fokusera på mina mål igen. Allt går om man vill.

Problemet jag har nu är att jag VILL så otroligt mycket, hela tiden. Jag vet inte hur jag ska prioritera eller var jag ska börja. Är lite rädd för att det i sig nu kommer att bli en stress istället.

 

Idag ska jag bara ta det lugnt och kurera mig, försöka slå in lite julklappar och titta på fler julfilmer. Kanske om jag orkar så blir det ett pepparkakshus. Hade stora planer för ikväll, men det beror helt på hur jag mår. Jag måste försöka sluta checka av saker på nån form av lista och istället bara njuta av saker och sluta stressa, låta allt komma lite mer som det kommer. Ungefär som den här vackra snön som alla klagar så på. Jag vet att det här kommer att bli den bästa julen någonsin, och nästa år blir överlag ännu bättre! Nästa år kommer nämligen vara helt annorlunda, allt kommer att vara fräscht och fritt och ingenting håller mig tillbaka. Det är också riktigt skönt att faktiskt inte ha särskilt mycket planerat än. Det är också något jag måste öva på - att sluta planera allt hela tiden! Allt blir inte alltid som man tänkt, men det är då det gäller att kunna vara flexibel och hålla sig lycklig ändå. Jag måste bli bättre på att vara nöjd - i alla fall i perioder! Att bara försöka ta det lugnt och inte tänka så mycket på alla känslor, möjligheter och idéer hela tiden.

 

Nu ser jag fram emot friska och fina vinterdagar (så som de faktiskt har varit senaste veckan) där man kan åka pulka, dricka varm choklad och göra snögubbar. Sen när julen är slut är det snart sommar och sen kommer julen tillbaka snabbare än blixten. Man behöver liksom aldrig sakna något särskilt länge. Det är det klokaste jag insett på länge (och det betyder ju en del, för jag är ju jäkligt klok).

 

Snart åker vi till Falun och spenderar en hel helg i mysets tecken. Innan dess är det redan lucia! Vad hände där? Och jag ska åka och baka med mamma. Sen ska jag bara njuta av julen och inte stressa mer. Jag är helt ledig  från den 21a till den 27e då jag jobbar ett pass, och sen är jag ledig från 27e till den 2a igen. Jag ska fira en jul med väldigt mycket gammaldags barnslig julkänsla och sen går jag på heltid och tillsvidaretjänsten! 

 

 

 

 

 

Nya premisser kring livet. Helt nytt liv. Idag.

2013 är ett helt nytt år. Bästa året någonsin.

 

 

 

Jag är risig och sjuk igen. Som vanligt, som alltid. Sjukskrev mig idag och blir nog hemma minst nästa pass också. Att det där jäkla immunförsvaret aldrig kan lära sig. Alltid när jag har som mest saker att göra och/eller har sett fram emot så bryter det ut. Så nu ligger jag här och kraxar. Måtte det försvinna snabbare den här gången - det är ju bara två veckor till jul!

 

Men - jag kunde i alla fall vara med på årliga julmarknaden (dricka varm choklad och träffa tomten) och dessutom julbordet igårkväll på Engelen. Snön föll i stora flingor och det var jättevackert. Något som också var jättevackert var julfesten med jobbet på Hasselbacken häromdagen, trots att jag inte kunde stanna så länge.

 

Vi (eller mest jag, men Jocke hänger på) jobbar på med julstämningen här hemma. Igår tittade vi på Elf, idag blir det Grinchen och vi följer julkalendern som tokar. Julfikar gör vi också, han kom nyss och bjöd på pepparkaka med mögelost och adventste här i sängen. Jag känner verkligen den här gammeldagsa barnsliga julkänslan, och jag är så lycklig för det. Jag känner pirret och det är så viktigt. Så viktigt, så viktigt och jag önskar att alla människor kunde känna och inse det.

 

Vilken underbar resa. Vi tog det bara lugnt, inga krav och inga måsten, och gjorde precis vad vi ville. Vilade ut och upplevde samtidigt några av de häftigaste sakerna i mitt liv. Det var ett makalöst och välbehövligt break, helt perfekt. Vi åkte till Egypten - Afrika - Öknen! Och kände oss verkligen som Aladdin i en arabisk natt (jag såg t.o.m. ett riktigt stjärnfall!). Vi brände oss inte(!) och fick heller inga turistmagar. Däremot hade jag konstiga kramper i musklerna som vägrade ge med sig, och lite ont i hjärtat för alla herrelösa hundar och katter som sprang överallt.

 

Förutom att sola och bada varje dag, bli bruna som pepparkakor, tanka d-vitamin och må så kungar så gjorde vi två stora utflykter som var lika häftiga på olika sätt. Första dagen tog vi en heldag ut till öknen - till Luxor! (Thebe). Vi besökte det mäktiga Karnaktemplet och jag kände bara hur de historiska vingslagen svepte över mig. Man känner sig otroligt liten, både i universum och fysiskt. Vi åkte också till Memnonkolosserna och Hatchepsuts dödstempel. Men det största var slutdestinationen: Konungarnas dal! JAG FICK GÅ NER I TUTANKHAMUNS GRAV! Och han låg där! Och jag höll verkligen på att tuppa av, av kvav luft och av all spänning. Vi gick även ner i flera andra så som Ramses den 1a och Ramses den 6e, där vi också fick privatguide som lät oss komma upp förbi avspärrningarna, tätt inpå hieroglyferna och sarkofagerna. Allt var helt surrealistiskt och jag har nog fortfarande inte tagit in allt. Några av mina största drömmar har slagit in och jag är fortfarande helt tagen. Flickan i mig som alltid ville bli arkeolog har vaknat igen.

 

 

Den andra dagen åkte vi ut på röda havet med en stor båt och snorklade en heldag bland korallreven, några av de finaste i hela världen! Vattnet var verkligen turkost, klarare än i poolen och med en sikt på 30 meter. Det var supervarmt uppe i solen och jättevarmt och skönt i vattnet. Vi såg delfiner och en rocka från båten och i vattnet simmade vi mitt bland hundratals fiskar i regnbågens alla färger och i alla storlek, vissa superstora! De brydde sig inte alls om oss och det var som att simma i ett stort akvarium. Man kunde inte ens förstå att man var i vatten för att sikten var så klar - det var som att vara i en film. Helt otroligt.

 

Jag har också hunnit med att rida kamel, dricka drinkar, träffa beduiner, klappa åsnor, se pch höra om den egyptiska kulturen, åka på Nilen och massa massa annat! Galet.

 

Det var dock jätteskönt att komma hem också, hem till älskade Stockholm och julen! Vi var nöjda och det var dags att ta igen julkänslan och jobba upp den igen. Kändes jättekonstigt att missa första juldagarna, första dagarna i december alltså och första advent. Men nu är jag ikapp och det känns jätteviktigt för mig. Julkänslan är jätteviktig för mig, och den håller i sig! Vi har städat och pyntat och fikat med allt som hör till, jag lyssnar på julmusik varje dag och vi håller hårt på våra traditioner; tittar på julkalendern (Greveholm igen! <3) och på julfilmer. Idag har jag dessutom varit ute och kånkat och handlat de allra flesta julklappar så nu är jag helt slut och har ont i kroppen. Har känt mig småkrasslig senaste dagarna och nu har jag verkligen inte tid att bli sjukare igen. Jag saknar min träning och jag har så mycket framåt som väntar. Jag har däremot jättesvårt att fatta att det är december och snart jul igen - jag tyckte precis jag började titta på förra årets julkalender! Men jag är helt övertygad om att årets jul kommer att bli kanon! Något jag älskar är att vakna och se snöflingor i gatlyktorna utanför fönstret, kliva upp i mörkret och tända ljusstakarna och ljusen. Det är alltid tusen gånger lättare att kliva upp på mörka mornar i december! Speciellt om man gör som vi gör och går upp extra tidigt trots att vi inte behöver - bara för att kunna titta på julkalendern och krypa ner igen.

 

Däremot kände jag väldigt mycket stress när jag kom tillbaka. Oj vad man (eller jag ffa som är så stressad i vanliga fall) halkar efter på en vecka! och i början känns det omöjligt att ta ikapp. Bara att uppdatera sig kring civilisationen kändes övermäktigt.

 

Men appropå SNÖN: Vad hände där? Vi åkte till utlandet och det var ingen snö här, vi åkte iväg i skinnjacka/tunn jacka och det funkade. När vi kom hem möttes vi av en för oss temperaturskillnad på ca 45 GRADER! Vi höll bokstavligen på att frysa ihjäl. Sen kom snöstormen och med det kom kaoset. Stockholm hamnade i låsning och panik och det var/är nog den största mängden snö jag sett på många år - totalt kritvitt, man såg inte ens handen framför sig. Själv tyckte jag mest det var mysigt på morgonen -  jag traskade ut i snön, tog mig till jobbet och jobbade inomhus hela dagen, tittade mest ut på det vackra. Men sen började det bli problematiskt och jag började bli orolig. Jag älskar nämligen snö på nästan alla sätt förutom om jag inte kan ta mig hem från jobbet på kvällen! All trafik stängdes av och ett tag såg det ut som att jag verkligen inte skulle ta mig hem (inga bussar, inga tåg, vi har ingen bil etc etc) men det gjorde jag - tillslut. Sent. Inte nog med att det är 1,5 timmes reväg för mig i vanliga fall och jag jobbar med ett både fysiskt och psykiskt krävande jobb, utan jag jobbade lång heldag också. Så det var ju jättekul. Och jag var inte alls gristrött och slut igårkväll, längsta kvällen på länge. Snacka om kontrast för oss - från öknen till det här..

 

Förutom allt detta så känns allt verkligen bra just nu, saker går bra för mig. Det är väldigt mycket olika känslor och tankar som vanligt, men jag känner mig lycklig. Det har varit så mycket oro i onödan tidigare. Nu är det en sak i taget, en dag i taget.

 

Ikväll skulle vi ha varit på Muse, men vi kom hem och fick veta att det var inställt (skit!). Men men, what to do. Istället laddar jag inför julfesten med jobbet imorrn som kommer bli galet kul! Fördrinkar med kollegor först och sen stor julfest med hela företaget nånstans i stan. Open bar, placeringskort och hela köret. Och jag har världens snyggaste klänning. Dessutom har vi fått jättefina presenter från jobbet!

 

Vi lyckades dessutom haffa åt oss (utan att köa) premiärbiljetter till Bilbo!! Så vi har hur bra platser som helst nu på natten mellan 11e och 12e - oslagbart! Och på söndag är det julmarknad och julbord i gamla stan med familjen. Nu kör vi.