Bara två anmärkningar till alla människor (anonyma) som väljer att kommentera på min blogg fast de inte vet ett skit om vad de pratar om:

#1. Jag äter. Jag menar snälla, bara för att någon person här helt automatiskt associerar magverk till matproblem så behöver inte så vara fallet. Och då behöver ni inte som anonyma heller inte tro att ni vet hur det ligger till. Jag äter tills jag blir mätt, faktumet kanske bara är så att jag blir mätt på mindre mängd mat än er andra då. Jag förstår inte ens hur samtalsämnet kom upp och jag ser det härmed som avslutat.

#2. Jag är inte alltid deprimerad. Jag menar SNÄLLA, jag är oftast helt galen och mobbar folk, asgarvar och flummar runt. Jag umgås med de jag tycker om och gör saker jag tycker om att göra. Jag är ingen jävla eremit, möjligtvis melankolisk och en aning nostalgisk, visst. Men så in i helvete inte deprimerad. Alla kan ha uppförsbackar. Sen att jag möjligtvis väljer att använda bloggen som någon sorts "stöd", för att jag är en skrivarmänniska och mår bra av att skriva av mig saker, visst.

Jag gissar på att ni är några satans modebloggare.


//Jillsan - det röda hårbandet gjorde susen. Och blev borttappat