"Now it is time for your fate and I won't hesitate"

Jag har funderat lite på det här med det såkallade livet.

Från Wikipedia:

"Liv är en egenskap som alla organismer har. Det finns ingen helt entydig definition på biologiskt liv, men en lista över kriterier kan se ut ungefär så här:

  • Livet förökar sig, vilket kallas reproduktion.
  • Vid reproduktionen förs arvsanlag vidare.
  • Livet har förmåga att vidareutvecklas.
  • Något som är levande kan reagera på yttre stimuli, se sensibilitet.
  • Det som är levande söker föda och har en egen ämnesomsättning. "
Jag har funderat lite över de största faktorerna i det här med det såkallade livet;

Kärlek - varför är den så hetsad?
Ensamhet - varför är den så påträngande?
Smärta - fysisk och psykisk. I kombination?
Skönhet - varför ser vi oss inte som vackra? vad är vackert?
Lycka - finns den ens? eller är det bara ett begrepp? Eller finns den så mycket att vi inte ser den?
Rädsla - kan rädsla vara viktigt?
Utveckling - att utvecklas, inneboende krav eller yttre?
Erfarenheter - i kombination med att utvecklas? Att sila dem?
Känslor - alltid? eller aldrig?
Hemligheter - kan man alltid dela sina hemligheter. vad är existentiellt?
Prestationer - varför mår vi dåligt av att prestera? och av att inte prestera?
Förhoppningar - är det alltid dåligt med krossade förhoppningar?
Trygghet - kan man vara trygg i sig själv?


Jag har funderat lite för att på något sätt försöka mig på att sortera och strukturera lite i det här känslomässiga skedet man (jag) är i i livet. De här åren, om man nu kan begränsa det till ett begrepp inom en sådan "ram". Vad vet jag.

Vad är det som begränsar oss?

Jag tror det är viktigt att ha en fast hållpunkt, eller åtminstone en fast bild av sig själv. Att man kan titta på sig själv från andra hållet, som en åskådare. Jag tror det är viktigt att hålla sig till någon sorts insikt och sedan följa den.
Jag tror det är viktigt att hålla fast i sina rötter.

Jag är en väldigt komplex individ. Men, jag är medveten om det.

Jag har också kommit fram till, att det här (just det här, just nu; nu menat som år, veckor, kanske dagar) bara är ett enda skede i livet. Det här är bara en liten del av mitt liv. Allting, varje sekund sätter sin prägel, men det är dock fortfarande bara en sådan liten bit., varför fastna kring småsaker? Varför grubbla, varför vara orolig? Varför må dåligt, varför analysera? Varför haka upp sig på detaljerna. Detaljerna kan vara någon annans, men de kanske inte hör hemma i berättelsen om mitt liv? Det kanske inte ens är meningen att de ska höra hemma där, bara för att jag tror det? De skeenden som är detaljer i mitt liv kanske är menade att vara så mycket annat än detaljer i någon annans livshistoria, men kanske inte behöver ha någon stor inverkan i min...?
Mina byggstenar kanske kommer, utan att jag märker det.

Allt kommer att vara annorlunda om bara några år. UppochNed. Varför vända på det nu?

Ska man låta livet ha sin gång? Det är ett intressant uttryck att fundera kring...

Det är dags att inse att livet bara är vad det är.
Livet är bara livet. Rätt och slätt
Och det bästa med allt är..
... livet är bara livet för alla.


"Too many times I have wondered
What all the trying is for
You come around, I feel so down, I'm gonna to drown
Cause I know that your falling short

But do you know it doesn't change
The way I feel about you at the end of the day
Cause I know, that all I want is what you got
All I want is what you got

And too many times I have wanted
To turn around and walk away
Knowing deep inside, you can't provide
What I need from you anyway

But do you know it doesn't change
The way I feel about you at the end of the day
Cause I know, that all I want is what you got
All I want is what you got

I tell you that I wanna go, but I wanna stay
I wanna stay, I wanna stay, I wanna stay
But I know I'm gonna to lose myself this way

But do you know it doesn't change
The way I feel about you at the end of the day
Cause I know, that all I want is what you got
All I want is what you got
But this moment is all I've got
It's all I've got"


Jag tror det är dags att vakna upp


//Jillsan - det löser sig, det gör det alltid

Kommentarer
Postat av: c

haha ja det får vi göra om, ska ladda med alla tofflor jag har till nästa gång. nej jag mår bättre nu, så himla skönt.. jag har försökt ta mig igenom hela boken men de sista 70 sidorna har jag bara skummat igenom. och tanken på att nästa bok ska vara färdigläst till på måndag. dööö. läsa läsa. så mkt enklare att hänga med på seminariena om man läst tycker jag. Jag ska verkligen inte skjuta upp allt till sista dagen som jag brukar . . .

2008-10-08 @ 21:32:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0