Det gick snabbt.
Jag hade inte alls samma känsla idag som förr, tidigare. Har kännt mig rätt konstig, mått halvt dåligt, kännt mig smått melankolisk. Det fanns liksom ingen födelsedagskänsla. Visst, det var en helt okej dag, men det var liksom som vilken dag som helst. Jag tror det här beror på ett par saker; jag känner mig delvis ensam - ibland känns det som om fastän jag är med är jag på något sätt utanför... De första starka banden skingras och byts tydligen ut. Jag är inte hemma - det är första gången jag inte firar min födelsedag hemma, med mamma och tårta.. Känns lite skumt (förmodligen därför det inte riktigt kändes som den speciella dagen). Jag är jättenervös och orolig för den där satans obegripliga uppgiften - ju mer ångestkänslor jag får, desto mindre skriver jag. Satte mig vid tangentbordet för att verkligen börja men jag kunde inte få ner något, vet inte hur jag ska få ihop det, skriva referenser, använda mig av olika källor eller reflektera.

Jag fick dock fika på sängen imorse, det var fint :)
Dessutom är gänget jättegulliga
söt-Elin, söt-Malin, söt-Calle, söt-Kenta, söt-Emelie1, söt-Emelie2, söt-Nille, söt-Cissi, söt-Tobbe, söt-Fija och alla andra om jag glömt någon. Firad blev jag och alla var här och myste och "lekte". De kom med sång, ballonger, blommor och massa som de bakat i smyg. Smickrad.
Hur kan man bli så tajta så snabbt?

Vi var också på en inspirationsföreläsning med Ola Salo idag i Aulan, fy faan vad bra han var! Riktigt duktig, riktigt härlig. Han fick en liksom att må bra. Skitkul var det.

Nu måste jag sova, skittrött. Måste ställa klockan också. Undrar om de andra två nissarna tänker stänga av TV:n snart..

//Jillsan - Ola Salo: Om man kan skratta med världen när världen skrattar åt en, då har man kommit långt.