Don't waste your time on me you are already the voice inside my head
Imorgon åker jag hem till Eskilstuna igen. För mig är det hem, precis som att det här är hem. Jag känner inte att jag behöver välja. Däremot känner jag att det är väldigt mycket dubbelbottnade känslor inblandade. Till allra största delen kommer det bara vara skönt, skönt att få ordning på allt, leva efter egna rutiner, ta hand om sig själv, ha roligt, träffa alla igen etc etc. Men vissa saker är jobbigt, som att lämna skärgården, havet och stranden, mamma och Stockholm. Och att komma ned till ovisshet, osäkerhet och potentiell ensamhet.
Skärgården och Stockholm får jag träffa igen om tre veckor, då den "stora dagen" inträffar.
För några dagar sedan upplevde jag den finaste kvällen på hela sommaren. Den innefattade djupa samtal, liggandes på en filt på stranden på kvällen i mörkret tittandes på stjärnorna, för att sedan avslutas med att stå på en bro med en filt omkring sig och titta ut över vattnet och en promenad hem. Så vackert, så... tryggt?
I fredags var jag hemma hos min kära Knizze och spenderade lite tid. De är sååå söta, han och min Majk. De andra (dvs en grupp på kanske 10 personer) "festade" men eftersom jag var trött, hade jobbat och var nykter så ledsnade jag ganska fort och gick hem. De extrema skavsåren jag hade fått på båda fötterna gjorde att jag fick gå barfota hem genom staden på kvällen, ensam. Inte världens roligaste kanske och tabletter och problem gör inte tillvaron mycket roligare heller för den delen.
Något annat som gjorde kvällen lite..konstig, var en del stelhet mellan olika parter. Men jag känner ändå att det gick bra, över förväntan. Det känns lite underligt bara. Så kallt från din sida.
Nu åker Petra ned till Linköping och ska få uppleva en hel del nollning. Oh my god, jag önskar dig allt gott ;)
Saknar dig självklart redan.
Jag har varit väldigt trött och rastlös, framförallt frustrerad, på sista tiden.
Jag är så trött så jag inte orkar göra något, men samtidigt är jag för uttråkad för att ligga och vila. Det hela kan ibland sluta med att jag helt enkelt bara ligger och stirrar upp i taket. Det är lite som om jag ligger och väger på kanten och bara väntar på att något ska hända. Jag tror verkligen att jag behöver Eskilstuna med allt vad det innebär just nu.
Jag tycker för den delen inte om när folk tar saker för givet eller inte lyssnar och bara... gör. Sedan går något självklart fel och så blir jag självklart ännu mer frustrerad.
Jag tycker väldigt mycket om när det regnar. Jag älskar regn. Det är mysigt att titta på, det är mysigt att lyssna på och det är mysigt att stå i. Detta har jag kommit fram till under de senaste dagarna. Det är skönhet, i en av dess renaste former. Jag har också kommit fram till hur otroligt mycket bra saker man kan komma fram till om man ligger och grubblar på livet under vattenytan. Badkaret är bra för detta ändamål.
Falskhet. Det är vad jag uppfattar överallt, i alla hörn och vrår. Allt är bara ytligt, det finns inget djup någonstans. Överallt skrapar vi alla bara lite lätt på genomträngliga lager. Ensamheten gör sig påmind på många olika sätt, fastän den kanske inte borde göra det. Oftast känns det som att man står ensam i en hagelstorm medans alla andra sitter inomhus och tittar på.
Och vad gör man då?
Det känns som att jag inte riktigt passar in någonstans, inte riktigt riktigt, och jag är trött. Jag är trött på att konstant ha en känsla av att jag borde anpassa mig. Kanske beror det på att jag är för nära mig själv, kanske inte.
Jag behöver den där speciella samhörigheten, och kärleken, nu. Tack.
Allt kan kännas så meningslöst, så ofta.
Varför?, kan man fråga sig.
Ibland säger någon till mig att sluta tänka och börja leva mer istället. Men kan det inte vara så att det faktiskt är det man gör när man tänker? Det är upp till var och en att analysera.
Och för den delen, leva? För vem och hur då? För mig själv, som mig själv? Eller för etablissemanget och som alla andra?Aldrig.
Jag behöver inte dig.
Du irriterar mig snarare och det är skönt att nu se saker ur ett litet annat perspektiv, så som man kan göra ibland.
Jag förstår inte hur jag har kunnat lägga så mycket energi på något som du från början behövde så mycket mer än mig och som du sedan valde att byta ut.
Allting är barnsligt
Allting är genomskinligt
och jag hoppas att du får chansen att inse det någon gång.
Nu får vi se hur det blir, nu tänker jag fokusera på den andra parten istället.
Jag tänker lägga allt på en lagom nivå för mig, precis som läkaren sa. Jag ska inte behöva iklä mig en mask var och varannan dag, utan istället umgås med människor som får mig att skratta och som inte får mig att känna mig obekväm.
Jag vill ändå inte vara med i era ytliga lekar. För det är precis vad det är.
Tro inte för ett enda ögonblick att det är något jag strävar efter.
Det är konstigt hur humöret och inställningen till allt kan skifta så mycket från dag till dag som det gör hos mig. Men trots att det är många och långa svackor ibland så ger jag ändå aldrig upp hoppet om framtiden. Innerst inne är jag en väldigt hoppfull människa och jag tror att något bra lurar kring hörnet när man minst anar det. Jag vet att det har kommit gott förr, så jag vet att det kommer att komma gott igen.
- - -
Gaaaah! Jag skulle bara vilja skrika ut hur mycket jag saknar dig!
Att du inte inser, att du inte förstår.
Och det smärtar så otroligt mycket, för just nu är jag borttappad och fast i en cirkel.
Jag tänker för mycket
Skärgården och Stockholm får jag träffa igen om tre veckor, då den "stora dagen" inträffar.
För några dagar sedan upplevde jag den finaste kvällen på hela sommaren. Den innefattade djupa samtal, liggandes på en filt på stranden på kvällen i mörkret tittandes på stjärnorna, för att sedan avslutas med att stå på en bro med en filt omkring sig och titta ut över vattnet och en promenad hem. Så vackert, så... tryggt?
I fredags var jag hemma hos min kära Knizze och spenderade lite tid. De är sååå söta, han och min Majk. De andra (dvs en grupp på kanske 10 personer) "festade" men eftersom jag var trött, hade jobbat och var nykter så ledsnade jag ganska fort och gick hem. De extrema skavsåren jag hade fått på båda fötterna gjorde att jag fick gå barfota hem genom staden på kvällen, ensam. Inte världens roligaste kanske och tabletter och problem gör inte tillvaron mycket roligare heller för den delen.
Något annat som gjorde kvällen lite..konstig, var en del stelhet mellan olika parter. Men jag känner ändå att det gick bra, över förväntan. Det känns lite underligt bara. Så kallt från din sida.
Nu åker Petra ned till Linköping och ska få uppleva en hel del nollning. Oh my god, jag önskar dig allt gott ;)
Saknar dig självklart redan.
Jag har varit väldigt trött och rastlös, framförallt frustrerad, på sista tiden.
Jag är så trött så jag inte orkar göra något, men samtidigt är jag för uttråkad för att ligga och vila. Det hela kan ibland sluta med att jag helt enkelt bara ligger och stirrar upp i taket. Det är lite som om jag ligger och väger på kanten och bara väntar på att något ska hända. Jag tror verkligen att jag behöver Eskilstuna med allt vad det innebär just nu.
Jag tycker för den delen inte om när folk tar saker för givet eller inte lyssnar och bara... gör. Sedan går något självklart fel och så blir jag självklart ännu mer frustrerad.
Jag tycker väldigt mycket om när det regnar. Jag älskar regn. Det är mysigt att titta på, det är mysigt att lyssna på och det är mysigt att stå i. Detta har jag kommit fram till under de senaste dagarna. Det är skönhet, i en av dess renaste former. Jag har också kommit fram till hur otroligt mycket bra saker man kan komma fram till om man ligger och grubblar på livet under vattenytan. Badkaret är bra för detta ändamål.
Falskhet. Det är vad jag uppfattar överallt, i alla hörn och vrår. Allt är bara ytligt, det finns inget djup någonstans. Överallt skrapar vi alla bara lite lätt på genomträngliga lager. Ensamheten gör sig påmind på många olika sätt, fastän den kanske inte borde göra det. Oftast känns det som att man står ensam i en hagelstorm medans alla andra sitter inomhus och tittar på.
Och vad gör man då?
Det känns som att jag inte riktigt passar in någonstans, inte riktigt riktigt, och jag är trött. Jag är trött på att konstant ha en känsla av att jag borde anpassa mig. Kanske beror det på att jag är för nära mig själv, kanske inte.
Jag behöver den där speciella samhörigheten, och kärleken, nu. Tack.
Allt kan kännas så meningslöst, så ofta.
Varför?, kan man fråga sig.
Ibland säger någon till mig att sluta tänka och börja leva mer istället. Men kan det inte vara så att det faktiskt är det man gör när man tänker? Det är upp till var och en att analysera.
Och för den delen, leva? För vem och hur då? För mig själv, som mig själv? Eller för etablissemanget och som alla andra?Aldrig.
Jag behöver inte dig.
Du irriterar mig snarare och det är skönt att nu se saker ur ett litet annat perspektiv, så som man kan göra ibland.
Jag förstår inte hur jag har kunnat lägga så mycket energi på något som du från början behövde så mycket mer än mig och som du sedan valde att byta ut.
Allting är barnsligt
Allting är genomskinligt
och jag hoppas att du får chansen att inse det någon gång.
Nu får vi se hur det blir, nu tänker jag fokusera på den andra parten istället.
Jag tänker lägga allt på en lagom nivå för mig, precis som läkaren sa. Jag ska inte behöva iklä mig en mask var och varannan dag, utan istället umgås med människor som får mig att skratta och som inte får mig att känna mig obekväm.
Jag vill ändå inte vara med i era ytliga lekar. För det är precis vad det är.
Tro inte för ett enda ögonblick att det är något jag strävar efter.
Det är konstigt hur humöret och inställningen till allt kan skifta så mycket från dag till dag som det gör hos mig. Men trots att det är många och långa svackor ibland så ger jag ändå aldrig upp hoppet om framtiden. Innerst inne är jag en väldigt hoppfull människa och jag tror att något bra lurar kring hörnet när man minst anar det. Jag vet att det har kommit gott förr, så jag vet att det kommer att komma gott igen.
- - -
Gaaaah! Jag skulle bara vilja skrika ut hur mycket jag saknar dig!
Att du inte inser, att du inte förstår.
Och det smärtar så otroligt mycket, för just nu är jag borttappad och fast i en cirkel.
Jag tänker för mycket
Kommentarer
Postat av: cissie
snart dags att fylla dagarna med massa galenskaper!! det blir Galet galet galet Sillidill.. btw så kommer gävle rea ut 32" för mkt hemligt pris men jag säger, billigare än det vi pratat om tidigare.. på torsdag 8.00 setill att ragga upp någon med bil och komdit. :D
Postat av: Anonym
men om du ändå ska dit så kan väl du köpa en till mig ^^
Postat av: Anonym
haha oja, du har inte varit på en öppning det hör jag det. folk kommer att köa 36 timmar innan, I TÄLT. Det kommer inte finnas en tv kvar när jag gått för att hämta min, betalat och ska in igen. 1 per kund och sen är jag där själv också. patrik jobber. men du hittar säkert en bra tv ;)
Trackback