kungen av ingenting alls

Jag tror att jag helt enkelt måste fokusera på att tänka mindre och istället bara "flyta med" lite mer i vad som händer och sker. Jag har en stark aning om att saker och ting skulle te sig lättare då. Det blir en utmaning, men det tåls att testas.

Just nu sitter jag i bilen på väg hem till Eskilstuna. Ska bli så otroligt skönt att få ordning på allt och att få vara lite för mig själv, som mig själv. Detta trots att jag har en hel del saker att ta itu med, både praktiska såväl som emotionella.
Först och främst ska vi i alla fall iväg och köpa TV.

Det är helt galet. Galet måste vara det rätta ordet.
Det är helt otroligt galet att det gått precis ett år sedan vi började utbildningen redan. Det har gått ett år sedan som jag åkte ner såhär sist, ett år sedan man lärde känna folk för första gången, ett år sedan man lärde känna omgivningarna, ett år sedan man packade upp saker, ett år sedan allt var nytt och lite otryggt.

På ett sätt förstår jag inte, jag hänger inte med. Det känns ju som att det var igår som vi satt alla i min lägenhet och lekte psykologen, eller som jag och min syster försökte lära oss att hitta i Eskilstuna. Men samtidigt, när jag tänker efter lite, så kanske det inte är så konstigt ändå - jag har varit med om fruktansvärt mycket under den här tiden. Jag har lärt känna olika männsikor, fått nya erfarenheter och växt som människa.
Men ändå, det har bara rusat förbi.

//Jillsan - give me my reasons back

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0