fasad

Jag har haft ett par relativt bra dagar.
Det känns i alla fall som att det går åt rätt håll.

Jag kämpar verkligen. Jag kämpar med min inställning, min inställning till allt, varje dag. Jag vill inte må dåligt, så jag försöker verkligen se saker ur olika perspektiv och se det ljusa i saker. Det är inte alltid lätt när man mår riktigt dåligt, men jag ger det många och långa försök. Varje morgon när jag kliver upp så upprepar jag positiva saker för mig själv; saker som är bra med tillvaron, saker jag blir glad av och människor som jag mår bra av att ha runt omkring mig. Jag tänker på små små varma ögonblick, eller hur varje orosmoment eller problem kan lösas eller i alla fall ses mer positivt. Detta är min morgonrutin, det första jag gör när jag kliver upp ur sängen. Samma sak är det varje kväll, varje kväll när jag försöker somna efter att ha druckit mitt kamomillte och ätit diverse magtabletter och Valerina.

Jag har aldrig i hela mitt liv mått så dåligt som jag har gjort just den här sommaren, men vem vet, det kanske bara är någon sorts fas. Plus att det händer mycket runt omkring. Klart jag blir påverkad.
Det gäller bara att hålla hoppet uppe, så kanske det mesta vänder snart.


Det här med prioriteringar, det är ett intressant fenomen.
Folk anser att jag inte prioriterar dem, men jag kan nog inte påstå att jag alltid känner mig så prioriterad heller..

Det mesta är klart till nya lägenheten, nu ska det bara inredas och eftersom jag blivit en extrem inredningsnörd på sista tiden så kommer det bara bli roligt. Shoppa möbler, elektronik, ljus, krukor, konst etc har blivit min stora nya hobby :) Allt ska matcha, allt ska vara perfekt. Var och shoppade på IKEA häromdagen och passade på att träffa Matte, supermys.
Dessutom har jag idag fixat en ny mobil (LG), en ny dator och ett nytt mobilt bredband. YEY!

En nära vän till mig påminde mig häromdagen om ett faktum som jag nästan var nära på att glömma bort för ett ögonblick. Han sa; "du är rik på kärlek"
Och ja, faktiskt. Hur saker och ting är, hur fattig jag än skulle känna mig eller hur dålig situationen runt omkring än skulle kännas så borde jag bära med mig det. Jag vet att jag är rik på kärlek, jag har så mycket kärlek i mig för så mycket olika saker. Ibland nästan för mycket, om det nu är möjligt. Och jag har kärlek omkring mig, lite varstans.

Skulle i samma veva vilja passa på att kasta lite ljus över vissa personer som alltid finns där för en i vått och torrt, de få personer som faktiskt nästan varje dag frågar hur jag verkligen mår, för att de verkligen bryr sig.
Exempelvis David, Erik och Jacob, tack gode gud för att ni existerar.

En lite fascinerande sak som jag ibland kommer på mig själv med att tänka på, är hur mycket det faktiskt är som händer just nu. Just nu någonstans så föds ett barn, gifter sig någon, dör någon, friar någon till någon, delar två människor sin första kyss, får någon reda på något som gör att dess värld rasar samman, får någon reda på något som gör att dess värld lyses upp.
Ärligt talat, så får sådant en att se saker ur lite andra perspektiv.

Jag saknar Carro. Och så många fler.
Jag saknar tysthet och trygghet
Jag saknar glädje och skratt
Jag är trött på dominans och nonchalans.

David kommer iallafall hit och hälsar på snart :)

//Jillsan - fasaden håller på att spricka i fogarna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0