Onsdagen var en riktigt irriterande dag.
Jag kände redan på morgonen, redan innan jag klev upp, att jag inte borde klivit upp ur sängen och att det skulle bli en dålig dag. En sådan där känsla ni vet, som man inte riktigt kan placera.
Alla var irriterande, jag var irriterande, allt var irriterande. Jag hade lite feberkänningar, jag hade huvudvärk, jag snäste åt folk, jag var frustrerad på folk, jag var rent av förbannad på vissa attityder, det regnade ute, jag kände mig stressad, jag kände mig förvirrad och jag förstod noll av föreläsningen. Mina ögon bråkade med mig, de var irriterade (de också) och suddiga. Till råga på allt så skrev jag ett blogginlägg för att jag skulle lätta på hjärtat och skriva av mig lite - men det försvann självklart. Så jag grät en skvätt, och somnade. Det enda som var bra var att min käre vän Jacob kom förbi och fikade pepparkakor. Det händer allt för sällan.

Jocke skulle firas på kvällen, men jag var inte särskilt pepp utan kände mest att jag låg efter i min "skolförståelse" och behövde läsa. Dessutom var jag hängig. På något konstigt sätt slutade kvällen ändå med att vi, tillsammans med järngänget, gav oss iväg till runda kiosken mitt i natten för att köpa hamburgare. Jocke ville ha fyllemat och jag var nykter men allmänt hungrig. Sedan kom vi hem och jag fortsatte plugga ett par timmar till inpå natten medans Jocke däckade i sängen. Tre saker kan jag konstatera om denna kväll:

 - Jocke är fruktansvärt söt när han är onykter och sådär "hoppandestudsandeklättrandeochfnittrig"
 - Järngänget är en riktigt härlig samling människor (plus Jennifer också såklart, för hon och jag räknar oss faktiskt också dit)
 - Mat som man impulsköper är sällan så gott som man tror att det ska vara innan man köper det.

Torsdagen var bättre.
Jag var på bättre humör, kände att jag hade ett bättre grepp om allt efter att få ha sovit på saken och hade mer energi. Kanske berodde det på att jag visste att jag skulle få åka till Falun på kvällen. Men hursomhelst så jobbade jag på, nästan hela dagen och sedan gav vi oss ut i regnet och mörkret för att hoppa på tåget.

Vi kom fram omkring halv elva på kvällen och väntade ca 1,5 timme vid biografen.
Sedan var det dags - premiär! New Moon
Jag hade räknat ned sedan i somras, omkring 130-140 dagar, så självklart var det en stor grej för mig. Spänningen var stor och mitt hjärta bultade. Anledningen till att det blivit så betydelsefullt för mig, framförallt böckerna, är nog att den magiska historien fungerade som någon sorts vacker verklighetsflykt, någon sorts "terapi" för mig när jag mådde dåligt. Det är något jag verkligen kunnat luta mig mot, trots att det kanske låter överdrivet. Sedan är det faktumet att de hel enkelt är så bra gjorda/skrivna att de kan fånga nästan alla sorters personligheter.

Tyvärr kan jag säga två saker om premiären (trots att filmen var väldigt väldigt bra)
- Man kan ALDRIG göra en bok rättvisa på film.
- Publiken bestod av 99% fnittrande fjortisar som förstörde stämningen rätt rejält.

Vi blev hämtade av Jockes mamma och kom hem ca klockan 3 på natten och sov därefter till 12 dagen därpå.
Jag har haft världens mest underbara och härligaste helg i Falun. Massa skratt, underbara människor, supergod mat, sällskapsspel, promenader och lugn och ro. Det blev ganska mycket släktfirande av Jockes födelsedag, så jag fick träffa många nya ansikten, däribland hans syster och hennes sambo - toppenmänniskor.
Vi har nu också planer på att åka ned till dem när det är filmfestivalen i Göteborg i början av nästa år, vilket jag skulle tycka vore superkul.

Jag trivs så bra i Falun, och jag trivs så bra tillsammans med Jockes familj. De är trevliga, mjuka och välkomnande och jag kan verkligen vara mig själv, skratta och koppla av. Allt är lugnt och skönt. Jag känner mig accepterad och omtyckt och jag längtar redan tillbaka.

Och jag saknar Bamse också, han är cool ;)

Något annat som är härligt med deras hem är att det alltid är fullt av musik; någon som spelar piano, någon som spelar gitarr eller någon som sjunger. Det finns musik överallt.

Igår fick jag reda på att jag hade fått VG, både i salstentan och på hemtentan och jag kan inte låta bli att känna mig väldigt stolt, framförallt eftersom jag gjorde dem båda samtidigt och kunde hålla isär dem och sen få så bra resultat. Det känns skönt, riktigt skönt.
Jag har börjat läsa lite i Dahlberg också som alla tydligen tycker verkar så hemsk, själv förstår jag inte vad de menar, det är den första boken på länge som jag faktiskt tycker är ganska intressant och greppar någorlunda..
Idag hade vi seminarium och även det gick jättebra, det kändes som att vi hade koll, mer än kanske många andra, trots att vi inte hade haft mycket koll i början utav uppgiften. Vi fick även tillbaka den förra uppgiften och även den med vldigt positiva kommentarer i kanten.
Så det känns bra, det känns liksom som att allt rullar på på något sätt. Även om jag känner mig som ett stort frågetecken efter föreläsningarna så tror jag egentligen bara att man behöver lite tid för att det ska sjunka in och när det väl har gjort det så inser man att det faktiskt inte är så svårt som man gör det. Egentligen, så tror jag att jag har ett behov utav att vara lite orolig när det gäller skolan, för att på något sätt bekräfta för mig själv att det är något att ta på allvar.
Däremot är jag lite irriterad på kursens upplägg, eftersom det verkar som att det är meningen att vi ska vara tvungna att arbeta över helgen hela tiden - det gillas inte.

Som vanligt är jag trött hela tiden, men samtidigt är jag för trött för att orka ta tag i det hela. Jag vet liksom inte vad jag ska göra. Inatt sov jag jättedåligt, i princip nästan ingenting. Sängen här i 46an är för liten och det är hela tiden för trångt. Men det är jobbigt att gå fram och tillbaka till mig också, eftersom vi gör allt annat här.
Idag när jag kom hem fick jag i alla fall frukost och snart ska jag ut och gå. Jag har verkligen saknat mina promenader och nu vill jag verkligen ta tag i dem igen.

Jag ser lite suddigt också, vilket är smått frustrerande.

Förövrgt så regnar regnar regnar det en massa just nu. Det är jag en smula irriterad på, eftersom jag vill ha jul nu. Jag vill ha jul NU, NU, NU. Men det i alla fall advent alldeles snart.

Jag tycker inte om pengar heller - och de verkar inte tycka om mig.

En annan sak som är lite rolig är att jag försöker utbilda Jocke angående film, där ahn är helt lost. Så nu tar vi en klassiker eller annan bra/viktig film i taget för att han ska få ta del av denna underbara kultur som han hittills har gått miste om. Igår var det Exorcisten som stod på tur.
Han var inte så imponerad, vare sig av kvalitén, huvudsnurrar eller spindelgångar ned för trappor.
Men, det ska ses vad som bör ses, liksom.

Idag skulle jag egentligen ha vaccinerat mig också, men det blev uppskjutet till torsdag.
från början var jag inte ens säker på om jag skulle vaccinera mig överhuvudtaget, men efter att ha hört mig för så ligger jag tydligen i typ fyra olika riskgrupper, så det kan ju vara en bra idé kanske..


//Jillsan - those walking shoes