blackout
Det är en bakissöndag, generellt över hela staden.
Över hela staden ligger en mörk, kall, grå dimma.
Själv sitter jag i en morgonrock och filosoferar, såhär på förmiddagen. Själv har jag ätit en nyttig frukost och druckit proviva och tvättat bort allt gammal smink från igår. Själv sitter jag här. Den andra hälften ligger i sängen för ungefär.. 17e timmen nu.
Jag har förträngt hur jag cyklade hem i regnet någon gång inatt.
Jag kommer bara ihåg att jag fick krypa ned under mitt täcke bredvid min Joakim.
Gårdagen gick ifrån topp - till botten - till topp igen.
Allt blev knasigt, besviket, men sedan bra.
Och underbart det var det tillslut; att få träffa alla mina människor igen, att känna mig som en del i något större, att få drömma sig tillbaka och att få längta framåt. Att få släppa lös alla tankar och sig själv.
Och imorgon startar rookieveckorna. Detta galna upptåg, denna masspsykos, denna lycka.
Och jag kommer att vara lycklig, förmodligen inte lycklig som förra året (inte på samma sätt i alla fall) men det är ju svårslaget.
Imorgon kör vi, fullt ös, medvetslös.
Och jag vill se Winnerbäck i höst igen, för att få må riktigt bra.
Och Thåström
Och Muse.
Ibland hittar jag mig själv, men tappar bort mig igen. Och sedan tillbaka.
Över hela staden ligger en mörk, kall, grå dimma.
Själv sitter jag i en morgonrock och filosoferar, såhär på förmiddagen. Själv har jag ätit en nyttig frukost och druckit proviva och tvättat bort allt gammal smink från igår. Själv sitter jag här. Den andra hälften ligger i sängen för ungefär.. 17e timmen nu.
Jag har förträngt hur jag cyklade hem i regnet någon gång inatt.
Jag kommer bara ihåg att jag fick krypa ned under mitt täcke bredvid min Joakim.
Gårdagen gick ifrån topp - till botten - till topp igen.
Allt blev knasigt, besviket, men sedan bra.
Och underbart det var det tillslut; att få träffa alla mina människor igen, att känna mig som en del i något större, att få drömma sig tillbaka och att få längta framåt. Att få släppa lös alla tankar och sig själv.
Och imorgon startar rookieveckorna. Detta galna upptåg, denna masspsykos, denna lycka.
Och jag kommer att vara lycklig, förmodligen inte lycklig som förra året (inte på samma sätt i alla fall) men det är ju svårslaget.
Imorgon kör vi, fullt ös, medvetslös.
Och jag vill se Winnerbäck i höst igen, för att få må riktigt bra.
Och Thåström
Och Muse.
Ibland hittar jag mig själv, men tappar bort mig igen. Och sedan tillbaka.
Kommentarer
Trackback