dåliga dagar
Ingenting är särskilt bra för tillfället.
Jag är sjuklig (som vanligt). Lite sämre nu igen, igår var jag febrig, hade ont i halsen och var täppt i näsan. Idag strular mest näsan plus att jag känner mig matt i kroppen och sitter med en konstig känsla av något slag. Så otroligt trött på att aldrig få vara frisk och längtar tillbaka hem till Etown där det faktiskt händer något, där vi har våra egna vanor och rutiner. Jag känner mig som en krympling..
Visst vill jag spendera sommaren i skärgården, det säger jag ingenting om. Men efter ett tag kommer man till en gräns och vill att det ska hända något. Jag är så jäkla less på Norrtälje nu (det var jag iofs redan innan) och har liksom ingenting att hämta här. Nej, nu vill jag hem hem hem.
Jag har myggbett stora som enkronor (minst). Var hos Sara och Thomas och efter tio minuter var jag sönderbiten. Nu är jag sönderriven och sönderbiten - bokstavligen. Kan inte sova på nätterna, har rivit bort hud, gnuggat bort hud så jag har rivsår, nött hud och skavsår. Det kan inte ha varit vanliga myggor det här, det måste ha varit någon monstersort som kläckts. Har legat två nätter i rad utan att kunna sova, klöst klöst klöst. Igår var tredje natten i rad som jag sovit dåligt. Första natten var det mardrömmar och vatten som regnade in. Andra natten var det kyla och för mycket tankar i huvudet. Och sedan det här.
Det kliar så att det gör ont och det blöder; varje tå, varje knöl, hela benen, hela fötterna, armveck, knäveck och lår. Jäkla monstermyggbett.
Var på Kolmården i fredags med Ylva och fick vara nära delfinerna, titta på showen, äta god lunch och titta på resten av djuren. Det var fint. Dessutom var det jag som körde, hela vägen dit. Det gick väldigt mycket över förväntan och vi tog oss helskinnade fram. Det ni. En bra erfarenhet för min del tror jag. Däremot tror jag att jag under dagen gick omkring och ansträngde mig för mycket och det, blandat med kylan under natten, gjorde att förkylningen blev värre igen.
Den senaste tiden har jag även träffat kära Petra och fikat med en stor dos av uppdatering. Det behövdes, det vara alldeles för länge sedan och jag har verkligen saknat henne. Dessutom har jag och Jocke fikat och jag och mamma har fikat. En väldig massa mysfikande på stan har det varit. Umgicks lite med Jacob och Strömberg häromkvällen vilket också var välbehövligt. Med dem är jag alltid glad.
Har bara ett pass kvar på jobbet nu - för alltid inom det här arbetet. Känns väldigt skönt faktiskt, är otroligt trött på jobbet nu efter sommaren. Får se om jag är tillräckligt pigg för att jobba det sista passet ikväll bara, passet igår tog hårt på mig som inte är helt frisk. Imorgon ska jag träffa älskade Carro och Verran. Kanske blir det en sväng på stan, jag skulle gissa på det. Sedan är det några få lediga dagar och därefter åker vi hem till Eskilstuna på fredag! Ska som sagt bli skönt och då kanske man faktiskt kan börja göra saker på helgerna igen.
Men, det första som står på listan efter att vi kommit hem är att storstäda lägenheten! Jag måste dessutom pimpa min ovve. Förövrigt ska jag och Jocke ska mysa och jag och Elin ska ha en egen mys/slapparkväll.
Awesome.
Något som irriterar mig är att jag inte har kunnat röra mig någonting i sommar eftersom jag hela tiden varit sjuk. Självklart resulterar det i att jag är alldeles plufsig och känner mig som att jag har gått upp i vikt. Säkert 100 kilo eller något.. Men det ska det bli ändring på, speciellt nu när vi kommer hem till vårt eget igen. Då ska jag sätta igång med mina vanliga hälsosamma vanor igen.
Nu är det verkligen höst. Det känns i den kyliga luften och man märker det på de mörka kvällarna, de mörka mornarna och de mörka nätterna. Man märker det på ruggigheten och regnet, på det mulna vädret och på folk. Men jag har i alla fall lite lite lite sommar kvar i mitt huvud innan det är dags.
För den delen övar jag verkligen på det här med att leva mer i nuet. Jag måste det, framförallt eftersom jag har ett så bra nu, i alla fall om man ser på hemmafronten och kärleken :) Men det är svårt ibland, när man är som jag. Jag ser fram emot många mysiga romantiska höstpromenader bland röda löv i den kyliga luften, men jag ser inte fram emot att Jocke kommer att vara borta mycket mer det här året. Framförallt tråkigt är det att han inte kommer att kunna vara med under rookieveckorna som vi såg fram emot att ta revansch på. Men, jag antar att jag får lära mig att leva lite mer utan honom och klara mig själv och med andra delvis ;) Jag hade bara så konstiga tankar häromdagen; helt plötsligt slog det mig att "tänk om det här är toppen av allt, om det inte blir bättre än såhär? Vad ska man då se fram emot?" Jag vet att det låter konstigt, men det jag menar är att jag alltid brukar tänka att man ska se positivt framåt för att jag vet att det komer spännande, bättre saker bakom hörnet. Så tänkte jag förra sommaren när jag mådde så dåligt och ni vet ju vad som hämde sen på hösten :) Men nu då, den här hösten har jag ju redan det bästa jag kan tänka mig. Ja, jag antar att det blir till att njuta en jäkla massa.
Angående njutning så har jag insett att man borde njuta mer av den lediga tiden. Såhär på sommaren är det lätt att det blir vardagsmat att ligga i soffan och ta det lugnt eller liknande och att man inte tar vara på det på rätt sätt. Under terminerna är jag överlycklig om jag har en hel dag, eller till och med en hel helg där jag inte behöver plugga. Då tänker man på det, det gör man inte när man är ledig såhär länge.
Ibland känns det som att jag är lite i mellankläm hos folk, som att jag är en sådan där bricka som amn inte behöver bry sig så mycket om. Och ibland orkar jag bara inte prata med folk. Så är det. Nu längtar jag efter rookieveckor, studentlivet och studentfester generellt, ID, Italien, halloween, första snön, spamys och diverse spabehandlingar som jag tänker unna mig i höst och vinter.
Sedan så vill jag bara tillägga att jag saknar Beris, Tjoocke, Elin, Alice, David, Stina och en massa massa andra. Varje stund med er är glädje.
Nu ska jag hoppa ned i ett varmt bad.
Jag är sjuklig (som vanligt). Lite sämre nu igen, igår var jag febrig, hade ont i halsen och var täppt i näsan. Idag strular mest näsan plus att jag känner mig matt i kroppen och sitter med en konstig känsla av något slag. Så otroligt trött på att aldrig få vara frisk och längtar tillbaka hem till Etown där det faktiskt händer något, där vi har våra egna vanor och rutiner. Jag känner mig som en krympling..
Visst vill jag spendera sommaren i skärgården, det säger jag ingenting om. Men efter ett tag kommer man till en gräns och vill att det ska hända något. Jag är så jäkla less på Norrtälje nu (det var jag iofs redan innan) och har liksom ingenting att hämta här. Nej, nu vill jag hem hem hem.
Jag har myggbett stora som enkronor (minst). Var hos Sara och Thomas och efter tio minuter var jag sönderbiten. Nu är jag sönderriven och sönderbiten - bokstavligen. Kan inte sova på nätterna, har rivit bort hud, gnuggat bort hud så jag har rivsår, nött hud och skavsår. Det kan inte ha varit vanliga myggor det här, det måste ha varit någon monstersort som kläckts. Har legat två nätter i rad utan att kunna sova, klöst klöst klöst. Igår var tredje natten i rad som jag sovit dåligt. Första natten var det mardrömmar och vatten som regnade in. Andra natten var det kyla och för mycket tankar i huvudet. Och sedan det här.
Det kliar så att det gör ont och det blöder; varje tå, varje knöl, hela benen, hela fötterna, armveck, knäveck och lår. Jäkla monstermyggbett.
Var på Kolmården i fredags med Ylva och fick vara nära delfinerna, titta på showen, äta god lunch och titta på resten av djuren. Det var fint. Dessutom var det jag som körde, hela vägen dit. Det gick väldigt mycket över förväntan och vi tog oss helskinnade fram. Det ni. En bra erfarenhet för min del tror jag. Däremot tror jag att jag under dagen gick omkring och ansträngde mig för mycket och det, blandat med kylan under natten, gjorde att förkylningen blev värre igen.
Den senaste tiden har jag även träffat kära Petra och fikat med en stor dos av uppdatering. Det behövdes, det vara alldeles för länge sedan och jag har verkligen saknat henne. Dessutom har jag och Jocke fikat och jag och mamma har fikat. En väldig massa mysfikande på stan har det varit. Umgicks lite med Jacob och Strömberg häromkvällen vilket också var välbehövligt. Med dem är jag alltid glad.
Har bara ett pass kvar på jobbet nu - för alltid inom det här arbetet. Känns väldigt skönt faktiskt, är otroligt trött på jobbet nu efter sommaren. Får se om jag är tillräckligt pigg för att jobba det sista passet ikväll bara, passet igår tog hårt på mig som inte är helt frisk. Imorgon ska jag träffa älskade Carro och Verran. Kanske blir det en sväng på stan, jag skulle gissa på det. Sedan är det några få lediga dagar och därefter åker vi hem till Eskilstuna på fredag! Ska som sagt bli skönt och då kanske man faktiskt kan börja göra saker på helgerna igen.
Men, det första som står på listan efter att vi kommit hem är att storstäda lägenheten! Jag måste dessutom pimpa min ovve. Förövrigt ska jag och Jocke ska mysa och jag och Elin ska ha en egen mys/slapparkväll.
Awesome.
Något som irriterar mig är att jag inte har kunnat röra mig någonting i sommar eftersom jag hela tiden varit sjuk. Självklart resulterar det i att jag är alldeles plufsig och känner mig som att jag har gått upp i vikt. Säkert 100 kilo eller något.. Men det ska det bli ändring på, speciellt nu när vi kommer hem till vårt eget igen. Då ska jag sätta igång med mina vanliga hälsosamma vanor igen.
Nu är det verkligen höst. Det känns i den kyliga luften och man märker det på de mörka kvällarna, de mörka mornarna och de mörka nätterna. Man märker det på ruggigheten och regnet, på det mulna vädret och på folk. Men jag har i alla fall lite lite lite sommar kvar i mitt huvud innan det är dags.
För den delen övar jag verkligen på det här med att leva mer i nuet. Jag måste det, framförallt eftersom jag har ett så bra nu, i alla fall om man ser på hemmafronten och kärleken :) Men det är svårt ibland, när man är som jag. Jag ser fram emot många mysiga romantiska höstpromenader bland röda löv i den kyliga luften, men jag ser inte fram emot att Jocke kommer att vara borta mycket mer det här året. Framförallt tråkigt är det att han inte kommer att kunna vara med under rookieveckorna som vi såg fram emot att ta revansch på. Men, jag antar att jag får lära mig att leva lite mer utan honom och klara mig själv och med andra delvis ;) Jag hade bara så konstiga tankar häromdagen; helt plötsligt slog det mig att "tänk om det här är toppen av allt, om det inte blir bättre än såhär? Vad ska man då se fram emot?" Jag vet att det låter konstigt, men det jag menar är att jag alltid brukar tänka att man ska se positivt framåt för att jag vet att det komer spännande, bättre saker bakom hörnet. Så tänkte jag förra sommaren när jag mådde så dåligt och ni vet ju vad som hämde sen på hösten :) Men nu då, den här hösten har jag ju redan det bästa jag kan tänka mig. Ja, jag antar att det blir till att njuta en jäkla massa.
Angående njutning så har jag insett att man borde njuta mer av den lediga tiden. Såhär på sommaren är det lätt att det blir vardagsmat att ligga i soffan och ta det lugnt eller liknande och att man inte tar vara på det på rätt sätt. Under terminerna är jag överlycklig om jag har en hel dag, eller till och med en hel helg där jag inte behöver plugga. Då tänker man på det, det gör man inte när man är ledig såhär länge.
Ibland känns det som att jag är lite i mellankläm hos folk, som att jag är en sådan där bricka som amn inte behöver bry sig så mycket om. Och ibland orkar jag bara inte prata med folk. Så är det. Nu längtar jag efter rookieveckor, studentlivet och studentfester generellt, ID, Italien, halloween, första snön, spamys och diverse spabehandlingar som jag tänker unna mig i höst och vinter.
Sedan så vill jag bara tillägga att jag saknar Beris, Tjoocke, Elin, Alice, David, Stina och en massa massa andra. Varje stund med er är glädje.
Nu ska jag hoppa ned i ett varmt bad.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det är väl för faaaan inte höst!
Hur tänker du??
Augusti är ju en av de bästa sommarmånaderna.
Trackback