Så var vi här igen.

Mycket att skriva, svårt att få ner ord på pappret.
Kanske beror det på att jag är trött efter all konstant förkylning och feber, kanske beror det på att allt jag har i huvudet liksom trängs och det ena stoppar upp det andra. Jag tror jag skulle behöva öva upp min hjärna lite; träna korttidsminnet och kanske lägga mindre energi på långtidsminnet..

Sedan jag var här sist har det hänt ditt och datt, mest har jag varit sjuk. Jag har i och för sig varit sjuk sedan P&L med dalar och toppar inräknat. Senaste veckan har det brutit ut riktigt rejält i en riktigt topp med feber , halsont till tusen (förmodligen halsfluss så som det såg ut) svullna halsmandlar, huvudvärk, täppt näsa och allt jag vet inte vad. Känns som att jag legat i en konstant bubbla utav obehagligheter. Att vakna på morgonen har varit ett rent helvete och att kliva upp har känts som att resa över floden Styx.

Det är alltid så att jag är sjuk när jag ska göra något planerat också. Som nu i helgen, när vi skulle iväg till Täby och hälsa på Jockes släkt för första gången. Olidligt, men jag tog mig igenom det. Det är jobbigt att vara social när man mår dåligt men jag hade väldigt trevligt i alla fall. Den natten var däremot en riktig pina, ögonen klibbade ihop och sved, halsen var som ett getingbo och näsan fick jag inte heller någon luft igenom. Tror minsann jag hade en liten ögoninflammation där också.. Jag har fler exempel på när jag har planerat saker och varit sjuk; Saras bröllop förra året exempelvis, när vi skulle åka till Paris i höstas och mycket annat. Det är ruttet typiskt. Nu börjar det i alla fall gå åt rätt håll - imorse var första morgonen på evigheter som jag vaknade och mådde helt okej, utan smärta och massa täppthet.

Men när det äääntligen har varit lite bra väder någon dag och jag varit ledig så har jag ju varit sjuk. Så många många lediga dagar har bara försvunnit, runnit iväg i soffan framför en himla massa filmer. Men, det kan vara skönt det också. Jösses vad jag har sett filmer..

Har lite ledigt nu och jobbar inte så mycket alls i augusti (ungefär 7-8 pass totalt), vilket är tur det. Är riktigt trött på att jobba efter juli när jag jobbade i princip varje dag och tog slut mig totalt. CSN har jag fixat till närmaste året också, så det är en mindre sak att tänka på.

Ibland blir jag så trött på människor, konstiga människor och påhopp från olika håll. Ibland vill jag bara vara ifred, utan moralkakor och annat kastandes i ansiktet. Det kommer vissa människor aldrig lära sig att förstå.

Så, vad har jag haft för mig annars då senaste två veckorna ungefär?

Jag har firat flera födelsedagar - mammas födelsedag avslutades med att hon och jag tittade på film och åt jordgubbar för att sedan gå ut med en termos kaffe, varsin filt och varsin stol för att grilla marshmallows och korv. Mysigt avslut på en generellt lite misslyckad dag. Jag har också varit på loppis, vi har spelat mer minigolf, jag och Jocke har varit på inflyttningsfest hos min kusin och hennes sambo, vi har varit och ätit middag med Ann och Robert i Stockholm, bowlat och kvällspromenerat runt Gärdet, vi har som sagt varit i Täby och hälsat på släkten Millén, Jockes föräldrar har varit här hemma och hälsat på mina för första gången (Ja, det var lite läskigt men det gick över förväntan), idag har jag och mamma röjt ur och grovstädat hela andra huset och igår var jag och Jocke i stan och åt, shoppade och gick på bio; Trollkarlens lärling var helt klart sevärd. Dessutom tog jag, Jocke och två av barnen en impulstripp till Aquaria vilket var mycket uppskattat hos alla tre barnen :)

Det blir nog inget Grönan i år, dels för att vi har lite pengar men också för att många har hoppat av. Det är svårt att planera saker när man är fler än två har jag märkt. Jag har egentligen inte umgåtts med så många alls den här sommaren förutom Jocke och jag brukar alltid vilja gå på grönan. Men, det passar liksom inte den här gången och vi få väl se det som att Liseberg tog den platsen i sommar.

Jag har jobbat mitt absolut sista pass någonsin på min avdelning efter tre år. Det känns väldigt konstigt, jag kommer att sakna lokalerna, kollegorna men framförallt vissa av de boende som man lärt känna på ett så nära sätt under tiden.

Generellt sätt kan jag säga att jag är rätt nöjd för tillfället; lite shoppingsugen, väldigt partysugen och längtar efter Jocke som smitit iväg i två dagar, men liksom rätt nöjd ändå. Jag längtar verkligen efter så mycket. Efter hösten, men framförallt efter framtiden i sig och allt underbart som jag vet att den kommer att föra med sig!

Jag ser fram emot hösten med en gnutta ambivalens tror jag, jag vet inte. Jag längtar efter hösten i Eskilstuna, efter höstmys, röda och gula löv, romantik, musik, fika, egentid i lägenheten, egentid i den kyliga staden, egentid med mig själv, egentid med Jocke, rutiner och vanor, filmmys, rookieveckor, kultur, foton i färgglada parker, den friska luften som kommer med hösten, snygga jackor och mysiga halsdukar, tända ljus, halloween, pumpor, mysiga middagar, mössor och promenader hand i hand.

Jag ser också fram emot Italien, den första lätta snön och att på sätt och vis få börja om åter igen.

Jag har blivit kär i alla årstider nu för tiden, till skillnad från förr.
Och hösten för mig är Eskilstuna, på hösten älskar jag Eskilstuna som mest. På hösten är Eskilstuna faktiskt Älsklingstuna. Jag älskar den friska känslan med hösten, känslan när man andas in den lite kyliga, friska luften och känner att man lever och att allt kan börja om på nytt, att allt är möjligt och att man är kapabel till allt! Hösten är romantik för mig - på så många sätt. Jag har så otroligt många underbara minnen från förra hösten, omöjliga att beskriva eller förklara, och jag ser och känner dem så ofta och så tydligt. Jag har också minnen från hösten innan det - min första höst i Eskilstuna, min första höst i vuxenlivet.

Ambivalensen jag nämnde tidigare har lite att göra med detta, och med det faktum att jag fick en riktig nostalgitripp/kris en morgon förra eller förrförra veckan. "Herregud, det är redan augusti!" var en av tankarna som susade genom huvudet. Det andra som påverkade mig var att denna morgon var en av de första dystra efter att värmeböljan försvunnit. Det var tidigt på morgonen och allting var grått och kallt. Jag tittade ut på havet som någon dag tidigare hade sett så välkomnande ut och såg det med helt nya ögon där vattnet blåste runt av de starka vindpustarna som om havet var argt och ont. Jag förstod inte hur det kunde bli höst bara sådär - poff! Nog för att jag tycker om hösten som sagt, men jag vill att hösten ska infalla när den är menad att infalla inte i månadsskiftet juli-augusti när augusti brukar vara den varmaste, soligaste och finaste sommarmånaden av alla. Kommer sommaren och värmen att komma tillbaka igen? Jag undrar fortfarande. Jag började tänka för mycket när jag gick där på grusvägen i den kyliga vinden.

Jag lyssnade på musik, vilket kan vara förrädiskt för en känslosam och nostalgisk person som mig, och varje låt jag lyssnade på påminde mig om antingen saker i mitt liv förra hösten, eller hösten innan det. Jag saknade det, båda delarna på olika sätt. Jag saknade allt som var så oerhört spännande den första tiden med Jocke, jag saknade min självständighet från året innan, jag saknade olika umgängen och olika människor och väldigt mycket kom jag på mig själv med att sakna mina gamla lägenheter; Cityhuset, 46an men framförallt min första egna i Råbergstorp. Den kanske inte var mycket för världen, men den var mycket för min personliga utveckling och för mina minnen av mitt första år på högskolan.

Kunde det vara höstångest? Jag var förvirrad. Jag är förvirrad. Hösten kanske kom lite för fort utan att jag var beredd. Det kommer ju en ny sommar hur som helst och som det känns nu är det mer en blandning mellan höst och vår när man går utanför dörren - det luktar vår men det känns som höst. Ibland kan man till och med känna lukten av rök från folk som eldar, en lukt som jag förknippar starkt med våren.

Jag är nöjd efter sommaren, men är ändå glad att det är lite tid kvar. Jag har inte badat på över två veckor nu tror jag, eftersom jag varit sjuk och det har varit dåligt väder, och visst, det är vissa planer som inte blivit av. Men man kan ju inte få allt och jag har fortfarande en del att se fram emot som exempelvis Kolmården, en liten kryssning, kräftskiva och rookieveckor - där jag tror och hoppas att Jocke också kommer att kunna vara med ganska mycket.


En stor del av det jag kände när jag gick där den där morgonen var nog ändå framtidsångest;

Vad ska jag göra för vettigt med mitt liv?
Det är bara ett år kvar av utbildningen nu!
Kan jag ha valt fel?
Jag kunde ha blivit något stort om jag hade tagit tillvara på min kapacitet, mitt engagemang och allt slit jag lagt ned genom hela mitt liv - är det för sent nu?
Skulle jag kanske inte ha nöjt mig?
Skulle jag ha tänkt efter mer?
Är jag nöjd eller har jag nöjt mig?
Jag skulle ha gjort mer av det jag tyckte var roligt och inte bara sådant som verkade vettigt!
Jag hade kunnat blivit något jag verkligen brann för och tyckte var roligt!
Skulle jag kämpat mer!?

Det är farliga tankar och tankar som snurrar väldigt mycket i mitt förvirrade huvud. Jag vet inte vad som är ut och in, vad som är upp och ned, vad som är jag och vad som egentligen bara är ett förkroppsligande av alla andra.

Det enda jag vet är att jag ska börja ta mer vara på mig själv och göra saker för mig själv. Det tror jag är nyttigt. Vad jag än gör har jag ändå världens mest underbara stöd att komma hem till på kvällen.






Jag älskar dig, jag älskar varje minne av dig, varje minne av oss och varje tanke om vår framtid.