bakochfram
För 5 år sedan...
... var jag den där bruden som flummade runt i Frankrike med munkarna och kanske med en och annan Märsta- eller Sigtunabo i Bollnäs. Jag gick ut nian med toppbetyg och hela världen låg för mina fötter.
För 3 år sedan...
... stod jag vid ett vägskäl, en vändpunkt. Jag levde fullt ut för varje sekund och tappade säkert en och annan hjärncell på vägen. Stockholms förorter kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta.
För 1 år sedan...
... var jag den där som inte riktigt visste var hon var på väg, men ändå var väldigt nöjd med livet, ungefär varannan dag. Hon lyssnade på gitarrspelande människor och låg på en brygga eller i en park. Det mesta rullade på och det mesta tillsammans med Malin. Studentlivet var toppen på allt och hela min existens.
För 3 månader sedan...
... var jag lika nykär som för snart 7 månader sedan, och lika nykär som nu. Julen närmade sig med stormsteg och snön hade kommit. Den lilla lägenheten pyntades och inköp gjordes. Mitt i allt detta stressade skolan, och denna gång i en väldigt hög frekvens.
Igår...
... fick jag klara, jobbiga besked som jag fortfarande inte vet hur jag ska hantera. Jag dämpade det hela med att gå iväg på kalas med alla mina kära vänner, vänner som jag saknar konstant. Kvällen blev en riktig höjdpunkt och trots skavsårsfötter ranglade jag lycklig hem i natten. Det var precis vad jag behövde, på så många sätt.
Och du, nu kanske du vet din plats.
Själv kunde jag dricka, en liten mängd förvisso, men tillräckligt för att i alla fall känna en svag berusningskänsla utan att få ont. Det gjorde mig lycklig.
Imorgon...
... tissla och tassla i biomörkret och kanske ta farväl. Vad vet jag.
Om ett år...
... ligger fortfarande hela världen framför mina fötter, och denna gång i en mer konkret form.
... var jag den där bruden som flummade runt i Frankrike med munkarna och kanske med en och annan Märsta- eller Sigtunabo i Bollnäs. Jag gick ut nian med toppbetyg och hela världen låg för mina fötter.
För 3 år sedan...
... stod jag vid ett vägskäl, en vändpunkt. Jag levde fullt ut för varje sekund och tappade säkert en och annan hjärncell på vägen. Stockholms förorter kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta.
För 1 år sedan...
... var jag den där som inte riktigt visste var hon var på väg, men ändå var väldigt nöjd med livet, ungefär varannan dag. Hon lyssnade på gitarrspelande människor och låg på en brygga eller i en park. Det mesta rullade på och det mesta tillsammans med Malin. Studentlivet var toppen på allt och hela min existens.
För 3 månader sedan...
... var jag lika nykär som för snart 7 månader sedan, och lika nykär som nu. Julen närmade sig med stormsteg och snön hade kommit. Den lilla lägenheten pyntades och inköp gjordes. Mitt i allt detta stressade skolan, och denna gång i en väldigt hög frekvens.
Igår...
... fick jag klara, jobbiga besked som jag fortfarande inte vet hur jag ska hantera. Jag dämpade det hela med att gå iväg på kalas med alla mina kära vänner, vänner som jag saknar konstant. Kvällen blev en riktig höjdpunkt och trots skavsårsfötter ranglade jag lycklig hem i natten. Det var precis vad jag behövde, på så många sätt.
Och du, nu kanske du vet din plats.
Själv kunde jag dricka, en liten mängd förvisso, men tillräckligt för att i alla fall känna en svag berusningskänsla utan att få ont. Det gjorde mig lycklig.
Imorgon...
... tissla och tassla i biomörkret och kanske ta farväl. Vad vet jag.
Om ett år...
... ligger fortfarande hela världen framför mina fötter, och denna gång i en mer konkret form.
Kommentarer
Trackback