Det finns mycket tid för eftertanke när man ligger hemma sjuk. När man är isolerad från omvärlden. Jag vet inte om det är så jättebra för en person som jag, som redan tänker alldeles för mycket, men så är i alla fall fallet.

Trots att jag är sjuk, är det skönt att vara så här ledig. Liksom helt ledig, att bara kunna göra ingenting. Att bara kunna sova, titta på film eller helt enkelt ligga i soffan och stirra upp i taket. Inga måsten. Visserligen blir det en överväldigande rastlöshet, men One tree hill har räddat mig igenom det. Hur patetiskt det nu än må låta.
Ingen skola, inget jobb och ingen träning, eftersom jag vet att det ändå inte är någon mening att tänka på något sådant. Än så länge är det några dagar kvar på detta "höstlov" som jag slösat bort genom att vara sjuk, men på tisdag sätter skolan igång igen. Lite tråkigt är det, för när man är ledig skulle man ju egentligen vilja ta vara på den tiden och göra alla saker man inte hinner annars, vara kreativ och hitta på roliga saker. Men å andra sidan kanske det var väldigt bra att det här bröt ut ordenligt nu och att jag faktiskt har haft tid att vila ut det mesta. Då kanske jag har mer energi till senare.

Jag mår fortfarande dåligt och har gjort sedan jag skrev sist också, jag ligger fortfarande hemma i soffan, men jag mår i alla fall lite bättre. Det går åt rätt håll tror jag.

I vardagen är det egentligen bara hälsotillstånd och ekonomi som oroar mig just nu. Generellt annars har jag ett bra liv; jag har en underbar sambo, bra familjer, fin lägenhet och en halloweenfest imorgon som jag ser väldigt mycket fram emot. Det är höstigt fint ute, jag har en möjlighet att slappna av och ta det lugnt och har mycket att se fram emot. Jag är partysugen, så det skriker om det.
Hoppas bara min kropp/hals håller imorgon.

Har ni någon gång reflekterat över vilken skön känsla det är när man vaknar och inser att man har drömt något, trots att det ofta tar ett tag innan man faktiskt inser att man gjort det? Jag gör det ofta nuförtiden.

Jag skulle så gärna vilja ut och resa, åka på solsemester. Men det känns väldigt långt bort realistiskt sett, jag menar hur skulle vi ha råd med det.. Och jag saknar hårdrockslivet, jag saknar en liten del av mig själv. Hela tiden ska man vara så mogen, så korrekt. Jag saknar hårdrockskonserterna, det rebelliska, det äkta och riktiga. Jag saknar de sönderslitna tröjorna och trasiga jeansen. Jag saknar känslan och jag saknar mina vänner, de som jag förknippade med mig själv.

Jag vill åka till Skottland och Irland också. Jag vill verkligen göra det när jag pluggat klart och jag tänker göra det. Jag tänker ordna det, på något sätt.

Jag längtar efter julen; lukterna, stämningen, musiken, fikat, pyntet, maten, filmerna och ljusen. Jag längtar efter julmyset med tända ljus, pepparkakor, lussebullar, julmust och julmusik. Men jag känner mig också orolig inför julen, hur jag/vi ska få ihop det. Den är så viktig för mig och det är så viktigt att den blir som den ska. Om det är någonting som folk inte får fiffla med, ändra eller förstöra så är det julen. Det klarar jag bara inte. Traditionerna måsta följas och det måste vara som det ska vara. Ingen får exempelvis få för sig att vi ska sära på oss, eller strunta i vissa saker, bara för att de själva inte bryr sig lika mycket. Och jag är orolig för hur jag ska få ihop pengarna till att köpa så mycket julkappar som jag vill och jag är orolig för hur jag ska lyckas knåpa ihop jul och nyår och var jag ska vara. Helst vill jag vara hemma så mycket som möjligt, men också träffa mina vänner som jag träffar så sällan. Nyår är ett perfekt tillfälle till det där alla oftast är samlade på ett ställe. Men jag vill heller inte lämna några själva hemma. Jag slits som en dåre.

Jag tror att man måste unna sig lite mer vardagslyx; så som att ta varma bad, gå till badhuset och bada i bubbelpoolen, gå på spabehandling, tända ljus eller bara ligga på golvet och lyssna på musik och titta upp i taket. Det gör gott för själen. Simning, bastu och spikmatta om dagarna sitter inte heller helt fel kan jag lova er.
Det är viktigt att kunna se det vackra i världen.

Nu när jag är/har varit sjuk har jag värmt min vetekudde och lagt den på mina fötter som är istoppade i mina rosa fluffiga tofflor. Sånt gör susen ska ni veta. Jag har också badat varmt med vademecum och druckit varmt honungsvatten i badet. Det är också bra. Mysigast av allt tycker jag nog ändå att det är att ligga inne och bara lyssna på tystnaden och titta på regnet som faller och droppar utanför fönstren. Häromdagen gjorde jag det samtidigt som jag noterade utsidan - först var det mörkt, sedan skiftade dagsljuset till en gul nyans som lyste upp hela världen utanför och efter det, framåt kvällen, återgick det till att vara mörkt igen. Det är sådant man ser om man inte har annat att göra. Det är viktigt att ta hand om sig själv - så jag har sovit också, och skrubbat mig med jordgubbsscrub.

Medan det var mörkt var tystnaden skrämmande vacker.
Sådant kan jag komma att tänka på när jag ligger hela dagen i soffan under mitt täcke och tittar på flera säsonger av Oth. Men, nu när jag har lite lite mer energi så har jag också börjat rensa ut lägenheten och alla kläder och fått ihop en stor hög. Imorgon ska vi nämligen gå till en insamling för de hemlösa. De behöver sakerna mer än jag gör och dessutom är det skönt att rensa ut och få en nystart. Kanske slipper i alla fall någon frysa så mycket ute i vinter då. Det känns som en god gärning.

På måndag kanske jag åker en sväng till mitt älskade Stockholm också, vi får se.

Har du gett någon kärlek till världen idag?