Sitter i vackra Falun. Ja, det är en superfin höstdag. Skittrött och med huvudvärk, och på något sätt är jag så besviken på mig själv, fast ändå inte. Jag är avundsjuk också.

Gick upp apa-tidigt för att åka tåg, men inte gör det något. Jag är lugn här. Jag ska ändå slockna i soffan strax är tanken. Sen måste jag försöka. Försöka. Men det är oftast för mycket begärt. Min kropp och min hjärna arbetar inte med mig utan mot mig. Alla som har något vett i huvudet borde nog ändå förstå att man inte sätter sig i en sån här situation frivilligt.

Jag önskar att jag fick leva det andra livet. Det jag önskar. Fan.
Jag är väl kräsen, men jag vill sjunga. Tänk att få leva med sina drömmar och slippa sina mardrömmar, allt som man mår dåligt över. Men det är över snart, och då ska jag lyfta alla tankar till realism.

Ja, jag sitter i Falun och så precis som en smocka så väller allt över mig igen. Men långsamt.
Te hjälper kanske tror jag. Ja, jag tror det.

Ikväll blir det i alla fall fredagsmys och imorgon är det bröllop i Sälen! Sedan får vi se vad framtiden har att utvisa..

... Du om nån borde förstå att man inte gör såhär mot mig.



Åren går in i varandra.

Jag ligger gömd under löven
jag ligger gömd under snön
Jag har fastnat med händerna i marken
i minnet från en mardröm

Jag är så långt ifrån dig
som i ett annat land fast nära ditt
När allting verkade enkelt i mitt liv
när du kände dig utestängd från mitt

Åren går in i varann
och jag inser att tiden är kort
Årstiderna smälter samman
Och jag vill minnas det
jag en gång glömde bort

Och du som gått vid min sida
säg mig, verkar jag tyngre nu
Jag har varit så trogen, det jag tror på
och hållit på förlåt som längtat ut

Om du lutar dig mot solen
om jag lutar mig mot dig
Jag blir bättre med tiden
om du har tålamod med mig