magi
Igår var det exakt på dagen två år sedan som jag och Jocke först såg varandra, som vi först träffades, som vi först blev kära. Poff. Pang. Bang.
Jäklar vad tiden går fort. Det känns som just igår, den där underbara och mest spännande tiden i mitt liv. Alla rosa molntussar, alla kraftfulla melodier, alla känslor och alla dynamiska minnen. Alla vibrationer i luften. Snart firar vi två år, de första två av många. Jag kan verkligen inte förstå hur tiden rusar på. Så just nu saknar jag Eskilstuna och studentlivet extra mycket. Jag kommer aldrig att glömma det. Blickarna, musiken och känslan av hand i hand. Känslan av att livet börjar.
Minnena är lika inpräntade som blodet i oss.
Och nu börjar livet snart igen, på sätt och vis.
Alltid. Alltid, Alltid.
Och känslorna och vibbarna kommer alltid tillbaka. Jag kan få dem tillbaka, precis som då.
(Och som pricken över i nu då så kan du väl ge oss vårt privatliv och vårt egna hem tillbaka. Tack du, du Gud.)
Psst. Idag har jag köpt biljett till Peace&Love-12! Galet. Ännu mer galet är att vi, om allt går som det ska, imorgon bokar vår weekendresa till kärlekens huvudstad - PARIS! Yep, it's true - jag åker dit igen! Jag har saknat det så extremt mycket och jag vill verkligen att Jocke ska få uppleva det och jag vill få uppleva det med honom - såhär två år senare. Framförallt Disneyland! Vi tar oss råd helt enkelt, trots att vi inte har det.
Vi ska fira våra två år, vi ska fira våra födelsedagar, vi ska fira min "examen" och vi ska fira att allt som varit så jobbigt snart är över, att vi tagit oss igenom en massa skit. Vi slänger ihop allt. Och för att tjuvstarta ska vi nu när vi verkligen firar två år, på onsdag, ut och äta och gå på bio.
Nästa gång ska han få uppleva magin i London.
Nu har jag bara några dagar kvar att jobba också, innan allt det där andra sätter igång.
Det ska gå bra. Och jag har så mycket att se fram emot. Slutet av 2011 kommer att bli bra, 2012 kommer att bli ännu bättre! Men jag kommer verkligen att sakna mina kollegor och jobbet i sig. Jag önskar att jag fick stanna. Vem vet hur det blir sen. Det kommer nog något spännande runt hörnet.
Jag har bestämt mig också (på riktigt den här gången). Det ni.
Jäklar vad tiden går fort. Det känns som just igår, den där underbara och mest spännande tiden i mitt liv. Alla rosa molntussar, alla kraftfulla melodier, alla känslor och alla dynamiska minnen. Alla vibrationer i luften. Snart firar vi två år, de första två av många. Jag kan verkligen inte förstå hur tiden rusar på. Så just nu saknar jag Eskilstuna och studentlivet extra mycket. Jag kommer aldrig att glömma det. Blickarna, musiken och känslan av hand i hand. Känslan av att livet börjar.
Minnena är lika inpräntade som blodet i oss.
Och nu börjar livet snart igen, på sätt och vis.
Alltid. Alltid, Alltid.
Och känslorna och vibbarna kommer alltid tillbaka. Jag kan få dem tillbaka, precis som då.
(Och som pricken över i nu då så kan du väl ge oss vårt privatliv och vårt egna hem tillbaka. Tack du, du Gud.)
Psst. Idag har jag köpt biljett till Peace&Love-12! Galet. Ännu mer galet är att vi, om allt går som det ska, imorgon bokar vår weekendresa till kärlekens huvudstad - PARIS! Yep, it's true - jag åker dit igen! Jag har saknat det så extremt mycket och jag vill verkligen att Jocke ska få uppleva det och jag vill få uppleva det med honom - såhär två år senare. Framförallt Disneyland! Vi tar oss råd helt enkelt, trots att vi inte har det.
Vi ska fira våra två år, vi ska fira våra födelsedagar, vi ska fira min "examen" och vi ska fira att allt som varit så jobbigt snart är över, att vi tagit oss igenom en massa skit. Vi slänger ihop allt. Och för att tjuvstarta ska vi nu när vi verkligen firar två år, på onsdag, ut och äta och gå på bio.
Nästa gång ska han få uppleva magin i London.
Nu har jag bara några dagar kvar att jobba också, innan allt det där andra sätter igång.
Det ska gå bra. Och jag har så mycket att se fram emot. Slutet av 2011 kommer att bli bra, 2012 kommer att bli ännu bättre! Men jag kommer verkligen att sakna mina kollegor och jobbet i sig. Jag önskar att jag fick stanna. Vem vet hur det blir sen. Det kommer nog något spännande runt hörnet.
Jag har bestämt mig också (på riktigt den här gången). Det ni.
Kommentarer
Trackback