as if I could
Sitter på jobbet och ska snart sova. Jobbar ett 19-timmars pass idag och jobbade ett 18-timmars igår. Natten till igår sov jag inte en endaste blund. Detta blandat med att jag fortfarande är halvkrasslig med huvudvärk, halsont varje morgon och kväll och små feberkänningar gjorde att jag var helt väck igår. Men aktiv var jag ändå; tvättade, handlade, städade etc. Sen dog jag lite. Alltså det här med att alltid vakna med halsont. Jag är så less. Mådde inte perfekt varken när jag gick till jobbet igår eller idag, men jag behöver pengarna. Och eftersom jag i princip aldrig någonsin är helt frisk så skulle jag aldrig kunna göra nånting, inte gå runt, inte leva, om jag inte gjorde saker ändå. Sad but true.
Jag är motiverad nu. Jag vill. Jag vill så mycket. Mest av allt vill jag hitta orken och kraften, för motivationen är det inget fel på.
Jag hoppas att jag får sova i natt, och jag hoppas att jag (i alla fall temporärt) får känna mig lite bättre och friskare imorgon, för då kommer nämligen alla underbara människor till oss! Som jag har sett fram emot den här lördagen och så pepp jag är! Vår väldigt försenade inflyttningsfest är kommen och temat för årets fest är fantasy/sci-fi. Kommer bli galet. Vi ses alldeles för sällan. Jag och Jocke ser generellt folk alldeles för sällan. Alla bor för långt bort. Samtidigt skänker jag en tanke till EWG och alla kära vänner som deltar i detta. Saknar er också, saknar hela gamla studentlivet. Massor.
Jag saknar Skärgårn också, havet och vindarna. Och sjögräset på stenar och bryggor. Måsar och hetta. Jag undrar om samma sak någonsin går att få tillbaka, eller om man är dömd att växa ifrån vissa saker i livet. Jag hoppas inte det.
Men nästa helg, då åker vi till mysigaste Falun. Längtar.
Det kommer snart att komma ett inlägg här där jag vräker ur mig en massa. Både sött och salt. Jag har hållt på det ett tag, inte riktigt hittat energin, inte kunnat ta tag i det. Men jag har så mycket att dela. Så håll i er.
Avslutar med en reflektion som jag gjorde idag: Jag tror att det är dags för SL att anställa lite fler städare på pendeltågen. Det ligger dammtussar under alla säten, STORA dammtussar. Varje gång dörrarna öppnas så virvlar en massa damm och smuts upp i luften och jag och alla andra tvingas andas in det. Fy och blä. Fy skäms, städa bättre.
Gina dreams of running away
When she cries in the night, Tommy whispers
"Baby it's okay, someday"
We gotta hold on to what we've got
It doesn't make a difference if we make it or not
We got each other and that's a lot
For love, we'll give it a shot.
Jag är motiverad nu. Jag vill. Jag vill så mycket. Mest av allt vill jag hitta orken och kraften, för motivationen är det inget fel på.
Jag hoppas att jag får sova i natt, och jag hoppas att jag (i alla fall temporärt) får känna mig lite bättre och friskare imorgon, för då kommer nämligen alla underbara människor till oss! Som jag har sett fram emot den här lördagen och så pepp jag är! Vår väldigt försenade inflyttningsfest är kommen och temat för årets fest är fantasy/sci-fi. Kommer bli galet. Vi ses alldeles för sällan. Jag och Jocke ser generellt folk alldeles för sällan. Alla bor för långt bort. Samtidigt skänker jag en tanke till EWG och alla kära vänner som deltar i detta. Saknar er också, saknar hela gamla studentlivet. Massor.
Jag saknar Skärgårn också, havet och vindarna. Och sjögräset på stenar och bryggor. Måsar och hetta. Jag undrar om samma sak någonsin går att få tillbaka, eller om man är dömd att växa ifrån vissa saker i livet. Jag hoppas inte det.
Men nästa helg, då åker vi till mysigaste Falun. Längtar.
Det kommer snart att komma ett inlägg här där jag vräker ur mig en massa. Både sött och salt. Jag har hållt på det ett tag, inte riktigt hittat energin, inte kunnat ta tag i det. Men jag har så mycket att dela. Så håll i er.
Avslutar med en reflektion som jag gjorde idag: Jag tror att det är dags för SL att anställa lite fler städare på pendeltågen. Det ligger dammtussar under alla säten, STORA dammtussar. Varje gång dörrarna öppnas så virvlar en massa damm och smuts upp i luften och jag och alla andra tvingas andas in det. Fy och blä. Fy skäms, städa bättre.
Gina dreams of running away
When she cries in the night, Tommy whispers
"Baby it's okay, someday"
We gotta hold on to what we've got
It doesn't make a difference if we make it or not
We got each other and that's a lot
For love, we'll give it a shot.
Kommentarer
Trackback