Åh, denna huvudvärk!

Nu börjar allt på nytt igen, men i samma hjulspår.

Har varit på tre biofilmer på fyra dagar nu, som den filmnörd jag är. Hugo Cabret 3D, Titanic 3D (vilken gråtfest, tjohej!) och The Hunger Games.

Jag har varit på musikal också - Dirty Dancing! Trodde att jag skulle älska den, och vet ni det gjorde jag också. Trots att det tog ett tag att komma över svenskan.

London var underbart, hostlet var helt okej och vi såg så mycket. Det är full vår där och vi hade finfint väder hela tiden. Mina fötter gick däremot sönder och vi hade så fruktansvärt ont. Gick och gick och gick, stackars mina älskade kängor som dog. Det märks i alla fall att man tyr sig till det som är välbekant när man åker tillbaka till en stad sådär. Men oj vad trötta vi var nästan hela tiden. Jag somnade redan innan planet hade lyft den morgon som vi skulle åka hem, vilket var en extremt stressig och hemsk morgon förövrigt. Sedan när vi kom till Sverige så kunde planet av någon anledning inte landa. Kul. Hursomhelst så är det jättemysigt och kul att få komma iväg, men det är precis lika skönt att sedan komma hem, hem till sin varma dusch och sin egen säng. Så det är win-win. Tänk att tiden går så jäkla fort ändå, det känns så konstigt. 2008 var förra gången jag var där, men det känns som igår. Och allt var så lika.

Nu längtar jag till solen.
Nu längtar jag till sommar och festival. Jag längtar efter känslan av skärgården i sommarsolen. Och jag längtar efter sommarStockholm. Mest av allt önskar jag att jag kunde få vara lite frisk. Men, det är mycket däremellan. Mycket.



Hela världen är min. Jag har skrivit det på en lapp nu. En lapp som sitter på min säng, så jag kan se den när jag vaknar varje morgon. Jag hoppas det kan öka på processen, se till att det går åt rätt håll.

Jag saknar gamla vanor. Jag saknar gammalt liv. Då jag kände mig själv, då andra visste vem jag var.