chopin

Sitter och äter frukost i min ensamhet och lyssnar på Chopin.
Det ser jag som tecknet på mitt nya liv.
 
Det är mörkt och blåsigt ute, och det rör mig inte minsta lilla. Det är inte mycket som gör det nu faktiskt.
 
Jag har så mycket möjligheter, jag kan göra precis vad jag vill.
Till en början ska jag åka på en arbetsintervju.
 
Jag skickade in för sista gången igår och insåg hur bra den är, hur bra jag är. Hur bra allt är. Gick och la mig och allt snurrade i huvudet, visste att jag idag skulle vakna upp till en helt ny dag, ett helt nytt liv. Kanske för första gången någonsin. I alla fall för första gången på ca 2 år. Jag har tagit mig igenom allt.
 
Och jag är så otroligt stark nu. Inget krossar mig nu. Inget är som förut.
Tänk vad bra det blev, tänk vad det behövdes, för min utveckling. Kanske för allas.
 
Nu ser jag fram emot så mycket: träffa vänner, träffa barnen, gå till badhuset med dem, ge blod, träning, rensa, utvecklas, fira Jocke på olika sätt, fira halloween, fira farsdag, gå på massage, alla småsaker som att kunna ta upp en bok och läsa, eller se en favoritserie i lugn och ro, gå på bio, hjälpa till i soppköket, morgonpromenader, göra klart allting, testa nya jobb, gå på hemliga events, åka till Egypten, gå på jumarknad och julbord, åka till Falun, fixa inför jul, baka, strosa på stan, fira jul och vara helt ledig. Och så mycket annat.
 
Nu kan jag faktiskt inte göra mer.
Nu har jag presterat nog för ett tag, förutom när det gäller på min hälsosamma nivå.
Tiden går så fort, livet bara snurrar på. Man måste självmant stanna upp.
Det här är mitt år, mitt är till att få ordning på allting. En sak i taget. Det är min tid nu.
 
 
 
..och imorgon har vi bott i vår lägenhet i ett helt år, prick! Det ska vi fira på halloweenvis - det vill säga med en drink eller två på underbara Vampire Lounge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0