Juli är över och imorgon åker vi till Paris. Lite mer än halva min första semester är över, sådär på ett ungefär.

Det är konstigt vad fort det går, fast ändå hinner man med saker. Är inte så sugen på att jobba sen igen, men alla måste ju jobba. Och det finns alltid så mycket att se fram emot.

 

Vi har haft både tråkväder och toppenväder, hunnit med nästan allt jag längtat efter här ute i skärgårn. Vi har solat och badat vid stränder och bryggor, åkt båt, paddlat, tältat, varit på loppis, läst böcker och tittat på film. Vi har spelat spel och firat födelsedagar, grillat, fikat, festat med toppenfolk, cyklat på utflykter, plockat bär, metat, ätit glass, druckit rosé och ätit frukost och middagar ute. Jag längtar bara lite efter de gamla somrarna ändå, efter det gamla Håtö. Efter ett liv utan krav. När jag gick i Norrtälje häromdagen kom jag också på hur mycket jag hade upplevt där under åren, och blev rejält nostalgisk över det också. Så många människor som kommer och går i ens liv, så många minnen och känslor som klänger sig kvar. Det finns så många människor som jag känner att jag borde prata med, så många saker att lösa. Det finns saker jag måste ta steget till att lösa.

 

Första delen av juli, innan vi åkte ut hit till skärgårn, bestod även den av finfina saker. Jag avslutade min prövotid, har gått längre och finare sträckor än tidigare, varit något något friskare, varit på camping med båtar och i sällskap av världens finaste människor i Dalarna, hunnit träffa andra delen av familjen, haft Alve på besök, varit på bio 3 gånger, solat och badat, tagit kvällsdopp och kvällspromenader. Jag gick av mitt sista pass och åkte direkt ut till Drottningholm på 30-årspicknick som efterföljdes av helkroppsmassage, femkamp och finmiddag på grönan dagen därpå. Jag har även hunnit med ett kollo, men det var mestadels bara utmattande.

 

 

Det har varit fina sommarkvällar som nu, när vi är på väg härifrån, börjar kännas som att de drar sig mot mörkare tider. Det finns mycket sommar kvar, men jag längtar efter hösten också. Efter lättja längtar jag efter riktiga rutiner. Jag längtar efter att kunna träffa alla människor jag vill träffa. Jag längtar efter höstmys, vackra färger, tända ljus, promenader och frisk luft. Jag längtar efter seriestarter och biopremiärer. Och det ska bli ganska skönt att komma hem till sin lägenhet och vardag sen igen i alla fall, få dessa chanser till nystarter. Det är tråkigt att åka ifrån skärgårdsluften, men jag räknar i alla fall med att komma tillbaka på kräftskiva snart, eller liknande festlighet. Kanske komma tillbaka för en ö-tripp eller för att visa upp mig inför zombiewalken.

 

Jag ska även försöka få in allt som händer i september. Det händer mycket i september. Och innan man vet ordet av så är det födelsedagar, N.Y (som jag måste lösa planeringen kring), halloween, första snön, advent och jul. Och julmys. I övrigt längtar jag bara efter att kunna gå all in igen, tillbaka till förra våren någonstans och ännu lite mer än så. Jag klurar på vad jag vill göra i livet, försöker att slipa på en abstrakt plan.

 

Nu vill jag bara ha rocken. Den gamla hårdrocken. Och jag vill sjunga och dansa. Och träna.

Och gå - överallt och vart som helst.

Och styrkan att vara i nuet, sådär lagom mycket.