Jag drömde om dig inatt igen. Igen. Det är ingenting konstigt med det, det händer näst intill hela tiden. Ibland är det jobbigt att vakna, men oftast är det en skön känsla ändå, att få ha lite mer tid med dig.

Jag tittar på bilder på dig. Ofta. Oftast varje dag. Jag ser dig le och jag börjar att gråta. Alltid. Jag saknar att se dig le, på riktigt.

Jag saknar att ha mer tid tillsammans med dig. Jag saknar att höra dig säga mitt namn. Alla relationer är olika har jag förstått, det har jag sannerligen förstått. Den vi hade var annorlunda. Det spelade ingen roll om vi ibland inte sågs på någon månad, det spelade ingen roll alls. Du fick mig alltid att le, du fick mig alltid att skratta och älska mig själv. Jag kunde alltid ringa, du kunde alltid smsa. Jag visste vad du tänkte, du visste vad jag kände.

Du var underbar. Du ÄR underbar. Du är evig och aldrig bortglömd. Och ibland känns det som att du bara är någon annanstans. Som att jag bara väntar på att du ska komma tillbaka.