Jag sov cirka 3 timmar idag när jag kom hem. Bara. Min kropp är upp och ner, min hjärna är ut och in. Allt sitter på utsidan nu, triggas av små detaljer. Jag behöver komma ikapp igen, det verkar som att mitt liv fungerar så.

Krav, måsten, press. Ignorera det. Det är bara en konstruktion. En ridå, vars tunna hinna bara döljer det ytliga. Allt annat tränger igen ändå. Så ge upp, släpp taget och sluta bry dig om allt det där existentiella som egentligen inte är så existentiellt.

Sätt upp mål och följ dem, ända upp över krönet, även om det tar tid. Titta ut och säg, fy fan vad bra - nu kan vi fokusera på nästa sak. Känn, lev, gråt, skratta, omfamna och inse.

Rannsaka dig själv, om och om igen.

Och ät mycket jordgubbar.