Konstanten

Jag vill alldeles för mycket för mitt eget bästa. Jag önskar att jag var en enklare människa, fast ändå jag. Jag önskar att jag inte hade slipats så hårt mot kanten. Som en intryckssugande träbit mot en rasp.

Hur hittar man trygghet? Och lugn?
Hur hinner man med då?
Hur blir man mer nöjd?
Hur slutar man tänka?

Hur slutar man att vara rädd?
Hur blir man mer rädd för större saker?

Min snö faller inte än.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0